Hej bloggen!

Jag har inte så mycket att skriva nu för tiden. Dagarna släpar sig fram och jag håller huvudet ovanför vattenytan ;)

Jag har inte känt av någon ångest. Ingen som är värd att nämna i alla fall.

Kan bero på det fina vädret, känslan av att man KAN gå utanför huset, ta en promenad i skogen eller fika på altan.

Jag känner mig inte lika instängd längre :)

Det är fortfarande spännande (ojj ett framsteg! Jag skrev spännande istället för nervöst) hur det ska gå när jag och min sambo är isär i en vecka. Nu är det inte många dagar kvar..

Jag kommer ta med mig min dator, men det är inte säkert att jag har något internet, ska försöka sno pappas i alla fall ;)

Igår var jag och min sambo ut till en fin plats och kollade på stjärnorna. Det var fullmåne och det var nog det vackraste jag har sett i mitt liv. Steg för steg så börjar jag uppskatta livet igen :)

Kom ihåg att uppskatta de små sakerna i livet!

Idag har det varit en ganska bra dag. Kan bero på att jag startade dagen med en dusch, fika på altanen och målade ansiktet så man såg ut som folk.

Har lekt med grannens katt hela dagen. Djur är verkligen bra för välmåendet. Man flyttar sitt fokus från sig själv till djuret och ett djur kan lätt få en att dra på läpparna :)

Världens sötaste katt må jag säga, hon har börjat följa mig som en hund. Hon är så snäll och go och rar och alltid välkommen till vår altan! Kommer säkert bli en vana att hon kommer och säger hej varje dag. Trevlans!

Just nu känner jag ett litet tryck på vänster sida av bröstkorgen. Inget farligt men det oroar mig något. Funderar starkt på om det är för att vi eldar hela dagarna, att det blir dåligt med syre i stugan eller att det kommer in rök?

Hurra hurra för fina dagar!

Nu räknar jag dagarna tills jag och min sambo ska vara isär i en vecka. Det är nervöst men det kommer nog gå bra. Men men, han har varit min trygghet hela tiden men jag måste lära mig att vara trygg i mig själv ju.

Kramar!

Idag har det varit en ganska bra dag. Kan bero på att jag startade dagen med en dusch, fika på altanen och målade ansiktet så man såg ut som folk.

Har lekt med grannens katt hela dagen. Djur är verkligen bra för välmåendet. Man flyttar sitt fokus från sig själv till djuret och ett djur kan lätt få en att dra på läpparna :)

Världens sötaste katt må jag säga, hon har börjat följa mig som en hund. Hon är så snäll och go och rar och alltid välkommen till vår altan! Kommer säkert bli en vana att hon kommer och säger hej varje dag. Trevlans!

Just nu känner jag ett litet tryck på vänster sida av bröstkorgen. Inget farligt men det oroar mig något. Funderar starkt på om det är för att vi eldar hela dagarna, att det blir dåligt med syre i stugan eller att det kommer in rök?

Hurra hurra för fina dagar!

Nu räknar jag dagarna tills jag och min sambo ska vara isär i en vecka. Det är nervöst men det kommer nog gå bra. Men men, han har varit min trygghet hela tiden men jag måste lära mig att vara trygg i min själv ju.

Kramar!

Nu är karln hemma om en halvtimma. Det kan man väl ta som en seger? :)

Jag har varit ensam hemma hela dagen, ingen ångest, ingenting.

High five! ;)

Jag har hunnit städa köket, hallen och badrummet, tvättat två maskiner..

Har sorterat om maten i skafferiet och torkat alla hyllor.

Jävlar va jag har hållt mig själv sysselsatt.

Jag hade hoppats på att få lite sällskap av katten som brukar komma hit och hälsa på. Vi tog en promenad på morgonen men sedan vandrade hon hemåt.

Kul att ha en kompis i alla fall :)

Nu har jag varit ensam hemma i några timmar. Hittills är allt stabilt :)

Jag försöker hålla mig sysselsatt så gott det går. Om panikångesten kommer så har jag planerat att smälla till den på käften!!

Min karl måste få åka iväg och köpa en bil utan att det ska bli krångel på grund av mig. Så är det bara, punkt slut!

Jag är väldigt motiverad, men samtidigt känner jag oron och rädslan komma krypande.

Nej fy fan, nu är det bara några timmar kvar, han kommer väl hem vid sex eller sjutiden.

Håll ut!

Jag hade beslutsångest igår, jag hade två val:

-Åka bil med min sambo i 8 timmar, fylld av nervositet och rädsla

-Stanna hemma med rädslan att vara ensam

Jag låg och klurade och funderade länge innan jag skulle sova. Det var en jävla knepig sits. Men till slut bestämde jag mig för att stanna hemma.

Jag är väldigt nervös just nu. Men jag försöker tänka positivt. Det värsta som kan hända är att jag springer runt och skriker eller gråter.

Man kan inte dö av panikångest, man kan inte få så mycket panik att man till slut dör. Man kan inte bli så rädd så att man dör.

Min sambo sa något väldigt smart igår. Han sa:

-Om det är svårt att tänka positivt för din egen skull så kan du kanske försöka göra det för min skull.

Det är så sant! Det är också mycket lättare att "skärpa till sig" och inte bara ge upp när jag tänker på min sambo. Han måste ju faktiskt köpa bil, det går inte att komma undan. Jag vill inte att han ska behöva stressa när han ska göra allt bara för att han är rädd att jag ska sitta hemma och må dåligt.. :(

NU SKA JAG STÄDA, det finns gott om jobb här hemma. Om jag klarar av den här dagen, helt ensam hemma, så ska jag belöna mig själv genom att klicka hem lite sommarkläder :)

Imorn ska jag göra något som jag är ganska nervös inför.

Jag ska sätta mig i en bil och åka 60 mil.

Jag hatar att åka bil. Jag blir så jävla nervös.

Känner mig så instängd. Man kan inte stanna när som helst, jag känner inte till miljön eller städerna som far förbi. Allt känns så otryggt.

Att åka hem till familjen har vi löst genom att ta småvägar så att man alltid kan stanna vid vägkanten om man vill. Detta har gjort mig otroligt avslappnad och att åka hem till familjen är inget jag är rädd för längre trots att det är 30 mil.

Men nu ska vi åka 30 mil åt andra hållet. Genom städer jag aldrig varit i. Plus att min sambos killkompis ska med. Han vet inget om min panikångest och det gör inte saken bättre.

När jag åker bil med min sambo så vet jag att han förstår, jag känner mig inte fjantig om jag vill stanna bilen och andas. Men nu när hans kompis ska med plus att vi ska åka till en stad jag aldrig varit i.. fy satan va nervös jag är!

När jag skulle åka till sthlm förra året så var jag också jättenervös. Då åkte jag buss. Jag hatar bussar och tåg, de är det värsta som finns. Bilen är ingenting jämfört med dom, men samtidigt så är bilen inte rolig heller.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Jag har liksom inget val. Jag kan stanna hemma om jag vill, vilket jag jättegärna vill! Men eftersom jag fick en panikattack nyligen så skrämmer det mig som fan att vara ensam hemma i minst 8 timmar!

Vi ska upp tidigt imorgon, sen kör vi 30 mil dit och 30 mil hem.. fy faaan :(

Men det måste göras, man kan inte bara skita i allt och undvika läskiga situationer, min sambo kan inte skita i att göra saker bara för att jag är rädd.

Det är bara att härda igenom resan. 

Men fan jag vill verkligen inte...

Varför ska man ha rubrik? Man kommer inte på något vettigt i alla fall.

Just nu sitter jag och är orolig ängslig och jag vet inte vad. Kan inte släppa det.

Stressar upp mig för att jag BORDE sova. Men ändå så vill jag inte lägga mig.

Får världens beslutsångest.

Detta var en skrämmande dag. Jag har ju inte haft någon attack på jättelänge. Att få en nu, bara sådär, jag som trodde att jag hade kontroll :(

Äh, en dag i taget..