Ja, nu har karln åkt iväg på middag. Jag ville inte följa med.

Han frågade gång på gång om jag skulle klara mig bra ensam. Jag lyckades till slut övertala honom att han skulle åka.

Såklart klarar jag mig ensam, vad är det värsta som kan hända?

Just de...

MEN jag vill inte vara ensam, det är läskigt att vara ensam och man får panik över att tänk om tänk om tänk om tänk om.

Men nu sitter jag här. Har bestämt mig för att slå ångesten på käften om den försöker visa sig. Jävla skit piss ångest dra åt helvete!!!!!!!!!!!!

Jag och min sambo hade ett litet tjafs innan han skulle åka. Till slut fick jag nog och sa:

"Bara så du vet så tänker jag inte ha ångest längre! Jag vägrar!"

Vi får se hur länge de håller..

Funderar på att göra ett litet videoinlägg, ett anonymt sådant, men ändå.

Hoppas ingen känner igen min röst eller retar mig för mitt dalmål bara. Men jag tror att det blir lite mer verkligt med ett videoinlägg där jag berättar om min ångest än bara text. Ja, vi får se om det dyker upp ett senare idag.

Nu ska jag städa, fixa nå käk och sen återkommer jag.

Kramkram!

Jag sitter och sjunger för full hals med "Gabriellas sång"

Ååååh jävlar va jag tog i vid det höga partiet!

Tur man bor i villa.. haha.

Karln har stängt in sig i sovrummet med sin guitarr. Kanske bäst så.

Men shit va energi jag fick nu då! Lady Gaga är på nu och jag får lust att DANSA!

Jag älskar att sjunga, men har inte gjort det på länge. Kanske ska göra det lite oftare, jag blev ju till och med varm i kroppen av detta.

Woho! Värsta medicinen!  

Bjuder på en skön låt

Sitter och lyssnar på vågor som slår mot en strand. Är ensam hemma igen och fick en snabb attack igen.

Det liksom klickade till vid hjärtat, jag vet inte vad som hände, men rädd blev jag!

Loggade in på skype för att prata med en nära vän men hon var inte online.

Då visste jag inte vad jag skulle göra så jag slängde på mig hörlurarna och hoppas att ljudet av vågorna dränker ångesten ;)

Det känns helt sjukt det här. Att sitta hela dagarna och må dåligt, bli rädd och ja, bli galen. Utan att veta varför, utan att veta hur man gör så att det försvinner.

För två månader sedan så hade jag ingen ångest, jag hade ett normalt liv!

Var fan kom det här ifrån? Varför händer det mig?

En sjukdom man inte kan rå för, en sjukdom som man inte kan kontrollera och en sjukdom som kan drabba vem som helst. Vilket otur man ska ha då....

Hoppas den där terapeuten hör av sig SNART

Så, ni försvann attacken! Fan va jag älskar den här bloggen! Så fort jag börjar skriva ett inlägg så tar jag bort fokuset från attacken. Sen till slut, utan att jag har märkt det så har den försvunnit!

Jag som funderade på om jag skulle börja lära mig sticka eller virka eller något för att få bort tankarna. Men en blogg dög ju bra :)

Jag och min sambo satt i soffan och såg på film. Jag började fundera över vilka framsteg jag har gjort. Att jag inte längre får panik när jag får mina attacker utan bara mår dåligt en stund.

Helt plötsligt känner jag att en attack är på väg. Det känns konstigt i hela kroppen, som om något är fel fast man vet inte vad. Jag vet att om jag tappar kontrollen så kommer jag att bli rädd, uppstressad och ledsen i flera timmar framåt.

Men då tog jag ett djupt andetag, när jag andades ut så slappnade jag av i hela kroppen. Jag accepterade attacken istället för att spjärna emot, jag tänkte för mig själv att jag "skulle flyta med vågen". Efter några sekunder så var attacken borta!

HAHA! Den försvann! Världens jävla framsteg! 

Med lite träning lyckas man kanske kontrollera det här?

Jaha, nu dunkade det på här.

Jag tog en snus och sen dunkade hjärtat på. En dov smärta, svårt att förklara.

Jag tog fort ut snusen. Satte mig ner och kände efter, hög puls...

Drygt, drygt, drygt, drygt, drygt.. så jävla drygt!

Men på en gång så satte jag mig vid bloggen, fast besluten att det kommer gå över när jag har skrivit klart.

Men det är så jävla läskigt! 

Okej, att sitta och TRO att man ska få ont i hjärtat, men att verkligen få ont vid hjärtat.. ja, det är en annan sak.

Jag har hört talas om fantomen känslor eller vad det heter. Att man inbillar sig så mycket att det känns som att det är verklighet. Det måste väl vara så.

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Nu börjar jag frysa igen, jämt jämt jämt ska jag frysa. Jag orkar inte duscha varenda dag. Suck...

Ett fotbad kanske? Får nog bli så.. eller om jag orkar vill säga.

Jag funderar fortfarande på de där nya tabletterna. Om jag ska ta en.

Jag stressade ju upp mig sist för att jag inbillade mig att jag skulle få ont i bröstet, men jag fick ju aldrig ont i bröstet.. såå.... jag kanske kan testa en till?

Ååååh hatar tabletter! De ska ju bara hjälpa mig, men jag får för mig att de kommer göra illa mig på något sätt. Gaaaah!

Jag önskar att jag hade pratat mer med doktorn om det, vad det var för något, ställt alla mina frågor, fått klart för mig att det inte är något farligt. Men jag sa ingenting, jag köpte tabletter som jag inte visste så mycket om och nu är jag rädd för dom... blöööö...

Nu gör det inte ont i bröstet längre, men jag är rädd, uppstressad och fryser och skakar.

Jävla skit liv alltså, jag intalar mig att det kommer försvinna när vitsipporna står i backen och solen värmer, att livet kommer bli underbart när sommaren kommer och att ångesten kommer att töa bort med snön...

Idag har det varit en ganska lugn dag, jag har duschat, fönat håret, sminkat mig och vi har tagit en tur med bilen. Man känner sig som en ny människa.

I bilen fick jag ett "stick" i hjärtat, blev orolig och kunde inte sluta tänka på det. Dum som jag är så börjar fantisera om att jag ska få en hjärtattack. Men då tog jag två Neurol (örtmedecin som ska vara lugnande) jag vet inte om de fungerar men ja, det kändes bättre i alla fall.

Nu ska jag och min sambo jobba lite vid varsin dator. Vi har ett nytt projekt på gång och det är väldigt spännande. Man mår alltid bättre när man får något att fokusera på.

Imorse fick jag en bukett med rosor och choklad av min sambo! Vi har nu varit tillsammans i fyra månader så det blev fyra rosor :) Han är helt underbar!

Försök att ha en trevlig dag nu! Det ska jag!

Snart orkar jag inte klaga längre, men det går ju aldrig över.

ÅNGESTEN ÄR FAN ALDRIG BORTA!

Dagen började med spänningar i bröstet, det höll i sig hela dagen. Alltså det gjorde ont i bröstkorgen och jag, som vanligt, sitter och oroar mig och blir rädd.

Just nu "knäpper det" i armar och ben, det sticks och känns konstigt. Hela mina dagar går ut på att känna efter hur det känns i kroppen.

Oftast försöker jag tänka på något annat, men när jag inte kan tänka på något annat så börjar jag fantisera om vad som skulle kunna hända. Jag ser framför mig hur jag faller ihop på golvet, skriker på hjälp, känner smärta i hela kroppen. Att min sambo ringer till ambulansen som inte kan komma fram förens om 20 minuter..

När jag har kommit så långt i tankarna så har jag hunnit skrämt upp mig själv.

Min sambo frågade om jag ville ha en lättöl till maten. Jag svarade skämtsamt att han fick ta hand om mig sen om jag skulle få hjärtklappning hehe..

Efter maten när jag hade stressat upp mig så frågade min sambo om jag skulle ta en tablett. Jag svarade att jag ju hade druckit alkohol. Min sambo skrattade åt att jag var rädd över att jag hade druckit en lättöl.

- Men jag är sjuk i huvudet just nu och överdriver allting.. 

- Nej, Maud Olofsson är sjuk i huvudet, inte du, svarade han och log.

xD

Nu har jag ont i bröstet igen. Hatar det. Jag kan verkligen inte tänka på något annat då. Jag blir nedstämd och ledsen.

Det gör ont över hela bröstkorgen när jag andas inåt, antagligen sitter jag och spänner mig för mycket.

Funderar fortfarande om jag ska ta en tablett, men vet inte.

Suck...

En glad nyhet är att jag i alla fall kan snusa normalt nu utan att bli vettskrämd. Det är skönt :)