Jag har inte skrivit på ett tag nu, oftast när jag inte skriver på länge så betyder det att jag mår bra :)

Men i morse så fick jag ett meltdown som jag brukar kalla det, jag bara grät och grät och grät.

Jag grät för att:

-Jag inte har jobbat eller haft en "aktivitet" på 1 års tid

-Jag bara sitter hemma och inte gör något

-Jag inte ens orkar städa fast jag bara är hemma och nu ser det förjävligt ut här hemma!

-Att min sambo har jobbat hela året och försörjt oss, medan jag bara har kostat pengar och inte bidragit

-Att min sambo är så snäll och "tar hand om allt" och jag bara är ett jävla latarsle

-Att jag inte törs söka jobb

-Att jag inte har något körkort

-Att jag inte törs åka buss

-Att jag måste åka buss förr eller senare om jag ska skaffa ett jobb :(

-Att jag inte vet vad som är nästa steg, borde jag utbilda mig, vem vill anställa MIG, ??????

-Att jag inte ens törs ringa till katthemmet och volontärarbeta (det som gör mig så lycklig egentligen)

-Att jag är "frisk" från panikångesten men att jag är en jävla fegis nu och har blivit insnöad och vågar inte gå ut

-JAG ÄR EN JÄVLA FJANT, EN JÄVLA FEGIS SOM INTE KAN GÖRA NORMALA SAKER!!!!!!!!!!!!!!!!!! :(

Världens jävla prestationsångest. Jag vill göra allting bra, eller i alla fall någonting bra. Men just nu gör jag ingenting. Jag brukar tänka att om karln jobbar och jag sitter hemma. Det minsta jag då kan göra är att hålla rent och snyggt hemma så han slipper stressa över det? Men nu på sista tiden så har jag inte fått något gjort.

Jag fick ett ryck och städade köket, badrummet och hallen, dammsög lite snabbt i sovrummet.

Men sedan har karln jobbat i badrummet och fixat så det är skitigt och rörigt igen. De har gått in med skorna på så köket och hallen är skitigt igen. Sängkläderna behöver tvättas och vardagsrummet ska vi inte ens snacka om.

Jag har hållt efter med disken ganska bra men det är det enda jag har lyckats med!

Julgranen står och barrar och måste ut.....

Jag går och lägger mig vid två eller tre på natten. Sedan sover jag i tolv timmar om jag får. Men karln försöker väcka mig så jag inte sover bort dagen. Till tolv är det senaste jag får sova. Men jag är så himla trött ändå. Jag måste tvinga mig upp ur sängen, jag har världens värsta morgonhumör och "det är så synd om mig som bara får sova 10 timmar istället för 12" USCH och fy alltså, hur kan jag tycka så synd om mig själv och vara så himla slö?!

Det känns som att jag är i en depression eller något. Dagarna bara släpar sig fram och inget blir gjort. Jag är trött, sjukt trött hela dagen. Ända till nio på kvällen då jag blir ganska pigg och glad och sitter vid datorn till två tre på natten :/

Jag går aldrig utanför dörren, utanför dörren finns det bara skog. En gång i veckan kanske jag får ett ryck och tar en promenad på max 30 minuter. Går runt och funderar. Men mer blir det inte. 

Vi handlar kanske en gång i veckan så då hänger jag väl på också.

Nu när det är vinter så lever jag i en bubbla. Jag sitter i huset och bara nördar vid datorn hela dagarna. Jag har fått ont i höften, axlarna, knäna, ryggen det ena efter det andra. När jag får ont i bröstkorgen så får jag panik och tror att jag ska dö, men jag vet att det blir så för att jag sitter krokigt..

Jag sminkar mig aldrig nu för tiden, kammar håret som mest. Inte ens när vi åker till affären...

Jag intalar mig att min sambo inte bryr sig om jag är sminkad eller ej, men egentligen så borde jag sminka mig för min egen skull och inte se ut som nått som katten släpat in.

Det är så jävla kallt här så det är täckbyxor och munktröja varje dag inomhus. Inte vidare snyggt eller sexigt. Så där försvinner lite av självkänslan också.

Jag intalar mig själv att så fort sommaren kommer så kommer alla problem försvinna. Då kan jag ha på mig mina snygga kläder igen, jag kan vara utomhus mer och pilla i trädgården, leka med katterna, sola och endast solljuset kommer nog göra under för mitt humör.

Men jag kan väl inte spendera ena hälften av året med att vänta?!

Jag vill vara en bra sambo och dra mitt strå till stacken, om jag inte kan söka jobb så vill jag att det ska se perfekt ut här hemma, men jag är så trött så trött. Jag vet att jag måste ut och promenera för att må bra. MEN JAG ÄR SÅ FUCKING TRÖTT!

Jag har trappat ner på snuset också, hujedamej!

Förut snusade jag en dosa på ett dygn ungefär. Nu har jag inte ens snusat två sedan nyår!!!!! :)

Men det gör väl sitt när det kommer till mitt humör, nikotinbristen alltså.

Vi får se hur det går med allt. Usch vilken skitdag. Kanske kanske får jag ett ryck och städar idag, det skulle verkligen vara passande. Då skulle jag må bra till kvällen, men som sagt jag är så *gäsp* trött :/