Jävla va paranoid jag börjar bli. Blir fan galen på mig själv snart. Sitter och nojjar över minsta lilla som händer i kroppen.

Fick nyss en konstig känsla vid hjärtat, kan inte förklara men det gjorde inte ont, snarare ett litet ryck, en liten dunk, en annorlunda känsla som infann sig en sekund.

Sen blev jag sådär rädd igen. Fan va rädd jag ska vara hela tiden!!

Det känns som att de pratar om hjärtat på TV hela tiden. Så fort jag byter kanal så kommer det, utan förvarning, någon tjej eller kille som pratar om hjärtat. Jag har nu hört om hål i hjärtat, en cancertumör vid hjärtat..

Det värsta var ju att jag hörde att en av fyra har "ett hål i hjärtat". 

Jahapp där var det kört, så nu sitter jag och funderar, känner efter, och skrämmer upp mig själv med att jag är dödligt sjuk.

Det är så jävla svårt att släppa det! Jag kan inte leva, njuta av dagen.. jag bara surar och mår dåligt!!!!!!

Jag försöker tänka realistiskt, att jag är frisk.. att OM jag blir sjuk så får man ta tag i det då. Men de där jävla panikångest monstret som sitter inom mig säger åt mig hela tiden att jag nog har en magkänsla, att jag SNART kommer bli sjuk och att alla signaler tyder på att jag känner på mig det.

Det är så svårt att sluta tänka på det och tänka realistiskt.

Jag hade aldrig trott att detta skulle drabba mig, jag fattar ingenting.

Varför jag?

Varje dag är jag livrädd över att jag kanske ska dö eller bli sjuk.

Att det är något fel på mitt hjärta.

OCH JAG KAN INTE SLÄPPA DET!!

Suck...

Jag har haft en dov smärta i brösten i någon vecka. Konstigt men inget jag har tänkt på så mycket.

När jag klämmer på brösten så känns det som om jag har träningsvärk i bröstmuskeln. 

Idag blev jag extra orolig. Klagade och jämrade mig. Till slut så tyckte jag att det dunkade en dov smärta vid vänster bröst.

Herregud hjärtat!

Jag blev livrädd. Rädd för att det skulle vara något fel på hjärtat.

Rädd för att dö.

Jag och min sambo låg i sängen. Till slut fick jag panik. Jag grät och grät och grät. Samtidigt som den dova smärtan inte ville försvinna och jag blev mer och mer rädd.

Min sambo försökte lugna mig, men i den stunden så kunde jag inte lugna ner mig.

Jag var totalt livrädd för att dö, så jävla rädd att jag började tänka tankar om att ta livet av mig för att jag inte orkade vara rädd längre!

Panikångest är hemskt, så jävla hemskt!

Jag grät och sa:

"Det spelar ingen roll vad jag gör, det spelar ingen roll att jag försöker, ångesten är ändå kvar, jag vill bara att den ska försvinna!"

"Jag kan saker, jag är smart, men jag kan inte kontrollera den här jävla plågan och det gör mig galen"

Åh fy fan va hemskt det var.. men de va skönt att gråta ut.

I stundens hetta så vill jag verkligen inte leva längre, trots att det är det jag är rädd för, alltså att dö.

Samma visa igen då, så fort det börjar kännas bra så ger panikångesten mig en smäll på käften och så är man tillbaka på ruta ett igen..

Det kändes konstigt, jag var inte ett dugg nervös. Kanske för att jag redan hade varit på samma vårdcentral hos en kurator vid två tillfällen. 

Jag kände mig målmedveten, fokuserad. Nu jävlar ska jag styra upp det här! Jävla panikångest, jag ska återta kontrollen! Ett steg närmare genom det här mötet..

En trevlig gammal man mötte mig i väntrummet och jag fick stiga in och sätta mig i en fårskinnsfotölj. Han pratade väldigt fort och förvarnade mig att han kommer ställa många frågor, men att jag inte behövde svara om jag inte ville.

Det gick fort, väldigt fort, frågorna yrde omkring och jag försökte svara så gott jag kunde. Han fick sig en liten lista på problem av mig:

- Kontrollbehov

- Prestationsångest

- Press från nära och kära

- Dödsångest

- Rädd för att svika folk

Jag fick även fylla i ett papper..

"Hur ofta känner du oro?"

0 Aldrig

1 Ibland

2 Ofta

Ungefär så såg det ut. Massa frågor. Jag svarade så ärligt jag kunde. Jag märkte av att jag hela tiden försökte förfina min situation "Nej, då illa är det inte", "Nej jag mår ganska bra". Det var svårt att vara ärlig.

När jag hade fyllt i det klart så såg det hemskt ut. Mitt liv som ut som ett mörkt hål, full av deprission.. Jag är en trasig människa! 

Jag sa det åt honom, att det såg hemskt ut. Han sa att de flesta reagerar så, att när man får det svart på vitt, det är då man förstår..

Han presenterade lite hur Kognitiv beteende terapi fungerar. Han tog några exempel.

Om mitt liv var en buss. Då är det jag som sitter vid ratten och kör mot målet. Bussen har en skylt, på den skylten står mitt mål. Det finns passagerare i bussen. Varje passagerare representerar mina tankar. Vissa passagerare/tankar är tankar som jag vill ha kvar, tankar som "nu var du duktig, va bra du är". Men längst bak i bussen finns de dumma tankarna, de som säger åt mig att jag kommer att dö, att jag är dålig osv. Ibland så skriker de dumma passagerarna på mig, kanske så hårt att jag kör i diket. Men då måste jag samla mod och kraft och köra upp på vägen igen. För det är jag som kör, jag som bestämmer. Man kanske till och med försöker slänga av de dumma passagerarna/tankarna av bussen. Men oftast så står de på en busshållsplats längre bort och stiger på igen.

"Jag är inte mina tankar, jag HAR tankar" Om man tänker en dålig tanke så ska man komma ihåg att det bara är en tanke, inget farligt. Tankar kan man inte styra och tankar behöver inte stämma överens med verkligheten.

"Jag kommer få en sjukdom och dö"

Det är inte sant.

"Jag tänker att jag kommer få en sjukdom och dö"

Det är bara en tanke, inget farligt som man behöver få panik över.

Man kan inte få bort sina tankar, sina panik känslor. Men man kan lära sig att hantera dom. Känslor styrs av tankar. Om man tränar sig att hantera tankar så kan man styra det så väl att känslan av obehag och panik aldrig infinner sig.

Jag har ofta försökt att inte tänka dåliga tankar. 

"Fan nu känns det som att hjärtat slår konstigt, fan va rädd jag blir, nej nu händer det något, nej jag får inte tänka på det. Fan sluta tänka på det. Nu får jag panik, lugna ner dig, tänk inte på det tänk inte på det!!!"

Men det GÅR INTE ATT STYRA TANKAR. Det blir bara en ond cirkel. Jag ska istället försöka tänka att det bara är en tanke. Inget som behöver vara sant.

Nu blev det mycket rabbel. Men det hjälper mig oerhört mycket att reflektera över mötet nu när jag skriver ner det. 

Jag skulle vilja skriva mer lättförståeligt men min lillasyster sitter bakom mig och kollar på tv. Eftersom bloggen är anonym så skriver jag lite i smyg. Så känner mig lite stressad.

Nu måste jag gå, men vi hörs snart.

Jag börjar med KBT i augusti. Det ska bli spännande! Tills dess får jag ta en dag i taget. 

Äntligen! Shit va jag har saknat bloggen. Det har hänt så mycket den senaste veckan. Massa upp och ner..

Jag tänker inte sitta och rabbla upp allting men kan i alla fall ta upp det viktigaste.

Jag har varit ifrån min pojkvän i en vecka, min klippa, min trygghet.

Förut så hade jag problem med att somna, låg och var livrädd för att dö när jag låg där i sängen, att hjärtat skulle rusa iväg eller något liknande. Sedan försvann problemen och jag sov som en stock. Men den senaste veckan har det kommit tillbaka.

Varje kväll var en mardröm. Jag låg i upp emot tre timmar och försökte somna, skakade nästan av rädsla. Det blev inte lättare av att jag sov ensam heller...

Sedan har jag varit på konsert också. Mitt i stan, trångt, med massa människor. Det gick bra till en början men när folk började hopa sig, när volymen från högtalarna blev högre och högre, ja då började jag få panik. Jag kände hur hjärtat slog hårt och ont fem gånger på rad. Jag blev livrädd men försökte behålla lugnet. Jag tänkte att det faktiskt fanns massa folk runt omkring mig, OM jag skulle falla död på marken så skulle det finnas många som kunde hjälpa mig. 

Till slut gick jag undan och ringde min pojkvän, tog några djupa andetag..

Ja, det har varit en omtumlande vecka. Om jag hade haft tillgång till internet så hade jag nog uppdaterat varje dag. Men mitt minne är kort och det är svårt att komma ihåg alla situationer som jag vill skriva ner. Detta får duga..

Imorn åker jag ner till familjen och är där över en vecka utan min sambo. Det blir nog inte så mycket uppdatering då men en MASSA uppdatering när jag kommer hem!

Jag har mått väldigt dåligt och känt mig väldigt stressad de senaste dagarna :(

Bara att resa sig ur soffan och ställa in min kopp på diskbänken har varit för drygt.

Har ingen ork i kroppen och har inte fått någonting gjort...

Att det har varit regn och rusk har inte gjort saken bättre.

Jag har varit väldigt rädd för att åka ner till familjen och sedan må skit och få panikångest attacker. 

När man är så rädd som jag är hela tiden så blir man desperat efter att finna trygga platser och göra saker som inte får en att må dåligt.

Men jag har givit mig själv en liten hemläxa. Medan jag är hos familjen så ska jag se till att prata med var och en av dom, berätta hur jag mår och hur dom stressar och pressar mig. Vara ärlig. Förhoppningsvis så mår jag mycket bättre sedan när jag åker hem igen och de slutar att ringa och pressa mig som de brukar göra.

Sist jag var ner så låste jag in mig på toaletten hos mormor.. Allt bara snurrade och det kändes som att jag skulle bli GALEN. Jag ville slå sönder saker, bara gråta. Men jag satt bara där i ren panik, pratade med min pojkvän på telefonen och till slut tog jag papper och penna och började skriva. Sedan gick det över.

Hoppas hoppas hoppas att det går smärtfritt den här gången. Att jag åker ner och har roligt! Vädret påverkar mig enormt mycket så förhoppningsvis så blir det fint och soligt och jag glömmer bort att tänka på panikångesten.

Stor kram till er alla som mår dåligt där ute!

Skriver snart igen!

Måste publicera den här låten igen. Den beskriver panikångest så bra!

Texten är helt underbar och refrängen får mig att börja gråta varje gång jag hör den.

Sweet darling, you worry too much, my child
See the sadness in your eyes
You are not alone in life
Although you might think that you are

Vers1

Har du nån gång känt dig ensam, utan nån att hålla om
Då ångesten kom bakifrån och ingen här vet hur du mår//
Då skuggan rör sig överallt, då rummet krymper och sen pang
Ligg du där vid elementet för du fryser som ba fan//

Och benen går åt var sitt håll och det blir svårt att stå
Får en fysisk reaktion, fast läkaren hittar inget fel ändå//
Man lever så begränsat, Tankarna dom cirkulerar
Känner sig så ensam, tänker att man inte orkar mera//

Måste hyperventilera, För att få ha luften kvar
och hjärtat börjar dunka snabbt, de känns som man ska tuppa av//
De känns som någon sticker 1000 nålar i kroppen
och man gråter själv för att de känns som man tappar hoppet//

För att allt är svart, fast alla andra ser ljuset
30 grader varmt fast man själv ligg där stel frusen//
Och man tänker att det aldrig kommer vända
Men ta dig i kragen för att du är inte ensam//

Reff

Sweet darling, you worry too much, my child
See the sadness in your eyes
You are not alone in life
Although you might think that you are

Vers2

Har du nån gång känn dig ensam, Utan känslan av att älska
Och då gråter av en längtan och du svimmar utav rädslan//
Av att aldrig kunna ta de andetag som du förtjänar
Fast du önskar varje gång som ser upp och ser ett stjärnfall//

Och du tänker på den dan då hela livet blev förändrat
Så du ligger där och ber om att tabletterna ska hjälpa//
Faller in i apati, de känns som om,, man saknar hjärta
Och man hittar inte meningen med att fortsätta kämpa//

- Som en blixt från himlen, kom från ingenstans
Får panik försöker fly men fötterna dom sitter fast//
De regnar överallt i själen, fast vädret lyser klart
och Man visste vart man skulle tills att vägen viker av//

Man lider av en känsla som man aldrig kom ifrån
Sanningen tystnar för man tror inte på orden man får//
- Och man tänker att det aldrig kommer vända
Men ta dig i kragen för att du aldrig ensam//

Detta har varit jättesvårt för mig, att vara ärlig mot mina nära och kära och säga att jag mår dåligt, att jag är stressad och att jag inte hinner med allt.

Alla sätter press på mig att jag ska komma hem till familjen. Annars blir de sura och tvära. Men de tänker aldrig på att jag bara är människa, att jag också har jobb att sköta, sysslor som måste göras innan hösten och att vi inte badar i pengar!

INGEN har kommit upp hit och hälsat på. De bara hör av sig och säger att jag borde komma ner och om jag inte kan göra det så ger dom mig dåligt samvete.

Men den här gången så gjorde jag så som jag alltid borde ha gjort. Det var svårt, egentligen ville jag bara säga att vi kommer ner snart, att jag lovar att komma för att sedan få världens stress i kroppen att jag måste klara av det. Annars så har jag svikit dom. 

Den stressen och pressen leder oftast till mina panikångestattacker.

Men som sagt den här gången skötte jag det hela på ett helt nytt sätt.

Här kommer smsen mellan mig och min kusin:

Kusin: När kommer du hem då?

(Jag suckar och känner pressen av att jag har svikit henne genom att hon måste fråga men jag är ärlig och svarar)

Jag: Jag vet inte

Kusin:  Men jag saknar ju dig nu ju kram

(ännu mer press, jag borde verkligen åka NU)

Jag: Men kom hit då

(det är ju faktiskt sant, hon kan ju lika gärna åka hit vilket hon aldrig gjort medan jag har åkt ner varje månad)

Kusin: Men de är ju långt kram

Jag: Det är väl lika långt för mig?

(Jag kontrar med det uppenbara, varför är det så lätt för mig att åka när det är så självklart att det är långt för henne?)

Kusin: Ja vet

Jag: Jag kom på de nyligen. Att jag har åkt ner flera gånger men ingen har kommit hit. Vi har liksom också jobb att sköta och badar inte i pengar :S

Kusin: Nej ja vet men ja har tyvärr inte råd annars hade jag gärna kommit :)

Jag: Vi har inte heller råd och min pojkvän måste göra klart saker med huset innan hösten. Men alla verkar tro att vi kan åka vilken dag som helst. Jag har blivit jättestressad av de. Massa press på att jag ska hinna allt. Min pojkvän vill att jag ska må bra men han är ju inte gjord av pengar heller :(

(Jag berättar hela sanningen, något jag aldrig gjort förut)

Kusin: Okey ja de förstår jag kram

Jag: Skönt att höra :) Kram

"Ja det förstår jag"

"Ja det förstår jag"

"Ja det förstår jag"

Dom orden betydde så mycket för mig! Det är dom orden som jag alltid velat höra som jag endast har hört från min mamma hittills. Det är detta min stress ligger i, att jag aldrig får höra de där orden. När jag hör dessa ord så försvinner en stor sten från hjärtat.

Det är konstigt att de aldrig har tänkt på saker från min synvinkel. Hur kan de sätta sådan press på mig att jag ska komma ner hela tiden, när de själva tycker att det är en omöjlighet att komma upp?

Men om jag vågar fortsätta vara ärlig så kommer de nog förstå och min stress kommer släppa mer och mer.

Jag känner mig så duktig! Detta var en av sakerna som jag pratade om med min kurator. Att jag är rädd för vad andra ska tycka och inte vågar vara ärlig. Men hon bad mig att vara ärlig och var nästan säker på att de skulle förstå.

Så skönt att få bekräftelse, att höra att min kusin förstår att jag bara är människa och att hon finns där och inte är sur på mig.

Att det är okej att må dåligt och inte ha tid, men att ens nära och kära finns kvar och är redo när man själv är redo att hälsa på

Jag drömmer så gott som varje natt. Väldigt konstiga drömmar, det händer väldigt mycket och allt är så detaljerat och tagna ur en vild fantasi.

Det säger mig att jag inte sover så bra. Om man kommer ihåg en dröm så betyder det att man har vaknat någon gång under natten och inte sovit så djupt. Jag tänkte berätta lite om vad jag har drömt och sedan googla fram lite tolkningar.

Förut drömde jag mycket om spindlar, jag hatar spindlar! Oftast så fastnade jag i nätet och spindlarna kryllade över min kropp. Jag skrek på hjälp men ingen hjälpte mig. Jag drogs mot ett nystan av spindelägg tills jag hade hela kroppen tryckt mot äckelsäcken. Jag kunde inte komma loss och jag skrek och skrek.

När jag ropade på hjälp så stod min pojkvän och bara tittade på mig. Jag kände mig så hjälplös och svag och kunde inte styra min kropp.

Nu har jag drömt två dagar i rad att jag är med i ett sorts krig. Det konstiga med drömmen är att det är jag som är hjälten som försöker rädda allihop. Jag kan springa jättefort, hoppa jättehögt och jag känner hur modet pulserar i mina ådror. Jag är vanligtvis rädd och blyg och känner inte alls igen tjejen som jag är i drömmen.

Jag bär på kattungar och barn, försöker rädda allihop och trampar på konstiga monster som försöker stoppa mig. Jag hoppar från höga höjder och klarar mig galant. Jag är lite rädd men ändå så slår jag ner fienden med mina bara händer.

Jag har magiska krafter och kan gömma mig i smala vaser genom att förminska mig själv. Det är jag som kommer på alla ideer och smarta saker för att vi ska överleva. Det är jag som ser fienden i ögonen utan rädsla och trots att jag inte har något vapen så slår jag tillbaka utan att blinka.

När jag springer och försöker fly så kastar fienden knivar efter mig. En av dom träffar mig i ryggen och det kändes helskumt i drömmen. Jag ramlar ner på backen och kan inte röra mig, men jag lever fortfarande.

Jag hamnar i ett rum som fylls med vatten, taket sjunker och jag gömmer mig under ett bord för att inte bli krossad. Jag har en burk med godis med mig och suger ut luftbubblorna ur burken för att inte drunkna.

Sedan är jag i Paris, på en gata brevid ett cafe. Jag är klumpig och går in i saker. Folk skrattar åt mig och tycker att jag ser dum ut. Men jag skrattar tillbaka och känner mig inte alls generad. Jag känner mig glad, stolt och sprudlande. Jag tänker att jag vill flytta till Paris, att jag är en ny människa som vågar saker, en människa som vågar göra bort mig utan att för den skull skämmas.

Tolkningar

Spindlar: brukar oftast betyda något med pengar. Att pengar är på väg.

Bli överfallen: blev överfallen av spindlar och ett flertal gånger när jag drömde om att jag var med i ett "krig". Tyder ofta på att man är rädd för något.

Vit eller randig katt: Trivsel i hemmet

FALL: Du drömmer att du faller. Enligt Freud är detta en vanlig dröm med ångestkaraktär och kan tydas som att drömmaren är rädd att begå ett moraliskt felsteg, förlora sitt goda anseende. När jag reste mig efter fallet så skulle det tyda på "ovänta nöje"

TRAPPA: Jag hoppade nerför en hög trappa. Att drömma om trappor har anknytning till de två stora drömsymbolerna stiga och falla. Trappan ger oss möjlighet att "byta nivå" i överförd bemärkelse. Vi kan stiga uppåt, d.v.s bli bättre och andligen rikare människor, men även övervinna svårigheter och höja oss över mängden. Men det kan också gå "utför".

KNIV: Jag fick en kniv i ryggen. Att drömma om vassa föremål betyder ofta besvikelse i kärlek. Skära sig på betyder svikna förhoppningar. I drömmen så var det flera personer som kastade knivar. Det kanske tyder på att jag har blivit sviken av flera personer (släkt och vänner) ?

ÖVERSVÄMNING: Jag är fast i ett rum som fylls med vatten. En mycket symbolisk dröm. Vatten svämmar över alla bräddar och hotar dig. Den sortens drömmar är en varningssignal och betyder ofta att vår inre harmoni är bruten och att det är något i vårt undermedvetna som hotar att "dränka", det vill säga ta överhand över vår personlighet.

SLOTT: Fienden reser ett slott ur marken i drömmen. Slott betraktas som en mycket viktig drömbild. Slottet representerar den egna personligheten, vårt innersta, som vi önskar skulle stå höjt över vardagens trivialiteter och vara säte för upphöjda personer - det vill säga våra känslor, som vi innerst inne önskar skulle vara ädlare och rikare. Det är alltså en mycket symbolisk dröm och det anses vara ett gott tecken att ett stort och praktfullt slott visar sig i drömmen. Men i min dröm så är slottet svart, det väller ut monster och fladdermöss. Lät inte så himla positivt om det är det som symboliserar MIG.

Samanfattning av tolkningen:

Pengar är på väg

Jag är rädd för något

Trivsel i hemmet

Rädd för att begå ett moraliskt felsteg, förlora mitt goda anseende - oväntat nöje

Det går utför i mitt andliga jag, jag har svårt för att övervinna svårigheter

Besvikelse i kärlek, svikna förhoppningar

Varningssignal - min inre harmoni är bruten

Den egna personligheten visar sig - mörk och det väller ut monster

Ska fundera lite mer över detta. Det är inget som man ska ta på allvar kanske, men en del stämmer ju ganska bra.

Tolkningar är tagna från 

http://www.anna-lena.se/symboltolkning/stortdromlexikon.html