friskochgalen

Alla inlägg under augusti 2011

Av MsEvolyn - 30 augusti 2011 12:06

Idag var jag på möte hos psykologen för KBT.


Jag började mötet med att berätta att jag minsann ska åka på tältsemester i veckan. Vilket innebär en massa situationer som jag aldrig någonsin skulle våga utsätta mig för tidigare.


Psykologen frågade mig om jag förstod hur långt jag har kommit, vilka framsteg jag har gjort och hur otroligt fort det har gått.


Jag berättade att min sambo var väldigt stolt över mig. Men att jag själv inte riktigt har förstått det hela. Panikångesten försvann bara av sig själv eller?


Min psykolog sa att det var väldigt viktigt att förstå att ångest aldrig försvinner av sig självt. Det handlar om hårt jobb. Jobb som bara jag själv kan åstadkomma. Ingen kan ta bort min ångest åt mig, det är bara jag som med mitt egna blod, svett och mina tårar kan åstadkomma framsteg.


Jag hade tagit åt mig de tips som jag fått från honom. Jag hade jobbat och lärt mig HANTERA MIN ÅNGEST, och det är något som jag ska vara riktigt stolt över!


Vi pratade om buss metaforen:


Mitt liv är en buss. Jag sitter vid ratten och styr mot mitt mål. Vi kom fram till att mitt mål var:


"Leva mitt liv på det sätt som jag vill leva"


Det passade väldigt bra. Eftersom när min ångest var som värst så tänkte jag hela tiden "Det här är inte jag, jag vill inte leva såhär".


Mitt mål är alltså att leva mitt liv som JAG vill leva det!


Men i bussen finns det även passagerare, passagerare som står för mina tankar. Det finns dumma och snälla passagerare/tankar. De dumma "ångest-tankarna" kommer att försöka få mig att köra i diket. De kommer att tjata och gnata och försöka förstöra för mig. Det viktiga då är att jag håller fast i ratten och fortsätter köra mot mitt mål! Men de dumma passagerarna kan även vara förklädda, vara väldigt vältaliga och till och med låta kloka. Men jag ska inte lyssna på dom. Jag ska passa mig för dom och inte låta dom förstöra för mig.


Det var en bra metafor tycker jag :)


Jag fick behålla de återstående bokade tiderna och sedan höra av mig när det är dags, om jag vill komma eller inte.


Det är ju sant det som psykologen sa, jag mår bra nu, men jag är ändå mitt i en process till att bli frisk. 


Men jag är på god väg  



Nästa uppdatering blir efter tältsemestern om hur det gick!  


ANNONS
Av MsEvolyn - 26 augusti 2011 13:30

Förra bokade tiden så ställde jag ju in den. Han gav mig chansen att fundera lite till nästa gång och nu är det inte många dagar kvar.


Jag mår i alla fall skitbra.. blir lätt stressad ibland men annars helt okej :)


Så hur ska jag göra?


Jag funderade och jag lutar åt att i alla fall gå till mötet. Trots att jag mår bra så kanske det är bra att prata om hur jag hanterar det hela. Det är ju en helt annan grej att faktiskt prata om allt med någon som KAN DET HÄR.


Han kanske har massa tips, vi kanske kan prata om hur jag ska göra om ångesten kommer tillbaka. Ja, det finns mycket att prata om.


Men jag kan väl erkänna att det inte är min favoritgrej att gå till psykologen (eller doktorn, eller tandläkarn eller vilket möte som helst)


Men jag vet att det kommer kännas bra efteråt. Det är bara minutrarna innan som är hemska...


Det är så skönt att jag lyckas vara ensam hemma nu för tiden i alla fall. Att jag kan njuta av att vara ensam :) Vara ensam behöver man vara ibland, ha lite egentid och bara vara med sig själv. Förut klarade jag inte av det alls. Men nu går det jätte bra :)



Ja, det var väl de enda jag ville skriva ner. Känns otroligt att jag har hela min "resa" nerskriven såhär. När man går tillbaka och tittar så ser man verkligen hur långt man har kommit :)



Ta hand om er där ute! Kram! Så hörs vi!

ANNONS
Av MsEvolyn - 22 augusti 2011 11:25

Jag tror inte att jag ska dö längre!!!!!!!!!!!!!!!! 


           




Det är så otroligt skönt! Jävlar vilka framsteg jag har gjort! Från att dagligen ha ångest till att, till att..... ja, inte ha ångest längre!


Men jag tänker inte ta ut något i förskott för ångesten kan ju faktiskt komma tillbaka. Men jag uppskattar verkligen den tiden jag får vara ångestfri.



Jag har mått "bättre" en längre tid men det var igår som jag verkligen la märke till hur långt jag har kommit.


Jag och min sambo var ute på kvällen och promenerade. Vi började bråka och gick åt varsitt håll. Jag var väldigt irriterad och med raska steg gick jag genom den mörka skogen, ut på en åker och in i en dunge. Där satte jag mig på en sten och ville bara vara ifred en stund. Medan jag satt där och funderade så upptäckte jag att jag faktiskt


-satt helt ensam

-långt borta där ingen kan höra mig

-hade ingen mobiltelefon


Jag som aldrig vågade vara ensam, och absolut inte utan mobilen!


Men nu satt jag där, helt ensam, utan att vara rädd. Det var väldigt skönt att vara ensam den stunden. Bara sitta och höra fåglarna i träden. Gömma mig där i dungen och se hur det blev mörkare och mörkare utomhus.


Det går inte att beskriva hur underbart det känns att vara ångestfri, om man inte har haft riktig jävla ångest själv så är det svårt att tänka sig skillnaden.


Jag känner mig normal, frisk, kan njuta av livet..


Jag är inte ens rädd för vintern, eller jo kanske lite, men jag är säker på att trots mörkret, det kalla vädret och att vårat boende är lite isolerad från omvärlden så kommer vi klara av vintern! Förra vintern var ett helvete men den här gången tänker jag försöka njuta av vintern. Åka ut och göra saker, gå promenader, gå upp tidigt på morgonen och suga i sig det lilla sol ljus man får om dagarna.


Förra vintern så satt vi inomhus nästan hela tiden. Vi försökte elda men det var ändå iskallt inomhus och det förvärrade bara min ångest.



Men hipp hipp hurra för att detta är en underbar dag!

Ingen dödsångest, ingen ångest överhuvudtaget! Yaaaaay!   


Det är som magi, ena dagen så sitter man och ber till gud att ångesten ska försvinna och sedan en random dag så bara vaknar man och ångesten är POFF borta! 




 

Av MsEvolyn - 16 augusti 2011 10:23

Jag tänkte skriva ett litet inlägg om spänningar i bröstet. Otroligt måna googlar just den frasen och klickar sig in på min blogg.


Många vet inte vad ångest innebär men nästan alla vet vad en hjärtinfarkt eller stroke är för något..


När jag första gången fick spänningar i bröstet så trodde jag att jag var döende. Att jag snart skulle få något fel på hjärtat, trots att jag är ung och frisk så blev jag jätterädd.


Men med tiden så har jag fått det förklarat för mig att spänningar i bröstet kan vara helt normalt. 


Det kan vara så enkelt att man har varit stillasittande och suttit på ett konstigt vis som gjort att man sträckt sig i bröstet, eller att man har suttit ihopkrympt och tryckt ihop skelettet och organen (om ni förstår vad jag menar). Då kan det hjälpa att massera lite eller ta en promenad.


Ett väldigt vanlig symptom för stress eller panikångest är just spänningar i bröstet. Panikångest är inte dödligt, det är inte farligt och det går alltid över efter en stund.


Om man stressar mycket, inte tar hand om sig själv och känner ångest över saker så kan man få spänningar i bröstet. 


När jag får spänningar i bröstet så blir jag först rädd, jag fokuserar på "smärtan" och nästan överdriver den och tror att den är jättestor. Men sedan så tänker jag:


"Att få spänningar i bröstet är ett normalt symptom för att man är stressad eller har ångest, det är inte farligt och det går över"


Då brukar jag lugna ner mig och efter en stund, utan att jag märker det så har det plötsligt gått över.


En gång blev jag väldigt stressad. Jag kände hur hjärtat dunkade och till slut kände jag även en liten smärta i takt med varje dunkning. På en gång så blev jag lite rädd och tyckte att det var väldigt obehagligt. Om det gör ont vid hjärtat så måste det väl vara något fel?


Men icke, jag är ung och frisk. Smärtan var bara ett tecken på att jag var stressad. Jag försökte intala mig detta och lugna ner mig. Efter ett tag så försvann det.



Värre än så är det inte, men om man är orolig så kan man alltid åka in till vårdcentralen och göra blodprov och EKG. 

Det gjorde jag en gång när jag hade väldigt hög puls, väldigt länge. Jag blev jätterädd och pappa körde in mig. Men efter att jag fick veta att jag var fullt frisk så lugnade jag ner mig mer.


Hoppas detta hjälpte dig på något sätt om du undrade om spänningar i bröstet. Jag vet själv, att innan jag visste någonting om detta så var jag väldigt rädd och tyckte att allt var läskigt. Men om man tar reda på fakta så man förstår så går allt mycket lättare.


Läs min presentation för mer information om vad panikångest innebär och dess symptom

Av MsEvolyn - 16 augusti 2011 09:59

Allt har rullat på ganska bra. Om man jämför med hur det var förut.


Så idag ställde jag in mitt KBT-möte med psykologen. 

Jag med min prestationsångest tyckte att det var väldigt svårt att höra av mig och ställa in. Det kändes som att jag skolkade (!)


Men jag skickade iväg ett sms, såklart ringde han upp. Det var bara att ta tjuren vid hornen. Jag var ärlig och sa som det var. Att jag ville vänta med mötena, eftersom jag mår ganska bra nu. Det kanske inte är någon bra ide att röra om i grytan då...


Han sa att allt var helt okej, att vi kunde ha kvar mötena utifall jag ångrade mig och att det bara var att höra av sig om jag ville ställa in dom.


Det kändes tryggt. Så slipper jag vänta i tre månader igen om jag vill gå på mötena.


Varannan vecka har jag en tid hos psykologen. Nästa är om två veckor. Vi får se då hur jag mår.


Grejen med ångest är ju att det helt plötsligt kan gå åt helvete, man vet inte när...



Det är regnigt och trist här hemma.. Men jag ska försöka plocka lite blåbär och baka lite blåbärsmuffins. Det brukar alltid få upp mitt humör!


Ta hand om er därute!

Av MsEvolyn - 2 augusti 2011 21:44

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om, men känner bara att jag skulle vilja säga 


Hej!  



För några dagar sedan så fick jag en konstig ångest attack. Men den var annorlunda, nu när jag kan hantera ångesten bättre.


Jag och min sambo pratade om hur vårat liv ser ut, stress och hur man kan lösa några av problemen. Till slut så stegrades diskusssionen och den blev allt mer hetsig. Jag såg ingen utväg, ingen lösning. 


Jag fick panik och kände på bröstet, hjärtat dunkade som fan och jag fick inte ner pulsen. Jag bad min sambo ta det lugnt ett tag så jag fick andas och lugna ner mig. Jag började gråta och det kändes som att jag färdades på en våg fylld av känslor. Jag kunde inte få det att sluta.


Till slut hade jag lugnat ner mig. Men fan va läskigt det var!


Men nu efteråt så känns det bättre. Skönt att jag gör framsteg :)


Just nu sitter hjärtat och "tickar" som vanligt. Alltså det känns som "tick tick" ibland. Det gör inte ont men nästan... Det skrämmer mig som fan, men jag hanterar det bättre nu för tiden som tur är.





Imorgon åker jag till familjen igen och hälsar på. En vecka utan min älskling och jag ska på ett bröllop! 


Jag tänker ta det när det kommer, jag vägrar få panik och oroa mig nu. Utan det blir som det blir.



Ha det så bra!


Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2011 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se