friskochgalen

Alla inlägg den 12 juli 2011

Av MsEvolyn - 12 juli 2011 17:02

I morgon kommer jag få lov att vara ensam hemma. En hel dag.


Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte!


Det är så att min sambo ska vara sällskap åt sin kompis som ska ta en biltur som kommer ta hela dagen.


Jag kan inte bara ringa honom och be honom att komma hem om jag skulle få panik och det skrämmer mig.


Han frågade om han skulle strunta i det och vara hemma istället. Jag ville ropa rakt ut JAAAAA, STANNA HEMMA SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!!!!!!!!

Men istället sa jag att han ska åka, för det kommer komma fler dagar då jag måste vara ensam, bara att ta tjuren vid hornen liksom.. va fan ska man annars göra?


Hans föräldrar bor i huset bredvid. Det känns skönt. Men de vet inte om min panikångest-dödsångest. Så vad ska man göra? Sätta sig där och dricka kaffe, då kanske jag blir mer nervös....



Äh fy fan va drygt detta är. Att vara så jävla beroende. Jag blir skräckslagen så fort jag tänker tanken på att vara ensam.


Tänk om det händer något...

Tänk om mitt hjärta slår fel...



Jag försöker ta till mig psykologens råd. Att mitt liv är en buss, jag kör och passagerarna är mina tankar. Det finns dåliga tankar och bra tankar. De dåliga ska jag försöka ignorera, DET ÄR BARA TANKAR, tankar är inte farliga!


Men det är så svårt, när jag skrämmer upp mig själv som bara FAN! 

Jag tänker att det värsta som kan hända är att jag blir rädd och det är inte farligt. 


Om jag börjar gråta, gråt då!

Om jag blir rädd, men bli rädd då, det går över sen!


Men fan va hemskt det är, jag vill inte vara beroende, jag vill vara självständig. Hur fan blev det såhär? Jag bara förändrades som person. Jag har ju fan bott i egen lägenhet helt ensam förut, gått och lagt mig ensam på kvällen och kunna sköta om mig själv..


Nu vill jag inte vara ensam ens en enda dag!


Jag känner mig så liten och svag....




Jag blir så ledsen men sedan blir jag arg och förbannad. Jag kan inte kontrollera detta och det gör mig så jävla arg!! Jag är annars väldigt målmedveten, tålmodig, ambitiös och smart. Men med detta jävla problem så känner jag mig dum, ointelligent, svag och slö.


Fan för livet alltså! När ska detta försvinna så allt kan bli normalt igen?!??!

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Sök i bloggen

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards