friskochgalen

Senaste inläggen

Av MsEvolyn - 7 augusti 2013 21:55

Hej bloggen!


Nu för tiden är det inte så deprimerande att besöka bloggen för mig. Förut loggade jag in när jag mådde dåligt men nu så mår jag bra de flesta gångerna :)


Jag ser att det finns många där ute som vill ha hjälp och tips och råd.

Så jag tänkte försöka knåpa ihop några inlägg om ångest, social fobi och så vidare där jag delar med mig av mina bästa råd och tips. Hur man hanterar det, hur man tränar för att bli bättre och hur man klarar av det tillsammans med sin pojkvän/flickvän och lite annat som jag kommer på..


Jag står ju inne med en del erfarenheter nu. Jag har varit på botten och tagit mig till toppen! :D


När jag skriver inläggen så kommer jag att försöka skriva det som jag hade velat veta när jag hade dom problemen. Jag vet själv när jag mådde dåligt och inte visste hur jag skulle hantera allt. Jag ska försöka förklara så gott jag kan och ge så bra råd som möjligt.


Ta hand om er därute!


 

ANNONS
Av MsEvolyn - 30 juli 2013 14:10

Hej hej bloggen!


Allting rullar på och jag jobbar och jobbar och jobbar. Men jag äter så förbannat dåligt!


Jag tror det är så på grund av att det händer så mycket i mitt huvud. Jag tänker och analyserar och funderar konstant. Allt handlar om jobbet och jag sitter i timmar efter jobbet och går i genom allt som hänt under dagen i mitt huvud. Min sambo försöker lära mig att släppa jobbet när jag kommer hem. Men jag har så svårt med att släppa saker och sluta tänka.


Så allt detta gör att jag glömmer att äta, jag orkar inte äta, och värst av allt jag känner ingen hunger!

Igår så insåg jag att det hade blivit ett problem och pratade med min sambo. Så nu ska vi försöka få in rutiner i vardagen och äta middag samma tid varje dag. Jag ska försöka äta kvällsmat innan jag lägger mig och jag ska verkligen försöka att äta lunch på jobbet.


Matvanorna innan kunde se ut så här exempelvis:


06,00 Dricker en kopp kaffe medan jag gör mig i ordning. Är hungrig men inte sugen på något. Orkar inte göra i ordning något och intalar mig att jag inte hinner. Försöker ta med mig en banan att äta i bilen till jobbet men glömmer den.


11,00 Har jobbat sen 7,00 och försöker nu finna tid till att ta mig en bricka från frukostbuffen. Ställer in brickan i personalrummet och går ut för att jobba igen. Hinner äta två kex med philadelphiaost, ett glas juice, ett ägg.


13,00 börjar bli tid för lunch men jag hittar inte en lucka att sätta mig ner. Väntar ett tag till...


14,00 Tar ett glas vatten och en kopp kaffe innan jag sätter mig för att göra pappersarbete


14,30 Slutar jobbet


15,00 Är hemma. Lägger mig i sängen och tänker att jag ska vila en stund.


17,00 Fortfarande i sängen. Min sambo frågar om jag ska äta något. Jag säger snart... hittar en chipspåse bredvid sängen och tar en näve chips. Sen känner jag mig inte hungrig längre.  Tänker att jag borde dricka vatten men orkar inte hämta.


19,30 Min sambo säger åt mig att äta. Jag värmer upp matlådan som varit kvar sen jobbet. Jag tar några skedar men känner mig inte sugen på mat och tar en kaka och en kopp kaffe.


22,00 Dags att lägga sig i sängen med plattan. Känner mig hungrig nu men orkar inte göra något. Fyller på vattenflaskan och tar äntligen tag i mitt vätskebehov.


00,00 Somnar ganska hungrig men tänker att jag väntar tills frukost i morgon.


Så vad åt jag under dagen 05,00-00,00 ?


Kaffe

Två kex med ost

Ett glas juice

Ett ägg

Kaffe

Ett glas vatten

En näve chips

En kaka

Kaffe

Några skedar mat

Vatten


!!!!!!!


När jag jobbar kvällspass ser det ut såhär:


10,30 Vaknar och tar en kopp kaffe, tänker att jag äter frukost lite senare

12,30 Tar en till kopp kaffe och en macka

14,00 Börjar jobba

17,00 dags för lunchrast men jag väntar lite till

19,00 Kommer på att jag inte ätit lunch men tänker att jag slutar ju snart

21,00 slutar jobbet

21,30 Har kommit hem, duschar och lägger mig i sängen. Min sambo frågar om jag ska äta något.

22,30 Värmer på en tallrik med mat


En kopp kaffe

en macka

mat innan jag lägger mig



Lägg till då att jag är konstant i rörelse på jobbet. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Man bara springer omkring hela tiden. Inte undra på att man går ner i vikt. Jag börjar bli rädd för att jag ska kollapsa. Bara ramla ihop eller något :( Inte än, men sen kanske...


Nä nu jävlar måste jag ta tag i det här. Det värsta är att jag inte är sugen på någonting. Jag som älskade mat förut och åt allt. Jaja, vi får se hur det går. Blir nog ändring till det bättre sen när sommaren är slut :)



 

ANNONS
Av MsEvolyn - 22 juli 2013 21:49

Oj vad fort det har gått. Två veckor till sen är mitt sommarjobb slut :)


Jag klarade det!


Just nu sitter jag här och har nästintill stenkoll, jag som var så rädd i början och "inte kunde eller visste någonting".


Jag satt och läste det här inlägget. Om hur rädd jag var men att jag ändå såg ljuset i tunneln.


OCH NU STÅR JAG HÄR, I LJUSET :D


Mitt sommarjobb blev så mycket mer än jag trodde. Jag trodde att jag endast skulle vara i receptionen. Men jag har varit överallt! 


På mina pass så har jag ansvar för receptionen, telefonen, hjälpa till i cafet (allt från på fyllning, ta in disk, till att ta betalt och att baka bullar) sen har jag ansvar för toaletterna och att rengöra poolen när den har använts.

Ofta är det sjuuuukt stressigt och jag måste göra allt samtidigt och försöka prioritera och gå med snabba steg.


Cafepersonalen har bara hand om cafet, serveringspersonalen serverar. Sen är det jag, ensam, som springer runt som en hottentott överallt och försöker hinna med allt. Mina egna uppgifter som receptionist (pappersarbete och sånt) hinner jag inte med förens sista halvtimmen av passet...


Så sjukt stressigt och jag har på så vis tvingats att lära mig, stå ut, bara göra det som jag är rädd för om och om igen, snabbt som fan. Så nu är jag så jävla härdad att jag är hård som sten hahahaha :D


Men det finns en negativ sak med den här upplevelsen...

Jag har gått ner 7-9 kg! Jag väger endast 50 kg just nu... det är inte nödläge än men det är för lite för min smak.

Jag har helt enkelt inte hunnit äta på mina pass, sån jävla stress. Igår när jag kom hem så grät jag en skvätt i bilen för att jag hade sprungit hela dagen och inte druckit eller ätit, från sju på morrron till tre på eftermiddan.

Grejen var att cafepersonalen hade massa extra grejer att göra så jag fick backa upp dom PLUS allt annat som jag annars har. Jag gjorde fan tre personers jobb kändes det som!


Uscha :(


Jag har gått från storlek 40 i byxor till 34....


Men skönt nu att det bara är två veckor kvar.. hoppas jag får jobba extra under hösten och om jag får jobba mycket så är det ändå inte så mycket stress som det är under sommaren.


Jaja det var lite uppdatering det. Ska bli spännande att se om jag får ett nytt jobb sen eller vad som händer och om jag tar med mig min uppbyggda självkänsla dit :)


 

Av MsEvolyn - 2 juli 2013 00:04

Hej hej bloggen!


För några dagar sedan så fick jag mitt första dubbelslag. Det var väldigt obehagligt men gick över ganska fort.

Det liksom dunkade till extra hårt eller något, sedan började hjärtat dunka jättesnabbt efteråt.


Jag vågade knappt röra mig, knappt andas. Jag försökte lista ut vart min sambo var och hoppades at han var i närheten. Jag gick ut till honom lugnt och sa att jag nog fått ett dubbelslag. 


Min sambo har fått flera dubbelslag. Säkert 50 stycken eller något. När han får dubbelslag så rycker hela hans kropp med i slaget och det gör ont som fan. Han ligger och får typ dödsångest och tror att han ska dö. Men varje gång så går det över och sen är det borta.


Jag fick ett minimalt dubbelslag jämfört med honom kan man lugnt säga...


Förut var jag livrädd för att känna eller få något hemskt som har med hjärtat att göra. Men nu när jag fick de där hemska dubbelslaget så var det tur att jag fick det just nu. Nu för tiden så har jag lugnat mig och överkommit många av mina rädslor. Jag blev lite rädd såklart, men tog det bra :)


Det kan ha å göra med att jag snusade tre snusar på rad direkt på morgonen och drack en stooor kopp kaffe snabbt. Men annars så kan det även vara en slump att det kom.


Slänger upp den här förklaringen som jag fick i en kommentar förut:


 



  

Av MsEvolyn - 24 juni 2013 00:06

Aaaaaaah blod svett och tårar.. Herregud vilket halvår!

Gråt och gnäll, sömnlösa nätter.. ont i magen, svårt att äta och livrädd på morgonen. Min sambo som knappt vågat släppa av mig på jobbet för att han har sett hur dåligt jag mått.


Men jag har inte sjukanmält mig en enda gång!

Jag har inte fegat ur en enda gång!

Jag har fan kämpat igenom varenda rädsla, varenda panikattack och varenda jävla arbetspass!

 

Fy fan vad jag är bra!!!!!

 

Och idag fick jag lön för mödan, idag var jag på den "läskigaste" platsen på jobbet, hela dagen, helt själv och jag tyckte att det var nästan lite kul. Jag skötte allt exemplariskt. Jag pratade med gästerna, jag gav service och jag var inte alls orolig eller stressad över vad jag skulle göra. Allt känns nu lugnt, skönt och rädslan är BORTA.

 

Jag börjar visa min personlighet, slappna av, prata med arbetskompisarna och jag törs liksom vara mig själv mer nu och visa vem jag är :) och inte vara en grå, rädd liten mus.

 

Mitt kaosliknande halvår och hur det gick:

 

Först var jag på städet

Jag hade städat förut så själva jobbet kändes lugnt. Men jag gillade inte att sköta frukosten, jag tog omvägar runt gästerna för att slippa säga hej. Jag fick tvinga mig själv till ett leende och se folk i ögonen.

 

Sen var jag på nattpass

Det var här som paniken började. Jag fick ETT intropass och sedan så slängde de in mig på ett pass ensam för att det var kris. Man är helt ensam på natten och jag var livrädd för att göra något fel eller glömma något.

 

Sen var jag i disken

Här blev jag inslängd utan någon intro alls. När jag fick höra att jag inte behövde vara ute bland gästerna så blev jag otroligt glad. Det var stressigt men helt okej att slippa prata med folk.

 

Emellanåt så städade jag för fulla muggar och tränade på att prata på frukosten. Jag hoppades på ett sommarjobb på städet men sen kom dödsstöten!

 

De frågar om jag vill jobba under sommaren i receptionen

Jag säger ja i behov av jobb och slänger mig sedan gråtandes på sängen. Receptionen var det värsta jag någonsin kunde tänka mig. Jag får ett intropass och härdar i genom. Där får jag även stå i cafet och vara servitris! Varningstutorna i mitt huvud skriker på högsta nivå men jag står kvar!

 

Nu efter några pass i receptionen så börjar äntligen ett nytt kapitel. Jag är inte rädd för receptionen längre!

 

Dessutom har jag kunskap om massa andra områden medan jag har mitt pass i repan, vilket gör att det blir så mycket lättare :) Alla de andra kan inte så mycket om andra områden men jag kan nästan alla :)

 

Idag var en underbar dag på jobbet och imorn kommer det nog gå lika strålande också tror jag.

Åh fy fan vad skönt. Åh gud vad jag är glad över att allt är över.

 

Äntligen känner jag mig trygg och inte så där jävla rädd på jobbet jämt :)

 

 

 

 

Av MsEvolyn - 23 juni 2013 22:41

Här kommer det efterlängtade inlägget. Det tog två och ett halvt år men nu kan jag skriva det :D


Jag anser just nu att jag har vunnit över min panikångest, min dödsångest och min "sociala fobi". För nu kan jag göra nästan allt de där som jag hade svårt med förut :) Självklart är jag lite introvert av mig fortfarande men det är stoooor skillnad från förut.


Hur jag var förut

Jag kunde inte gå på ICA och om vi gjorde det så var det bara EN affär som jag var någorlunda trygg med. (Exempel)

Jag kunde inte betala i kassan (exempel), det gjorde alltid min sambo.

Jag kunde inte äta hos mina svärföräldrar (exempel)

och jag gillade inte när vi hade besök hemma.(exempel) Att vara ute och göra roliga saker fanns inte på tal, i naturen kunde jag vara ibland men hatade bilfärden dit. Varje kväll trodde jag att jag skulle dö av en hjärtsjukdom. Jag grät mig ofta till sömns, livrädd för att dö. Jag kunde inte ringa samtal till vårdcentralen eller liknande. Jag var alltså fånge i mitt eget hem.

 

Hur jag är nu

Jag är receptionist på ett stort hotell Har hunnit prova både, städ, nattpass, disken, cafe och servitris.

Jag har fjällsvandrat, åkt massa bil, gått på krogen, ätit på restaurang, bott på hotell, ringt samtal, sökt jobb, gått på bio. Jag har ett fungerande liv, jag trivs med mitt jobb och jag ser framemot att göra saker!

En stor ros till min underbara sambo som trots allt alltid funnits vid min sida i vått och torrt!   

Exempel på dåliga dagar då min sambo stått vid min sida trots att det varit svårt:

Exempel 1, Exempel 2, Exempel 3

 

 

 Så hur gjorde jag?

 

För att göra historien kortfattad... om ni vill höra den långa historien så är det bara att läsa bloggen. Nästan allt finns nerskrivet! Ett tips är att söka i "sökrutan" till höger längst ner. Du kan skriva in ett sökord och kolla om jag har skrivit om det någonstans i bloggen :)

 

Men i alla fall.. kortfattat så gjorde jag såhär:

 

Första tiden:

1. Jag googlade! 

Jag läste på forum, artiklar, faktatexter ALLT. Jag tog reda på så mycket jag kunde om varför jag kände som jag kände. Varför jag var så rädd och hur andra har haft det.

 

2. Jag blev medlem på ett forum!

Där jag kunde fråga, prata, läsa. Där fanns folk som förstod och det hjälpte mig mycket. Länk sps.nu

 

Efter tre månader:

3. Jag bokade en läkartid!

Jag tog EKG och fick svart på vitt att mitt hjärta var friskt.

 

4. Jag startade en blogg!

Att skriva av sig alla sina miljoner tankar är verkligen skönt, speciellt när man får snälla kommentarer.

 

Efter fyra månader

5. Jag ringde till min vårdcentral och bad att träffa en läkare för att boka en tid hos en kurator!

Det var läskigt att ta sig dit men jag fick en tid hos en kurator.

 

Efter 5 månader

6. Jag träffade kuratorn men bokade tid hos en psykolog i stället

Jag kände att kuratorn inte gav mig något och gick vidare till en psykolog

 

Efter 7 månader

7. Träffade psykologen

Av honom fick jag en massa tips och trix på hur jag skulle hantera mina tankar och min ångest. Jag grät till och med en gång när jag var där men det gick bra :) Länk

 

Efter 1,5 år

8. Fick ett jobb

Det tog bara några dagar så var jag en ny människa!


9. Fick ett andra jobb

 

Efter 2 år

10. Fick ett tredje jobb

 

 

Nyckeln för mig var att förstå mitt problem, ta tag i mitt problem och sist men inte minst göra allt det som känns läskigt. När jag jobbade så fick jag lov att göra massor som var läskigt men varje dag så växte jag!

 

...och titta på mig nu. Jag är för fan receptionist. Det trodde jag ALDRIG!   

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Av MsEvolyn - 18 juni 2013 17:19

Hej hej bloggen!


Ville bara uppdatera om hur allting har gått och det har gått jättebra! :)

Vi har fått in sommarjobbare, alltså personer som är helt nya, alla verkar vara helt utan tidigare erfarenheter och jag känner igen mig så väl i deras förvirring och nervositet. Det gör att jag känner mig mycket säkrare och tar mig an ledar rollen automatiskt. Konstigt det där. För några dagar sedan var jag nyast och nu är jag definitivt inte det längre. Jag har massa erfarenheter som inte dom har och jag kan stället utan och innan jämfört med dom. När jag har något att jämföra med så inser jag hur mycket jag kan och att jag inte borde vara så himla nervös och osäker :)


Alltså det är som att vända på en pannkaka, allt är helt förändrat i mitt huvud! En tjej som skulle vara på frukosten var helt förvirrad. Jag gick dit och hjälpte henne och vips så var jag värsta rutinerad och allt gick som en dans. Jag pratade med gäster helt avslappnat och jag märkte hur mycket jag egentligen kunde (jämfört med henne). Helt plötsligt insåg jag att jag inte är så himla dåligt :)


I början var jag inte alls intresserad av att "ge service". Jag ville inte prata med folk, jag brydde mig inte. Jag fick klämma fram ett Hej som bäst. Men nu så känns det annorlunda. Nu vill jag att det ska gå bra för hotellet, jag känner mig som en i gänget, en som hjälper till och behövs. Jag är mer värd än de där sommarjobbarna. Jag har med blod svett och tårar förtjänat en plats på det där hotellet. Förhoppningsvis så värderar chefen mig lika mycket som jag tycker att jag är värd. Nu när jag har visat framfötterna så gott jag kan :)


Ett par på frukosten frågade vart man kunde köpa chokladen som vi hade. Jag gick genast till datorn och tog fram info eftersom jag hade noll koll. De blev jätteglada för min personliga service och att jag tog mig tiden. När jag skulle gå så frågade jag om jag skulle ta deras bricka med disk.


Men oj vilken service!     

 

Dom orden sa dom till mig med värsta tacksamheten och jag kände världens tillfredställelse av att göra någon glad. En dörr öppnades för mig. Att det är kul att prata med folk och ge service och få folk glada. Låter kanske väldigt naturligt.. men jag har jobbat med detta i ett halvår nu och nu äntligen så släpptes spärren.

 

Nu vill jag heja på alla och hjälpa alla. En helt annan person. Med träning så blir allt bättre fan!

 

Imorn ska jag vara i repan igen. Jag känner mig helt lugn vad det gäller folk, det enda kruxet nu är att lära sig alla rutiner. Förr var det tvärtom. Det var folk som var värst.

 

Men man ska komma ihåg att de flesta människor är jättesnälla och förstående. Det är inte många som höjer på ögonbrynen om man gör fel. Så de är inte så farliga ändå :)

Av MsEvolyn - 14 juni 2013 17:30

Mitt första egna receptionspass :)


Den började lugnt med att räkna kassor och prata med chefen. Sen så ser jag att jag har tre omgångar med konferansfika att göra i ordning...


Jag hade ingen aning om hur man lägger upp det fint, vad det ska innhålla eller vart det ska stå. HAHA bra!

Jag tittade på klockan och ville inte att den skulle ticka framåt men det gjorde den såklart.


Jag tog papper och penna och tänkte att jag skriver upp antal av allt bröd och gottis. Men när jag stod där så var det helt tomt i huvudet. Jag bara stod där helt stilla och visste inte vart jag skulle börja. Men till slut kom jag igång och gissade mig till vad jag skulle göra haha.


Jag dukade upp i korgar och grejade. Tio minuter innan så frågade jag om allt var rätt, nehej, de va tydligen fel. Bara att springa och ställa om allting. Som tur var hann jag i tid! Phu!


På frukosten försökte jag andas och prata med folk. Sedan skulle jag hjälpa till i matsalen och vips så kom de första lunchgästerna. Hej hej nu blev jag servitris igen! Jag visste inte hur man knappade in beställningen på datorn så jag traskade vackert in i köket och sa till kockarna att de hade fått en beställning, haha. Improvisation!


Men sen blev det ett jävla spring och stress. Jag rev och slet i servitriserna efter hjälp medan dom sprang arselet av sig. Men vad skulle jag annars göra? Samtidigt som cafet och repan skulle vara under uppsikt. Jag kände mig bara i vägen och inte till så mycket hjälp. När jag tog en beställning så kunde jag inte knappa in den, när jag tog betalt så kunde jag inte knappa in det och när någon ville ha en cappuccino så fick jag ropa på hjälp. Stackars servitriser haha!


Till slut försökte jag hålla mig i bakgrunden så fort det fanns något att göra där. Fixade i disken och tog betalt i cafet. Sen blev de massa in och utcheckningar. Massa förvirring..


Hon som visade mig i repan visade fel saker och lärde mig en grej som man egentligen inte fick göra. När jag sedan gjorde exakt som hon hade gjort så fick jag skäll. Men jag ville inte "skylla på henne" utan sa bara att jag inte visste. Surt att få kritik för något som man lärt sig som var fel... suck.


Många gånger när de lär ut så vill de snabba på och gör inte rätt. Sedan kanske de vet hur man gör egentligen men de lär ju ut fel till mig, och det enda sättet för mig att inse att det var fel det är när en gäst blir fel behandlad eller när det påverkar någon annan. Då kommer de till mig och säger "sådär får du inte göra". Man bah: okej då vet jag. Jag skulle aldrig kunna säga: Ja men de var så de lärde ut till mig. Känns bara som man skyller ifrån sig (trots att det är sant)


Det är detta som har gjort att jag har blivit så himla nervös av mig för att göra fel. Jag försöker fråga och fråga och fråga och hoppas att jag lär mig rätt. Men gång på gång så är det saker som jag har missat. Drygt.


Men men.. nu bryr jag mig inte längre, eller mindre i alla fall. Jag tänker att de är dom som får skylla sig själva. Det är dom som förlorar på det. Om de inte lär ut rätt så är det inte jag som ska skämmas när jag står där och gör fel, det är DOM.


Exempel:

En konferans skulle äta lunch. På datorn står det "konferanslunch 12,00" Jahapp tänker jag, inget som jag ska fixa. Sedan vid typ tolv så får jag höra "har du ställt fram kaffe till konferansen" Vadå, tänker jag, det stod inget om fika? Men tydligen så ska de alltid ha fika efter lunch, något som inte jag visste. Där kunde det gått riktigt fel. Men som tur var så hann jag dit med fika. Men man blir himla spänd och tänker på om man har missat något viktigt som de har struntat i att informera mig. Men det skiter jag i nu. Det är de som får stå för deras dåliga upplärning!


Hejdå prestationsångest! Jag vet att jag alltid gör mitt bästa efter det jag har lärt mig.


 

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se