Ingen panikångest idag, men just nu har jag så jävla ont i bröstet.

När jag tar djupa andetag så tar det emot, det värker i bröstkorgen och ja, jag blir så jävla orolig!

Jag vet att det inte är något farligt i sig, men det är så jävla obehagligt!

Säkerligen beror det på att jag sitter som en banan när jag sitter vid datorn i flera timmar. Men jag funderar även på om det är röken från våran öppna spis?

och det.... skrämmer mig.

För om jag får i mig rök, och det gör ont i bröstet och detta regelbundet i flera veckor. Vad händer då? 

Sen sitter jag och överdriver, funderar, blir rädd och mår dåligt.

Suck...

Imorgon kommer det en stor utmaning. Jag ska åka med min sambo in till stan. Vanligtvis brukar jag stanna hemma. Men den här gången ska jag följa med. 

Jag har följt med och handlat och sådant. Men det är skillnad på stad och stad och imorn ska vi till DEN staden, där jag inte har varit så mycket och inte känner mig så bekväm. Vi får se hur det går. Kanske tar med mig min lilla örtmedecin med lugnande som jag kan ta i värsta fall.

Jag är lite förvirrad just nu. 

Har ångesten försvunnit?

Alltså, jag känner mig helt normal under dagarna. Ingen panik eller någonting. Ibland jag jag komma på mig själv med att fundera "för mycket" på OM jag skulle få en hjärtattack. Men mer än så är det inte.

Vi ska ta en sväng med bilen snart och........... jag är inte ett dugg nervös!

Det känns jättekonstigt.. som om allt bara har försvunnit.

Men jag känner mig fortfarande "deppig" eller vad man ska kalla det. Jag har väldigt lätt för att gräva ner mig och då är det svårt att bli glad igen.

En sak som är jävligt bra är att jag har fått tillbaka aptiten. Äter som en häst! haha.

Nu har det snart gått en månad sedan jag var in till läkaren och frågade om jag kunde få träffa en terapeut. Tänk att det ska ta sådan lång tid?!

Idag är det en underbar dag, gissa varför..... för att det är en ångestfri dag!

Igår kväll så var jag lite nervig. Vi skulle kolla på film i sovrummet. Väldigt mysigt men mörker och tystnad framkallar lätt ångest hos mig. Men filmen var väldigt bra så fick bort tankarna lite grann i alla fall.

Sticket i hjärtat som kommer och går som en gång i tiden framkallande en av mina värsta ångestattacker, ja det sticket har jag fått tre gånger till nu. Varje gång har jag ignorerat det och vunnit över ångesten! Det känns så himla bra!

Ok, det var ett stick i hjärtat, det kändes konstigt och jag blev rädd. Men istället för att få panik så ignorerade jag det bara. Något som skrämt slag i mig totalt innan är nu ingenting att vara rädd för :)

Idag har det varit en helt vanlig dag. Jag har snusat, ätit frukost och vi har skottat snö på altanen (underbart att få jobba med kroppen)

Ingen ångest så långt ögat kan se, fast jag ska inte vara för optimistisk, jag vet att det är just då som ångesten brukar vara lurig och komma tillbaka.

Jag kanske ska ta och göra ett videoinlägg här ikväll. Förra gången när jag gjorde två videoinlägg så gick det inte att ladda upp dom, får se om det går bättre nu :)

PS! Igår när vi skulle handla så åkte vi stora vägen hem! Jag brukar alltid vilja ta småvägarna, får lätt panik av att åka bil annars och blir nervös. Men igår blev det ett framsteg :D Jag var väldigt stolt över mig själv då!

Idag känns det väldigt bra, kanske för att solen skiner?  

Jag har duschat, fönat håret med mina NYA styling produkter. Så skönt! Att få fixa till håret ordentligt höjer verkligen humöret.

Jag och min sambo har gjort en matsedel för veckan. Delat upp dagarna mellan oss vem som ska laga och diska. Nu kanske det blir lite ordning och reda. Rutiner är precis det jag behöver. Annars lallar jag bara omkring här hemma, känner att jag inte har något ansvar eller plikt. Då blir man rastlös och mår dåligt!

Men nu känns det väldigt bra. Sedan så har jag ett jobb den här veckan som jag kan sysselsätta mig med vid datorn. 

Jag ska försöka sola varje dag på altanen, få lite färg och lite d-vitamin.

Fan va jag måste ha fått brist på d-vitamin den här vintern.. usch då.

Nej nu ska vi dra iväg och storhandla och fylla kylskåpet. Ska även inhandla ens tock snus. Känns dumt, får dåligt samvete, men jag ska i alla fall försöka snusa lite mindre..

Kram på er så hörs vi mot kvällen!

Varje ångestfri dag är en underbar dag!

Nu är vi hemma igen. Bilresan gick förvånadsvärt bra! Jag gick bara på toaletten två gånger. Woho! Annars brukar jag vilja stanna vid varenda mack för att gå på toa.

Blir ju så jävla nervös av att åka bil, speciellt när man ska åka långt.

Nu ska vi ta och sova och jag ligger och funderar. Jag är faktiskt ganska nervös. Det har ju varit några ångestfria dagar men nu när vi är hemma igen så känns det som att ångesten ska ta över min kropp precis som den gjorde innan vi åkte.

Det sticker och känns konstigt i kroppen. Antingen vid hjärtat, eller i magen, eller på låret. Varenda liten grej sitter jag och analyserar och blir rädd över utifall det skulle vara något farligt.

Det värsta är ju när jag tror att hjärtat rusar iväg men att det är över på fem sekunder och jag sedan märker att det bara bubblade i magen! Då känner man sig så jävla fjantig!

Jag längtar så sjukt mycket efter sommaren. Mörkret skrämmer mig. Jag är van att bo i lägenhet med stadens ljus utanför fönstret, bilar som kör fram och tillbaka, alltid få besök där hemma. Men där jag bor nu är det tyst, mörkt och ibland mycket kallare än vad jag är van vid. Det är ju ett stort hus ute på bygden.

På sommaren kommer det nog bli mycket bättre, då kanske jag kan uppskatta detta vackra hus mer!

Varför känns det alltid konstigt på vänster sida av bröstkorgen? Är det för att jag helt enkelt har hört att hjärtat sitter på vänster och att det är hjärnspöken som spelar mig ett spratt? För jag har aldrig varit rädd för eller haft problem med höger sida...

Jag och min sambo låg nyss och diskuterade kring min panikångest och vi kom fram till det ena och det andra. Jag kunde absolut inte somna efter det så jag startade datorn för att skriva av mig.

Jag tror att jag har social fobi. Sorgligt men kanske sant.

Från att jag var 16 år så har jag varit väldigt blyg, tillbakadragen och aldrig någonsin spontan! Att besöka nya platser, människor och ställen var något som jag alltid undvek så gott jag kunde. Att gå på bio var det värsta jag visste!

Detta blev värre och värre utan att jag märkte det. Jag tänkte aldrig på att det berodde på något utan sa bara "jag har inte lust" om någon bjöd med mig på något som kändes nytt eller otryggt.

Anledningen till att jag inte har funderat på om det var social fobi är för att jag kan gå på stan, fika, gå på krogen, handla på ica och så vidare. 

Men jag glömde en viktig detalj......

Jag har ALLTID gått på samma krog, ALLTID handlat på samma affärer och bott i samma stad i hela mitt liv.

Inte konstigt att jag vågar gå till affären när det är samma fucking affär sedan flera år tillbaka? Inte konstigt att jag kan gå på krogen när jag har varit där i flera år?

Jag skulle på en sthlms resa med en grupp i våras. De flesta skulle tycka att det hade varit skitroligt, spännande och underbart. Men jag var livrädd. Rädd för att jag inte visste var, hur, när, exakt tid eller aktivitet.

Det var ju en ny plats!

Nyligen har jag flyttat 30 mil norrut. Nu kan jag plötsligt inte gå på cafe längre, vi har inte varit på krogen en enda gång och vi handlar på samma affär varje gång vi ska handla.

Att jag inte har sett det här mönstret förut?!

Jag har alltid skyllt på att jag inte har lust, alltid handlat på samma affär för att "varför ska vi handla någon annanstans?"

Undermedvetet så har jag ju undvikit nya platser kanske för att jag har social fobi och tycker det är jobbigt?

Min sambo nämnde en restaurang som skulle vara jättebra med fin utsikt och allt. Det första jag tänkte på var "fan va läskigt, jag har aldrig varit där.."

Helt sjukt! Jag har fan social fobi av något slag och inte lite heller! Jag kan ju inte ens fika på ett jävla fik och detta har jag inte märkt av för att jag har ju gått på samma fik i hela tiden.

Såklart finns det undantag, såklart har jag varit på nya ställen och besökt platser. Men jag kommer inte ihåg en enda gång då jag har varit på en ny plats utan att vara rädd, alltså ovanligt rädd, överdrivet rädd.

Inte ska man vara rädd för att gå och fika? Det ska man ju se fram emot!

Min sambo ville hälsa på sin barndomsvän som inte bor så långt bort nu när vi har rest hemifrån. När han nämner det så reagerar jag som om han nyss har frågat mig om jag vill bada i en pool fylld med hajar. Jag blir helt jävla fucking livrädd!

Vad är det värsta som kan hända?

Ingenting

Du har aldrig träffat människan, vad är det värsta som kan hända?

Ingenting

Men varför blir du så jävla rädd då?

INTE FAN VET JAG!

Jag har alltid reagerat negativt på nya saker, men aldrig funderat på varför och att det kan vara social fobi förens nu när jag verkligen har testat mig, flyttat till en ny plats och blivit tvingad in i nya miljöer.

shit alltså..

Då har man haft flera dagar som varit så gott som ångestfria.

Imorgon åker vi hemåt, jag är nervös över hur det ska gå eftersom jag har haft ångest när jag har varit hemma, men nästan ingen ångest nu när jag är borta.

Då kanske ångesten kommer tillbaka sen när jag kommer hem?

Med tankens kraft så kan man lyckas med mycket. Jag vet att om jag intalar mig att det inte är platsen som är problemet utan min inställning. Att ångesten inte automatiskt bara ploppar fram för att jag kommer hem.

Men det är lätt hänt att jag kommer att vara rädd för att den ska komma fram när jag kommer hem och att inställning gör att den faktiskt kommer fram...

Men det blir vad man gör det till..

Jag ska försöka promenera mer nu, vet att jag har sagt det många gånger men nu är det i alla fall fint väder, så då blir det lättare att komma ut. 

Solljus gör mycket för själen!!

Men jag längtar även efter att komma hem. Jag och min sambo har inte haft så mycket tid för varandra och det är ovant. När vi kommer hem blire massa mys!

På tal om annat så får jag ont i bröstkorgen ibland. Vilket skrämmer mig fast jag vet att det är ofarligt. Idag fick min lillasyster också ont i bröstkorgen, vi hade ju degat vid datorn i flera timmar. Där fick jag ett litet bevis, att man får ont i bröstkorgen endast för att man har suttit krokigt med kroppen INTE för att man är dödssjuk och ska få en hjärtinfarkt.

Så ska försöka räta på mig mer framför datorn ;)

Nu säger jag godnatt så kanske vi hörs imorgon kväll när vi har kommit hem!

Detta är helt sjukt men sant. Jag har nästan inte haft någon ångest alls idag! Det är helt underbart!

Har haft en heldag med familjen som avslutades med min sambo och lillasyster framför en film och massa bus därtill. Riktigt trevligt!

Men jag är väldigt trött av mig, sover dåligt och har ett dåligt humör.

Försöker verkligen tänka på det, att inte vara så nedstämd, men humöret gör som det vill...

På tal om annat så har jag börjat fundera på hur jag kan förbättra bloggen. En sak som jag saknar är bilder. Det är mycket trevligare att läsa en blogg med bilder. Men det är svårt när man vill vara anonym. Jag funderar på om jag skulle göra illustrationer istället för riktiga bilder. Det kan ju också vara kul att titta på :) Sen får jag något att göra på fritiden när jag målar upp dom.. höhö.

Nu ska jag och min sambo bege oss mot sängen. Imorgon bli det en fullspäckad dag! Jag hoppas att jag är lite piggare då, blir trött på mig själv när jag är så nedstämd när jag borde vara pigg och glad.

Godnatt!