Direktlänk till inlägg 3 maj 2011
När jag hade min panikångest attack förra veckan så satte jag mig ner och skrev på ett papper allt som dök upp i huvudet.
När jag får en panikångest attack så beror det antingen på att jag tror att jag ska dö, alltså på riktigt DÖ. Eller så beror det på att jag stressar upp mig över något och sedan inte kan lugna ner mig.
Jag vet inte vart jag ska göra av alla känslor och tankar. Jag börjar gråta, vill slå sönder saker. Det känns som att man kommer att bli helt GALEN och det går inte att lugna ner sig.
Men jag har upptäckt, när jag skriver ner tankarna så lugnar jag ner mig. Jag bara skriver och skriver och till slut så är jag lugn igen.
Jag tänkte dela med mig av en text som jag skrev under en attack. Jag hyperventilerade, skakade och trodde att jag skulle bli galen men försökte samtidigt fokusera och styra pennan.
När jag skriver en sådan text så tillåter jag mig själv att skriva ner precis allt. Jag ska inte behöva skämmas, jag ska inte förfina någonting utan bara helt ärligt skriva ner allt.
"Jag mår dåligt. Jag vet inte varför. Just nu börjar det lugna ner sig. Jag försöker göra allting "rätt". Men när jag gör någonting "rätt" så mår jag dåligt. Om jag är sysslolös så blir jag stressad, om jag har mycket att göra så klagar jag. Jag är en jävla pessimist jämt.
Jag är rädd att min sambo ska tröttna. Fan va dryg jag är. Han säger att jag kan ringa när jag vill men när jag ringer så känner jag mig i vägen. Jag känner mig dryg, att allt ska handla om mig och mina jävla problem. Jag kanske har svårt att tycka om mig själv just nu och därför tror att han så småningom inte kommer tycka om mig heller.
Allt är upp och ner, in och ut...
Jag kan inte få rätsida på någonting. Jag vill ha svar på allt, jag mår dåligt när jag inte har kontroll.
Jag har varit på badhus två gånger, jag har rådfrågat personal i en affär, jag har gjort normala saker och känt mig normal. Men när det kommer ett bakslag så blir jag på ruta ett igen.
Jag vill veta vad som är fel i mitt liv och sen bara ordna det. Men om det inte är något som är fel utan det är bara jag som tänker fel då är det ju helt upp till mig om jag vill må bra. Men jag tenderar att skylla allt på andra. Min lillasyster stressar mig, mamma dricker, min pojkvän har inte tid...
Om alla gjorde si och så så skulle jag må bra. Men borde inte min glädje komma från vad JAG gör? Mår jag dåligt för att JAG beter mig dåligt? Jag försöker ju göra allt rätt men det känns som att tiden inte räcker till. Vill jag göra mig själv nöjd eller göra andra nöjda? Är andra missnöjda med mig eller inbillar jag mig och sätter en omöjlig nivå för mig att nå så att jag alltid misslyckas? Jag säger åt min lillasyster att vara nöjd, kanske är det istället jag som borde vara nöjd med mig själv?
"It's good enough" = nöjd
"It must be perfect" = stress
Jag ser mig själv i spegeln. Utsidan visar inte hur insidan mår förutom en mörkare nyans under ögonen. Jag borde inte klaga på livet. Söta, vackra människor är glada människor. Jag känner mig bortskämd när jag mår dåligt.
- Stackars vackra flicka, oj vad det är synd om dig!
Jag vill torka tårarna och smälla till mig själv på käften. Jävla gnällkärring! Du går runt och gnäller och klagar och gråter och får panik. Vill du få uppmärksamhet?!"
Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte! Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp. Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...
Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!! Gör det aldrig!! Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...
Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...
Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar... I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...
Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!! Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst. Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|