I förrgår natt så låg jag i sängen och kollade på svt play från mobilen.

Plötsligt så stack det till i hjärtat, jag rös över hela kroppen, som om en kall vind blåste genom kroppen. 

Jag blev rädd.

Precis samma sak hände förut och det utlöste en av mina värsta ångestattacker som slutade med en sömnlös natt och den värsta dagen i mitt liv.

Men den här gången fick jag inte panik !! :D

Jag tänkte: "..det var en kille som mejlade mig om att han hade problem med hjärtat, hade dålig hälsa, han var beredd på att han kunde dö av en hjärtinfarkt vilken dag som helst, MEN efter flera år så har han fortfarande inte dött. Därför kommer jag inte heller dö. Jag är frisk och de där va inget att oroa sig över.

FUCK IT!"

Sen låg jag kvar i sängen, kollade på svt play och det kom ingen ångestattack överhuvudtaget! Vilket jävla framsteg! 

Hej hej allihopa!

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jag har ju som sagt åkt hem till familjen och ska vara här tills på söndag :)

Att åka hem till familjen innebär miljöombyte och ett litet avbryt i vardagen.

Vanligen sitter jag hemma med min sambo mycket. Då blir det mycket tid över till att fundera, stressa upp sig och få ångest. Men när jag är hos familjen så är det mycket fart och fläkt. Varje dag är fullspäckad med saker att göra, människor att träffa, man vill ju hinna med så mycket som möjligt eftersom man bor så långt bort!

Så då hinner jag inte ha ångest helt enkelt. När jag inte hinner "tänka på mig själv" och är upptagen med att tänka på andra så försvinner ångesten för en stund.

Men samtidigt så är det en väldigt stressig situation och jag kan plötsligt börja hyperventilera något smått och känna att ångesten ligger och pyr. Men längre än så går det inte...

...OCH DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT! 

Varje dag som är något ångestfri uppskattar jag så jävla mycket. Man kan plötsligt andas normalt, slappna av, skratta och le, lägga energi på saker man vill göra istället för att sitta och vara inne i sig själv och fundera.

MEN min semester är inte långvarig. Jag känner att ångesten gör sig påmind då och då. Jag vet att den finns kvar. Humöret går upp och ner men jag är beredd.