När jag skulle börja söka jobb, när jag var mitt i ångestträsket, då sa jag till min sambo:

- Men vem vill ha mig? Jag kan ingenting. Jag kan inte prata med folk. Jag är inte sprallig, utåtriktad eller social. Jag har skitsvårt för att vara "naturligt glad" och le hela tiden. Vem kommer någonsin vilja anställa mig?

Men så fel jag hade om mig själv. Jag har märkt att jag är mycket mer än jag trodde. Visst jag kanske inte är den hoppigaste, piggaste och spralligaste tjejen. Men jag är faktiskt jävulskt proffesionell, jag försöker alltid göra mitt bästa och jag ser alltid till att tänka efter innan jag pratar för att se till gästens behov och försöka få gästen glad.

Idag var en sån där framstegs dag!

Jag hade en konversation med en gäst. Alltså vi pratade avslappnat i flera minuter. Min längsta konversation på jobbet hittills. Annars är det bara tack och hejdå, har ni det trevligt, smakar maten bra och så vidare.

Men nu bjöd jag på mig själv, var trevlig, intresserad och PRATADE. Jag tappade nästan hakan åt mig själv haha.

Sen fick jag dricks av tre olika personer :)

Plötsligt kom det in en hel buss med ungar. Massa folk! Jag tog intitiativ och visade dom att man kunde gå ut på en altan. De tackade och bad mig hjälpa dom att fota dom. Jag hjälpte till att fota som bara den och stod med främlingar, tog kort på dom, bad dom att se glaaaada ut och allt haha!

Ojoj.. vilken konstig dag. Jag kände hur jag klev ett steg på "få bort blyghets stegen" eller hur man nu ska säga :)

Hej bloggen!

Mitt liv rullar på och jag kan göra allt jag vill göra nu.

Men en sak som jag har märkt nu är att dödsångesten kan komma tillbaka när jag blir väldigt stressad.

Jag kan beskriva det som att jag känner efter kring hjärtat och andningen och tror att något är fel, att det ska göra ont när som helst och så vidare. Jag blir rädd för att få en sjukdom eller att dö på fläcken.

Detta hade jag stoooora problem med förut, jag var totalt skräckslagen varje dag sju dagar i veckan!

Men som sagt idag mår jag allmänt bra men tydligen när jag blir jättestressad så kommer ångesten fram igen :(

Nu senast så fick jag tråkiga nyheter på jobbet, inte bara tråkiga utan livsavgörande.

Jag har lyckats spara ihop en stor summa pengar medan jag har jobbat hårt som ett svin. På bara ett år så tycker jag att det är himla bra gjort för en som är extra vid behov. Jag började nu planera att kanske unna mig och min sambo en resa. Att kanske ha råd att shoppa lite mer och ja, liksom njuta av pengarna. Inte allt men en del fötjänade jag att spendera efter allt slit med ångestproblem tyckte jag.

Men då kommer jobbet och säger om två veckor så har vi inget jobb till dig! Jag tappade fotfästet. Inte för att jag blir utan månadslön, för jag hade ju sparat undan och vi kommer då klara oss, men för att vips så skulle alla mina sparpengar försvinna. Jag visste det. Tänk att man aldrig får slappna av?

Jag blev jättestressad och tankarna svindlade i huvudet. Försökte tänkte realistiskt och att allt skulle lösa sig. Men jag var bara så trött på att alltid alltid kippa efter andan och jobba arselet av mig.

Jag fick dödsångest igen. Inte så illa som förr. Men nog för att jag skulle bli deprimerad i flera dagar, tystlåten och instängd. Uscha :(

Som tur är så var allt ett missförstånd och jag blir bara utan månadslön ett par månader *phu* 

Men i alla fall, gud vad jag tappade fotfästet och ramlade ner i ett svart hål ett tag.

Läskigt det där, hur man kan känna sig hur frisk som helst och sen vips på en sekund så blir man ett offer och stänger in sig från omvärlden och vill nästan ge upp och dö.

Ångesten är verkligen oförutsägbar..