Jag är så jävla stabil just nu. Så jävla skönt. Allt känns bara normalt.

Är dock fortfarande stressad, deprimerad och så.

Men det är så jävla skönt att inte tro att jag ska döööööööö varje dag!!

NI ANAR INTE HUR JÄVLA SKÖNT DET ÄR!

Man uppskattar allt i livet mycket mer nu. Bara att åka till affärn utan att få panik, att gå och lägga sig i sängen ensam utan att bli livrädd för tystnaden.

Jag har varit på ett badhus, jag har varit på krogen, jag har varit ensam hemma och jag har varit utan min sambo i en el vecka och ingen panikångest alls!

Men det var en dag, i tisdags eller onsdags som det kom en liten attack. Jag kommer inte ens ihåg varför den kom, så oviktig var den.

Jag var hemma hos mormor. Jag gick in på toaletten och låste in mig. Djupandades, började gråta, ville slå sönder saker, konstiga tankar for runt i huvudet. Men sedan tog jag papper och penna och skrev ner skiten som for runt. Sedan gick det över.

Ååh happy happy happy times! Min sambo har alltid sagt att det bara är en period att det kommer gå över och nu märker jag det. Hur det går över!

Det är som ett mirakel!

Tid läker alla sår? Inte vet jag. Men med tiden nu så har det blivit bättre och bättre. Jag har läst om extrem fall, stackars människor som får lida i flera år och jag såg framför mig hur jag skulle bara falla och falla ner i ett mörker och inte ta mig ur. Men för mig kanske det inte behöver gå så långt?

Hoppas hoppas hoppas hoppas!

Men man kan ju få återfall.. jag tänker inte sitta och tro att allt är frid och fröjd.

MEN JAG TÄNKER NJUTA AV TIDEN! OJ VAD JAG SKA NJUTA!

Nu är jag hemma igen efter en lång, stressig och fartfylld vecka hos familjen.

Uppdaterar mer imorgon. Har saknat bloggen som faaen!

Hoppas ni mår bra alla där ute!

Kram

Hej bloggen!

Jag har inte så mycket att skriva nu för tiden. Dagarna släpar sig fram och jag håller huvudet ovanför vattenytan ;)

Jag har inte känt av någon ångest. Ingen som är värd att nämna i alla fall.

Kan bero på det fina vädret, känslan av att man KAN gå utanför huset, ta en promenad i skogen eller fika på altan.

Jag känner mig inte lika instängd längre :)

Det är fortfarande spännande (ojj ett framsteg! Jag skrev spännande istället för nervöst) hur det ska gå när jag och min sambo är isär i en vecka. Nu är det inte många dagar kvar..

Jag kommer ta med mig min dator, men det är inte säkert att jag har något internet, ska försöka sno pappas i alla fall ;)

Igår var jag och min sambo ut till en fin plats och kollade på stjärnorna. Det var fullmåne och det var nog det vackraste jag har sett i mitt liv. Steg för steg så börjar jag uppskatta livet igen :)

Kom ihåg att uppskatta de små sakerna i livet!

Idag har det varit en ganska bra dag. Kan bero på att jag startade dagen med en dusch, fika på altanen och målade ansiktet så man såg ut som folk.

Har lekt med grannens katt hela dagen. Djur är verkligen bra för välmåendet. Man flyttar sitt fokus från sig själv till djuret och ett djur kan lätt få en att dra på läpparna :)

Världens sötaste katt må jag säga, hon har börjat följa mig som en hund. Hon är så snäll och go och rar och alltid välkommen till vår altan! Kommer säkert bli en vana att hon kommer och säger hej varje dag. Trevlans!

Just nu känner jag ett litet tryck på vänster sida av bröstkorgen. Inget farligt men det oroar mig något. Funderar starkt på om det är för att vi eldar hela dagarna, att det blir dåligt med syre i stugan eller att det kommer in rök?

Hurra hurra för fina dagar!

Nu räknar jag dagarna tills jag och min sambo ska vara isär i en vecka. Det är nervöst men det kommer nog gå bra. Men men, han har varit min trygghet hela tiden men jag måste lära mig att vara trygg i mig själv ju.

Kramar!

Idag har det varit en ganska bra dag. Kan bero på att jag startade dagen med en dusch, fika på altanen och målade ansiktet så man såg ut som folk.

Har lekt med grannens katt hela dagen. Djur är verkligen bra för välmåendet. Man flyttar sitt fokus från sig själv till djuret och ett djur kan lätt få en att dra på läpparna :)

Världens sötaste katt må jag säga, hon har börjat följa mig som en hund. Hon är så snäll och go och rar och alltid välkommen till vår altan! Kommer säkert bli en vana att hon kommer och säger hej varje dag. Trevlans!

Just nu känner jag ett litet tryck på vänster sida av bröstkorgen. Inget farligt men det oroar mig något. Funderar starkt på om det är för att vi eldar hela dagarna, att det blir dåligt med syre i stugan eller att det kommer in rök?

Hurra hurra för fina dagar!

Nu räknar jag dagarna tills jag och min sambo ska vara isär i en vecka. Det är nervöst men det kommer nog gå bra. Men men, han har varit min trygghet hela tiden men jag måste lära mig att vara trygg i min själv ju.

Kramar!

Nu är karln hemma om en halvtimma. Det kan man väl ta som en seger? :)

Jag har varit ensam hemma hela dagen, ingen ångest, ingenting.

High five! ;)

Jag har hunnit städa köket, hallen och badrummet, tvättat två maskiner..

Har sorterat om maten i skafferiet och torkat alla hyllor.

Jävlar va jag har hållt mig själv sysselsatt.

Jag hade hoppats på att få lite sällskap av katten som brukar komma hit och hälsa på. Vi tog en promenad på morgonen men sedan vandrade hon hemåt.

Kul att ha en kompis i alla fall :)

Nu har jag varit ensam hemma i några timmar. Hittills är allt stabilt :)

Jag försöker hålla mig sysselsatt så gott det går. Om panikångesten kommer så har jag planerat att smälla till den på käften!!

Min karl måste få åka iväg och köpa en bil utan att det ska bli krångel på grund av mig. Så är det bara, punkt slut!

Jag är väldigt motiverad, men samtidigt känner jag oron och rädslan komma krypande.

Nej fy fan, nu är det bara några timmar kvar, han kommer väl hem vid sex eller sjutiden.

Håll ut!

Jag hade beslutsångest igår, jag hade två val:

-Åka bil med min sambo i 8 timmar, fylld av nervositet och rädsla

-Stanna hemma med rädslan att vara ensam

Jag låg och klurade och funderade länge innan jag skulle sova. Det var en jävla knepig sits. Men till slut bestämde jag mig för att stanna hemma.

Jag är väldigt nervös just nu. Men jag försöker tänka positivt. Det värsta som kan hända är att jag springer runt och skriker eller gråter.

Man kan inte dö av panikångest, man kan inte få så mycket panik att man till slut dör. Man kan inte bli så rädd så att man dör.

Min sambo sa något väldigt smart igår. Han sa:

-Om det är svårt att tänka positivt för din egen skull så kan du kanske försöka göra det för min skull.

Det är så sant! Det är också mycket lättare att "skärpa till sig" och inte bara ge upp när jag tänker på min sambo. Han måste ju faktiskt köpa bil, det går inte att komma undan. Jag vill inte att han ska behöva stressa när han ska göra allt bara för att han är rädd att jag ska sitta hemma och må dåligt.. :(

NU SKA JAG STÄDA, det finns gott om jobb här hemma. Om jag klarar av den här dagen, helt ensam hemma, så ska jag belöna mig själv genom att klicka hem lite sommarkläder :)