Hej hej allihop!

Vet inte om jag har "läsare" eller om det bara är folk som flänger förbi. Men vilket som så är det några som trillar in varje dag. Det är kul :)

Hoppas att jag har lite att komma med, tips och råd. Jag tänker låta den här bloggen ligga kvar så att den gör lite nytta.

Annars med mig så rullar allt på. Livet är såååå bra och skönt just nu. Ååååh härligt! Det var dom här dagarna som jag längtade till när jag var "sjuk" :)

Jag har jobbat stenhårt på jobbet och bara kört HÅRT! Så nu är jag härdad som sten och inget kan stoppa mig. Väggarna framför mig har jag bara slagit ner utan tvekan :)

Ett exempel:

Det var en vecka som jag skulle ha receptionspass på helgen. När det är konferans så är receptionisten ansvarig för in och utcheckning, svara på frågor, finnas till hands, sköta om cafedelen och göra en stor fikabuffe till konferansen. 

Den här gången så gällde det buffe till 60 pers!! Jag satt och skakade av rädsla i en vecka innan passet haha.

Jag kunde inte få ihop tiden i huvudet hur jag ENSAM skulle fixa alltsammans och hinna med (kontrollfreak)

Jag satt och antecknade hemma, grät lite, pratade med min sambo, skrämde upp mig själv och USCH det var hemskt!

Men jag visste hela tiden att jag BARA SKULLE GÖRA DET. Bara köra på! Skita i rädslan, ångesten och alltsammans!

Vad jag inte visste då var att dagen skulle bli ännu värre. När jag kom på morgonen så blev det full fart direkt. En buss med 50 pers var för tidigt och vi skulle duka fram mackor/kaffe till allihop. Spring spring! 

Sen hela förmiddagen så sprang jag omkring i kaos och försökte förbereda fikabuffen. Till slut är det någon som frågar mig om jag ska ta lunch. NÄR DÅ HUR DÅ?! Frågar jag med panik i rösten. Nej jag bara körde på!

Men alla fick fika, alla kunde checka in och på slutet av dagen när jag är helt slut och tänker att nu kan det fan inte hända nå värre. Då ska jag behöva springa ner till hotellrummen för att bära in en spjälsäng på ett rum. Jag blev så jävla förbannad, var skittrött, hade inte ätit. Jag kände hur benen vek sig när jag bar den tunga sängen. Svimningskänslor och illamående. Nej fy fan vilken dag!

Men jag klarade det och ingen lade märke till kaoset jag hade i huvudet. Utåt var jag lugn och samlad och log mot alla. Haha kanske ska börja på teater?

Nej jag säger bara det. KÖR HÅRT! När rädslan kommer, stressen sätter stopp. Bara kör över den! Tveka inte!

Nu är jag så jävla härdad så inget skrämmer mig längre känns det som. Jag kan söka vilket jobb jag vill, jag klarar allt. För klarar jag de där jävla stresshotellet med kundhantering och massa sociala situationer. Då klarar jag fan allt!

Wiiiiiieeee :D

 

Kristoffer

14 november 2013 02:27

Jag blir såå glad att du mår så mycket bättre! :D
Du har gjort en fantastisk resa och gör säkert fortfarande!

Jag har läst din blogg mycket, även kommenterat en den under min "förra neråt period". Jag har varit fri från ångesten och oron i 14 månader nu, men för en vecka sen small det till. Jag var tillbaks på ruta ett. Nya tag och nya kontakter med sjukvården mm.

Denna gången har jag mer kött på benen och även mer erfarenhet. Jag upplever samma saker och samma symptomen. Men mest beslutsam om att jag vill inte vara kvar i skiten!

Kram!

MsEvolyn

15 november 2013 17:16

Men Hej Kristoffer!
Vad kul att du har hälsat på här i bloggen ibland :)

Jag har också upp och nergångar men det är betydligt lättare nu att resa sig upp igen än det var förut. Det är väl bara att acceptera att man aldrig blir helt "frisk". Skillnaden ligger bara i hur man hanterar det :)

Lycka till jag tror att du kommer klara det galant! Kramar!

 

L

15 januari 2014 22:13

Hej. Jag har precis börjat praktisera på ett gym i reception/kassa. Imorgon blir dag 4 för mig och jag har sedan långt unga tonår lidit av konstant ångest och depression som inte började bli bättre fören runt 24 års ålder då jag verkligen fick börja från scratch. Tanken var väl inte att jag skulle presentera mig, men bakgrunden till att jag hittade hit var för att jag nojjar lite efter jobbet över vad jag egentligen kan och hur mycket jag inte kan och hur vida jag borde kunna det alla redan osv... Jag finner din blogg inspirerande och då har jag bara läst en bråkdel av dina inlägg igår kväll. Jag hoppas du fortsätter skriva då det var ett tag sedan sist.

VH L

MsEvolyn

17 januari 2014 13:41

Hej,
Kul att du gillar bloggen!! :D
Det tog nästan ett år för mig att känna mig någorlunda avslappnad och bekväm på jobbet. Det tar tid men man ser verkligen framstegen och hur det blir lättare och bättre för varje dag :)

Kämpa på och stor kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...