Nu för tiden så har jag inte så mycket ångest, och när jag väl har det så kan jag kontrollera det jävligt bra. Så därför tänkte jag att jag kan väl ändå blogga lite och försöka hjälpa andra.

Förut så led jag av vad jag kallar dödsångest - jag trodde att jag skulle dö varje dag.

Det var värst på kvällarna då jag skulle sova. Då när jag låg i mörkret och tystnaden så tog de hemska tankarna över.

Jag trodde oftast att jag skulle dö av en hjärtinfarkt. Att det skulle göra jätteont i bröstet helt plötsligt, att det skulle vara jättehemskt och att jag till slut skulle dö. Jag blir lite nervös nu bara av att skriva om det.

Jag kunde inte se tv-program där det handlade om detta. Till exempel "112 på liv och död" zappade jag snabbt förbi varje gång. Första gången som jag märkte att jag hade problem det det programmet så fick jag vääärldens ångestattack. Jag var ensam hemma och hörde ljudet från tvn hur en man höll på att dö i en hjärtinfarkt. Jag andades häftigare och häftigare och fick panik. Försökte ringa min sambo men telefonen la av och paniken utbröt totalt! Jag kunde inte hejda mig själv och började storgråta.

Jag kan inte heller lyssna på hjärtslag. Huuuh ryser av bara tanken! Jag spelade ett spel igår (en app) där varje gång som gubben dog så lät det "dunkdunk dunkdunk dunkdunk". HUUUUUUUUHHHH :(

Men jag har fortsatt att spela spelet och nu så går det bra ändå.

Jag vet hur det känns när man är mitt i det. Det känns som att det aldrig kommer att försvinna. Att man kommer att tänka på det här viset hela livet och alltid vara rädd för sitt liv. Men jag kan lova dig att det kommer att försvinna.

Hur kommer det att försvinna? Helt av sig självt kan jag säga dig!

För ju mer du lever i det, desto mer vänjer du dig och till slut så tar det logiska tänket över. Om du tror helt bestämt att du ska dö varje dag i ett halvår men ändå lever efter så lång tid. Då är det svart på vitt att du faktiskt inte behöver oroa dig.

Jag kommer ihåg när jag var hos psykologen och han sa att "det är ju onödigt att oroa sig varje dag, det är ju något som vi inte kan kontrollera ändå." Det lät solklart, men ändå så tänkte jag "lätt för dig att säga!"

För tankarna kändes inte som mina tankar. Det kändes som att det var dumma tankar som jag inte kunde kontrollera som bara fanns där och som gjorde mitt liv till piss.

Men eftersom tiden gick så försvann det mer och mer. Jag hade helt enkelt inte tid till att oroa mig för något som fortfarande inte har hänt på flera månader. Jag undviker fortfarande tv-program och tidningsartiklar som handlar om det ämnet. Men annars så fylls inte mina dagar av dödsångest längre :)

Min psykolog lärde mig en grej som jag tyckte var väldigt bra. Jag skulle tänka mig att jag hade en "pratmaskin" som stod bredvid mitt öra. Varje dag så snacka han skit om de ena och de andra. Saker som inte stämde och saker som var överdrivna. Jag skulle helt enkelt låta bli att lyssna på honom. FAR ÅT HELVETE DIN JÄVLA PRATMASKIN. Ibland så såg jag en djävul på axeln som satt och försökte skrämma mig med de mest ologiska saker. 

"du kommer att dö"

"känns det inte lite konstigt i bröstet"

"snart kommer det att göra jätteont"

"jaha, ska du vara ensam hemma ikväll, tänk om du dör?"

"du kan inte vara ensam, fatta paniken när smärtan kommer"

"du kommer inte klara det här, du kommer dö när som helst"

Håll käften bara, allt de där är taget ur luften! En pratmaskin ska inte få styra mitt liv!

Jag hade även problem med mat. Jag vågade inte äta socker, dricka alkohol, äta fet mat eller snusa. För jag fick för mig att det kunde bli fel med mitt hjärta och att det skulle göra jätteont. Alltså en liten chokladbit och jag fick ångest direkt! Men då försökte jag bara jämföra mig med dom som väger 300 kg. Om de kan leva i flera år så kan jag också! :)

 

Kristoffer

3 mars 2013 17:33

Åh! Din blogg är underbar!! :)

Har själv ångest pga min mammas drickande. Jag kämpar varje dag, och ibland fungerar allt perfekt, men ibland är det skit.

Denna lediga helg har varit värre än värst. Tryck över bröstet konstant och lite hjärtklappning.
Ska läsa i igenom din blogg lite mer och lära mig något. :)

MsEvolyn

16 mars 2013 23:08

Tack vad snäll du är! Alltid kul att höra sådant när man skriver från hjärtat :)

Du får gärna mejla om du vill prata, jag har också en familj som druckit under min barndom. Min mejl finns på presentationen.

 

hanna

3 mars 2013 19:38

jag är glad att jag hittade hit till din blogg. Precis det du skriver i detta inlägg känner jag igen mig till 100%.

MsEvolyn

16 mars 2013 23:12

... och jag är glad att du kikade förbi :D

Visst är det skönt att se att man inte är ensam? Det tycker i alla fall jag :)

 

Malin

3 november 2013 13:33

Men gud, här har vi ju mig i ett nötskal.

http://www.mollansblogg.wordpress.com

MsEvolyn

3 november 2013 17:26

Javisst vi är många som får uppleva detta hemska. Så jävla skönt att jag vet nu att det finns ett slut på helvetet. Idag mår jag jättebra :)

Hoppas du blir bättre också KRAMAR

 

Ebba

22 januari 2014 18:38

Åh.. Hoppas jag också kommer slippa detta. Enligt min pratmaskin har jag både en hjärntumör och cancer i magen..

MsEvolyn

24 januari 2014 23:29

När man har fått in den där dåliga vanan av att lyssna på pratmaskinen så tror jag att man aldrig kommer få tyst på pratmaskinen. Det enda som kommer att förändras är hur man hanterar det.

Jag kan än idag få fysiska symptom och bli rädd för dom. Men jag kan hantera det och det påverkar inte min vardag längre.

Så du kommer att lära dig till slut att hantera och "slå av det". Men ge inte upp för att pratmaskinen fortfarande står bredvid dig efter att ha kämpat länge. Du är stark och det kommer bli så mycket bättre :)

 

Peter 48

19 oktober 2015 20:26

Hej, Vad glad jag blir att andra haft detta helsike också, gud vad glad jag blir när du säger att det går över för det känns ej så nu när jag i ca 2 mån haft denna skräck om hjärtinfarkt, tänk trots att nästan 5 läkare sagt att det inte är något fel på hjärtat tror jag ändå att "sista stöten" ska komma jätte jobbigt att gå och liksom vänta på hjärtinfarkten, delad smärta är dubbelglädje!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...