friskochgalen

Direktlänk till inlägg 26 augusti 2016

Beskriva en ångestattack

Av MsEvolyn - 26 augusti 2016 20:53

Hej igen,

Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...


I alla fall,

dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väldigt svårt att förklara men jag ska försöka.


Tänk dig att solen skiner på himlen och plötsligt så börjar det sväva in moln som skymmer solen. Du kan inte stoppa molnen du kan bara stå  och obeservera hur de sakta men säkert dras över solen och till slut så blir det helt svart. Sen sitter man i det där svarta och väntar, tills molnen behagar flytta på sig och solen åter igen skiner.


Så känns det att ha ångest för mig, när solen skiner så är allt normalt. Men plötsligt så ser man ett moln och ett till och ett till. Här så vet man att shit, nu kommer ångesten. Man kan inte fly, utan man bara är i det, och känner hur ångesten omsluter en. När solen är helt borta då är man i ingenmansland. Jag blir jättedeppig och tyst, som att någon har tryckt på en on/off knapp. Min sambo ser direkt när jag har ångest. Det syns så väl tycker han som är van vid det här laget.


Det känns som att alla glada känslor inte finns längre. Att jag bara kan känna ensamhet, hopplöshet, orkeslöshet och sorg. Jag sitter där och är liksom fast i min egen kropp.


Sen när ångesten är över så är allt normalt igen och man påminds om allt som är bra i livet.


Sen kan man få en vad jag kallar det "ångestpik", eller ja, en ångestattack. Huuuh! Hemskt är det!


Det går till såhär,

först kommer molnen (ångesten) och det blir svart. Men i stället för att det bara blir svart så känner man en svag känsla av att få panik, bli galen, att man blir jagad, att man måste fly. Fast man bara sitter hemma på en stol.


Den känslan grabbar tag i en, och när jag försöker koncentrera mig på att lugna mig, då kämpar den emot och försöker skrämma mig ännu mer. Detta stegras sakta men säkert, kan ta flera timmar ibland!


Nu för tiden när jag har varit med om detta många gånger, då vet jag att, jahapp nu kommer en ångestpik snart!

Detta betyder att känslan kommer stegra sig mer och mer och mer, tills jag vill krypa ur mitt eget skinn, slita av mitt hår, skrika, gråta, tror att jag ska dö! När piken har blivit nådd, när det inte kan bli värre, då skingrar sig molnen och vips så är solen framme igen. Man pustar ut och har "ridit ut stormen".


Det hemska med detta är att när jag vet att en ångestpik är påväg så finns det inget jag kan göra för att stoppa den. Jag vet redan i förväg att det är bara att rida ut stormen, jag kan inte undgå den på något vis. Men jag vet att det kommer gå över när den väl "är färdig".


Som idag när hela dagen gått åt till stegringen. Inget som jag har gjort har hjälpt. Ångesten hade ett grepp om mig hela tiden och blev bara värre och värre. Tills vi satte oss i bilen och åkte en sväng. Där i bilen så kändes det som att huvudet skulle sprängas, att livet sögs ur mig, att jag snart kommer bli galen. Plötsligt drar jag efter andan, lägger ansiktet i händerna och känner att NU är jag i helvetet! Det tar någon minut och vips så känner jag hur kroppen känns lättare, andningen lugnar sig och nu när jag skriver detta så är ångesten till 99 % över!


En bra liknelse är en tornado!

Tänk dig att du är ute på ett fält och en stor kraftfull tornado följer varje steg du tar. Först ser du den långt borta i horisonten, du börjar gå mot motsatt håll försöker ignorera att den finns där, men sakta så kommer den närmare och närmare. Till slut är den precis bredvid dig och blåser och skriker, du får såklart panik och dödsskräck! Plötsligt sköljer tornadon över dig, stormen sliter i dig och du håller i ditt huvud och kan inte göra något samtidigt som du inombords skriker ut din rädsla. Plötsligt sitter du där inuti tornadon. Det finns ingen väg ut, du är helt ensam, ljudet är dovt och du är i ingenmansland. Det tar någon minut och sen sakta så försvinner tornadon uppåt och du vaknar upp på en grön äng som att ingenting hade hänt.


Typ så känns en ångestattack för mig. Samma skräck, hjälplöshet och rädsla! Fy satan!


Lika läskigt varje gång, men bara att rida ut stormen :(


Sorry för rörigt inlägg.

 
ANNONS
 
Lorelay

Lorelay

26 augusti 2016 21:33

Hej!

Ett tips för att få bort ångesten är att motionera! Spring ett varv runt kvarteret, gör armhävningar, få hjärtat att pumpa!
O försök att inte tänka att nu är det så här, nu kommer ångesten. Bryt tankarna, omfokusera!
Lycka till!

//Lorelay

http://lorelay.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av MsEvolyn - 19 oktober 2016 12:44

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Av MsEvolyn - 28 september 2016 20:14

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Av MsEvolyn - 17 september 2016 21:03

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Av MsEvolyn - 18 juli 2016 20:39

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...

Av MsEvolyn - 16 mars 2016 19:53

Jag ska inte klaga, det finns folk som mår och har det sämre. Men det här är min blogg så jag har friheten här att skriva ner mina tankar och förhoppningsvis må lite bättre efteråt.   Jag tänkte skriva ner hur en dag kan se ut nuförtiden. Den här...

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se