Det kanske inte fungerar på alla men det fungerade på mig :)

Nu har jag avklarat mitt andra jobb sedan jag fick den här ångesten. Två arbetsplatser har jag vågat mig till, jag har träffat nya arbetskompisar två gånger, arbetat med något som jag aldrig testat förut, två gånger!

Nu känner jag mig så himla stark. Jag har verkligen tränat i att hålla ut, härda och inte ge upp när rädslan kommer.

Ni kommer inte tro mig men jag måste berätta vad jag jobbat med senaste månaden bara för att ni ska förstå vilka enorma framsteg jag har gjort.

Ehum..

Jag har alltså tagit hand om ett helt hotell, ensam på mina pass!!! Hur galet är inte det???? :D

Lilla rädda jag har stått i kassa, receptionen, serverat mat och tagit hand om gäster.

Jag som inte ens vågade betala i kassan på ICA förut, jag som inte vågade gå utanför huset eller vara med när rörmokaren kom på besök hemma!

Jag var så jäääävla nervös i början på jobbet. Jag blev verkligen inslängd på en ny plats där jag inte hade en aning om hur saker ska skötas, hur det fungerar eller någonting. Varningstutorna skrek i mitt huvud. Ångesten drog på som fan och skrek: SPRING DÄRIFRÅN, GE UPP, DU KLARAR DET ALDRIG, DU KOMMER ATT SKÄMMA UT DIG!!!!

Men jag stannade kvar och härdade genom många obekväma situationer och allt löste sig till slut.

Vad fick jag ut av detta då?

- Jo, att allt är inte så himla farlig

- Det gör inget om man gör fel ibland

- Det är okej att vara förvirrad när man är ny

- Ingen märker av mig, eller tittar på mig hela tiden. De är för upptagna med sitt eget.

Det läskigaste var att stå i kassan. Jag hade aldrig skött en kassa apparat förut. Jag var så himla rädd att göra fel. Jag trodde att världen skulle gå under om jag inte gjorde allt perfekt. Samtidigt ska man le och se glad ut haha.

Men varje dag så kollade jag i boken hur många det var som jag skulle ta betalt av. Sedan kryssade jag för varje gång och vips så hade jag tagit betalt av 10 personer ena dagen, 7 personer andra dagen och 8 personer tredje dagen. Utan att jag märkte det så hade jag tränat och nött in det till slut. Och det var ju inte så farligt som jag trodde. Tack och hej , välkommen åter! Inte mer än så..

Jag kan så mycket mer än vad jag tror har jag märkt. När jag slängs in i dessa läskiga situationer så tror jag att allt ska gå åt  helvete, men det gör det inte! I stället så förvandlas jag till något helt annat, en autoinställning sätts på inom mig och allt går på räls. Jag blir vältalig, hjälpsam och jag till och med drar ett skämt. Sedan efteråt så står jag där och gapar över mig själv, va fan hände? Hur kunde det gå SÅ bra? Var det jag som lät så där proffesionell? :S

Tydligen!

Mitt problem är bara att komma över den där tröskeln. Jag står och velar och velar och inte vågar. Men när jag får en spark i baken och flyger över ändå, ja då visar det sig att det inte var så läskigt på andra sidan ;)

Jag hann precis lära mig allt på arbetsplatsen, det började gå smidigt och jag fick arbetskompisar (mest var jag ensam men städarna var där någon timme på vardagar). Ja, precis när jag lärt mig allt, då säger dom upp mig :(

Tråkigt tråkigt tråkigt. Men jag har fått så viktiga erfarenheter så det var det värt! Nu ska jag söka nytt jobb och det finns inte några gränser för vad jag klarar av (okej, kassan på ICA Maxi tror jag att jag hoppar över ändå)

Men annars så ska jag försöka söka på allt möjligt.

Wish me luck!

Och du, om jag klarar av det, så klarar DU av det. Kolla bakåt i min blogg så kan du se vart jag kommer ifrån. Om jag klarar att ta mig därifrån och hit. Då klarar fan du allt också! Kämpa på!

När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och släpa iväg dig själv på det du ska till. För dit ska du, och nästa gång kommer det inte vara lika läskigt, jag lovar :)  

Jahapp nu sitter jag här. Jag kommer så väl ihåg när jag satt och bad till gud att ångesten skulle försvinna. Jag ville ha ett normalt liv och göra normala saker men ångesten satte stopp för allt. Jag blev fånge i mitt eget hem.

Nu är den borta, poff, som trolleri!

Men det är inget trolleri, det är jag som har kämpat, tränat och utsatt mig för den om och om igen, vågat och varit modig trots att jag varit livrädd sjujävla många gånger.

:)

Många dörrar har öppnats för mig nu. Jag kom på en stooor grej. Jag kan tänka mig att plugga på högskolan nu. Innan så var det inte på tal. Jag och sambon försökte prata om det, att jag kanske kunde plugga på distans eller något. Men oftast är det obligatoriska träffar ändå och jag var livrädd för detta.

Men nu, nu känns det okej :) Det känns inte läskigt längre!! :D Jag börjar fundera på vad jag vill plugga, vad jag vill satsa på. Äntligen kan jag styra mitt eget liv och göra vad jag vill!

Jag och sambon tog en fika på stan för första gången för några veckor sen. Så jävla sjukt. Det tog ett och ett halvt år att ta en fika på stan! Men när jag väl satt där så smakade koppen kaffe underbart gott!

En annan grej jag har gjort är att frivilligt följa med min sambo på en låååång bilresa som sällskap. Jag behövde inte om jag inte ville. Men jag gjorde det. Jag fick ont i magen precis när vi skulle åka men jag bara gjorde det! Det visade sig att det var så jävla värt. Vi åkte genom ett vackert höstlandskap, åt lunch på restaurang och skrattade och pratade hela vägen. TÄNK OM JAG HADE STANNAT HEMMA?! Då hade jag ju missat allt!

Ja, jag kommer ihåg den där första tiden, då jag var rädd att jag skulle vara rädd för allt i 10 år framåt. Jag var rädd för livet, rädd för att leva och rädd för att dö. Men nu sitter jag här. Jag klarade det!

Jag vann över ångesten till slut.