Underbar blogg. Är 26 år och lever själv med PÅ sedan 1 år tillbaka, avslutade precis min KBT. KBTn har hjälpt mig mycket men det känns ensamt och ångesten är kvar så man har säkert mer och jobba med.


När man läser din blogg gråter man lätt för det du skriver passar in på mig i allt, vi har väntat länge nu! Den ska ju vara borta nu , eller? Ja vet inte ja försöker intala mig det men jag tappar hoppet mer och mer... men vi får fortsätta kämpa, tänka positivt, en dag,... är den borta.. kanske inte helt ångestfri men alla fall så vi kan leva normalt igen. Det tror jag verkligen, fortsätt kämpa och jag sparar din blogg som favorit, du är bäst!

Jag har precis som du ständiga problem med panikångest. Detta är bara en av de alla problem som växer omkring mig då jag lever i en värld av tvångstankar, panikångest, depression, självskadebeteende och mycket mer. Lista kan bli lång. Jag väljer precis som du att skriva lite om mina problem och andras på min blogg tillsammans med inlägg om vården och medicinering etc. Jag undrar om det finna någon möjlighet för dig att kanske gästblogga hos mig? Beskriva lite om dina problem, hur det började och hur det utlöstet. Självklart kan du få en länk i inlägget också för jag kan lova att jag inte har bloggen av någon annan anledning än att kunna sprida kunskap och vetande.

Hej!
Jag är en man på 33 år och arbetar vanligtvis som bartener på en Finlandsbåt.
Den 14nde Februari var jag i Hawaii och mitt under
middagen på Valentine´s day så fick jag hjärtklappning och trodde jag skulle få en hjärtattack,så vi ringde smbulans.
För säkerhets skull så fick jag följa med till sjukhus för blodprov och ekg.Och även om blodtrycket var lite högt för stunden så fick doktorn ner den och skickade hem mej..

2 dagar av rädsla och ovisshet så drabbades jag av panik och ringde en ambulans till hotellet å det kunde kolla hjärtat..allt var ok

Någon dag senare så fortsatte det och jag och min fästmö beslutade gå till en läkare och han tog bara blodtryck och sa att det låter som om jag nog bara har fått acid reflux dvs halsbränna av för fet mat och osunt leverne.Jag fick också dessa diaboliska lugnande som heter Lorazebam.
Så vid det här läget åt jag blodtrycksmedicin(Atenolol)
mot acid reflux (omezaprazole)
och lugnande(Lorazebam)
4 dagar gick och vi gick till läkaren IGEN och vi bytte ut Omezaprazolen mot Aciphex

Lorezabamet började hjälpa efter ett par dagar och vi kunde göra saker igen på semestern fast jag började undvika platser med mycket folk..
Trycket i bröstet försvann inte..

Vi kom hem på Onsdag den 29 Februari.
Flyget bestod av 3 st flyg och 24 timmar av resande och det gick galant,och det var troligtvis pga Lorazebamet..
Slutade upp med den tabletten så fort jag mom hem och dan efter så var jag trött,grinig och kände tryck i bröstet hela dagen.
Jag gick till affären men tänkte jogga några steg för att Läkaren på Hawaii sa att det hjälper mot ångest och oro...
Fick sån kraftig hjärtklappning att jag knappt klarade av att gå hem med vinliga ben så att fästmön kunde köra mej till akuten..
I bilen fick jag dessa sammandragningar i bröstet och jag vart räddare och räddare..
I akuten tog de blodprov,ekg och tom magnetröngten av lungkärlen och allt såg bra.
Men jättebra Läkare som föklarade läget bra och skickade remiss till vårdcentralen.
Han vägrade också att ge mej mer Lorazebam för den drogen är inte bra för mej och gav mej lugnande som inte gör en beroende..(Lergigan)
Jag slutade med alla mediciner den kvällen och tar bara lergigan nu.

Den här helgen som var har varit en av de längsta i mitt liv och när jag prataat med min syster som misstänkte att jag nog har panikångest så började jag undersöka på nätet och hittade din blogg.

Jag har läst den igenom och jag har gråtit och ibland skrattat ,men ändå mest gråtit för jag känner igen mej i så mycket..

Jag har i säkert tio års tid sprungit en massa på toaletter,sådär 76 gånger om vi ska åka någonstans med bil.
Gillar inte gå på bio och skulle aldrig klara av att sitta i mitten..
Och nu går jag och är rädd om hjärtat...
Har jätteproblem med att gå ute och får hjärtklappning av att bara hämta posten.
Jag har Läkartid den 13.3 som sagt,men en hel del hos mej känner att jag har nog vad du har och isåfall har du och din blogg hjälpt mej på rekordtid att börja jobba med det...tack!

Följ gärna min blogg om panikångest:
http://panikangestattack.blogspot.com/

Hoppas du mår bra :)

Hej MsEvolyn! Jag lever med exakt samma problem som dig. Ska traffa lakare (igen) nasta vecka. Har en jattefin familj som inte tycks forsta exakt hur daligt jag mar. Nar jag bad dem om hjalp att minska pressen pa att jag ska komma hem sa fort jag har en ledig dag utbrot helvetet pa jorden. De tycks tro att allt loser sig genom att aka hem. Mina panikangest attacker kommer framst av att borja dejta ngn. Jag ar sa himla radd att det inte ska vara ratt och att jag ska behova sara nagon. Sa fort en kille visar minsta intresse for mig far jag mina attacker. Jag har ocksa provat tabletter, men kande mig lite konstig och platt hela tiden. Nu ska jag forsoka med terapi istallet. Ta hand om dig! Kram

Du är verkligen jätte duktig som kämpar med din panikångest, tänkte bara ge dig ett råd till att ta dom där tabletterna dom är endast till för att hjälpa dig. Jag lever själv med ångest och jag kan förstå dig hur jobbigt det kan vara. Men om du ska bli av med din panikångest tror jag medicinen är det första steget. Kämpa på! Kram