friskochgalen

Inlägg publicerade under kategorin Downs :(

Av MsEvolyn - 24 mars 2011 20:52

Sitter och lyssnar på vågor som slår mot en strand. Är ensam hemma igen och fick en snabb attack igen.


Det liksom klickade till vid hjärtat, jag vet inte vad som hände, men rädd blev jag!

Loggade in på skype för att prata med en nära vän men hon var inte online.


Då visste jag inte vad jag skulle göra så jag slängde på mig hörlurarna och hoppas att ljudet av vågorna dränker ångesten ;)



Det känns helt sjukt det här. Att sitta hela dagarna och må dåligt, bli rädd och ja, bli galen. Utan att veta varför, utan att veta hur man gör så att det försvinner.


För två månader sedan så hade jag ingen ångest, jag hade ett normalt liv!

Var fan kom det här ifrån? Varför händer det mig?


En sjukdom man inte kan rå för, en sjukdom som man inte kan kontrollera och en sjukdom som kan drabba vem som helst. Vilket otur man ska ha då....



Hoppas den där terapeuten hör av sig SNART



Så, ni försvann attacken! Fan va jag älskar den här bloggen! Så fort jag börjar skriva ett inlägg så tar jag bort fokuset från attacken. Sen till slut, utan att jag har märkt det så har den försvunnit!


Jag som funderade på om jag skulle börja lära mig sticka eller virka eller något för att få bort tankarna. Men en blogg dög ju bra :)

Av MsEvolyn - 24 mars 2011 17:35

Jaha, nu dunkade det på här.


Jag tog en snus och sen dunkade hjärtat på. En dov smärta, svårt att förklara.

Jag tog fort ut snusen. Satte mig ner och kände efter, hög puls...


Drygt, drygt, drygt, drygt, drygt.. så jävla drygt!


Men på en gång så satte jag mig vid bloggen, fast besluten att det kommer gå över när jag har skrivit klart.


Men det är så jävla läskigt! 


Okej, att sitta och TRO att man ska få ont i hjärtat, men att verkligen få ont vid hjärtat.. ja, det är en annan sak.


Jag har hört talas om fantomen känslor eller vad det heter. Att man inbillar sig så mycket att det känns som att det är verklighet. Det måste väl vara så.


Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta

Jag är ung, frisk och det är inget fel på mig eller mitt hjärta


Nu börjar jag frysa igen, jämt jämt jämt ska jag frysa. Jag orkar inte duscha varenda dag. Suck...


Ett fotbad kanske? Får nog bli så.. eller om jag orkar vill säga.


Jag funderar fortfarande på de där nya tabletterna. Om jag ska ta en.

Jag stressade ju upp mig sist för att jag inbillade mig att jag skulle få ont i bröstet, men jag fick ju aldrig ont i bröstet.. såå.... jag kanske kan testa en till?


Ååååh hatar tabletter! De ska ju bara hjälpa mig, men jag får för mig att de kommer göra illa mig på något sätt. Gaaaah!


Jag önskar att jag hade pratat mer med doktorn om det, vad det var för något, ställt alla mina frågor, fått klart för mig att det inte är något farligt. Men jag sa ingenting, jag köpte tabletter som jag inte visste så mycket om och nu är jag rädd för dom... blöööö...


Nu gör det inte ont i bröstet längre, men jag är rädd, uppstressad och fryser och skakar.


Jävla skit liv alltså, jag intalar mig att det kommer försvinna när vitsipporna står i backen och solen värmer, att livet kommer bli underbart när sommaren kommer och att ångesten kommer att töa bort med snön...

Av MsEvolyn - 23 mars 2011 19:50

Snart orkar jag inte klaga längre, men det går ju aldrig över.


ÅNGESTEN ÄR FAN ALDRIG BORTA!


Dagen började med spänningar i bröstet, det höll i sig hela dagen. Alltså det gjorde ont i bröstkorgen och jag, som vanligt, sitter och oroar mig och blir rädd.


Just nu "knäpper det" i armar och ben, det sticks och känns konstigt. Hela mina dagar går ut på att känna efter hur det känns i kroppen.


Oftast försöker jag tänka på något annat, men när jag inte kan tänka på något annat så börjar jag fantisera om vad som skulle kunna hända. Jag ser framför mig hur jag faller ihop på golvet, skriker på hjälp, känner smärta i hela kroppen. Att min sambo ringer till ambulansen som inte kan komma fram förens om 20 minuter..


När jag har kommit så långt i tankarna så har jag hunnit skrämt upp mig själv.




Min sambo frågade om jag ville ha en lättöl till maten. Jag svarade skämtsamt att han fick ta hand om mig sen om jag skulle få hjärtklappning hehe..


Efter maten när jag hade stressat upp mig så frågade min sambo om jag skulle ta en tablett. Jag svarade att jag ju hade druckit alkohol. Min sambo skrattade åt att jag var rädd över att jag hade druckit en lättöl.


- Men jag är sjuk i huvudet just nu och överdriver allting.. 

- Nej, Maud Olofsson är sjuk i huvudet, inte du, svarade han och log.


xD

Av MsEvolyn - 22 mars 2011 23:33

Det blir lite svårt att tänka på annat nu, men tanke på vad jag skrev om i förra inlägget. Men jag känner att jag bara måste skriva lite just nu för att lugna ner mig. Är helt uppe i varv och arg, ledsen, trött och pigg på samma gång.


Men men.. 

Läkartid var det ju idag..


Innan jag skulle dit så var jag sjuuuuuukt nervös. För bara någon månad sen så var jag livrädd för att besöka ett sjukhus. Men nu hade jag mått så pass dåligt att jag var beredd att göra allt för att bota den där jävla ångesten.


Min sambo försökte muntra upp mig genom att muta mig med att vi skulle köpa oss en varsin go, kletig subway macka efteråt och kolla på film.


När jag kom till vårdcentralen som jag aldrig har besökt förut så fick vi betala för att sedan sätta oss att vänta. Jag satt och pillrade med kvittot nervöst. Min sambo tog min ena hand och sa att det nog skulle gå bra.


Min sambo fick följa med in till läkaren också. Det kändes bäst så. Så fort vi hade kommit in i rummet så kändes det lugnare. Jag var ivrig över att få veta så mycket som möjligt och få höra lite fakta från en expert.


Vi pratade lite om vad jag hade för problem. Det var svårt att få fram allt, så min sambo la till lite då och då när han märkte att det var något jag hade glömt.


Till slut sa läkaren att jag skulle få en tid hos en terapeut (googlade stavningen hehe) 


Jag frågade hur lång tid det skulle ta, men det visste han inte. Jag suckade och blev besviken. Min sambo var snäll och frågade åt mig om vi kunde få några tabletter att köpa med hem för att använda vid behov. Läkaren skrev ut något lugnande och sen tackade vi och gick.


Så fort jag kom utanför dörrarna så uttryckte jag min besvikelse för min sambo. Jag hade väntat mig guld och gröna skogar. En läkare som vet vad han pratar om, som kommer säga de rätta sakerna och hjälpa mig på direkten. Men det enda han sa var saker som jag redan visste om, sen vare tack och adjö och nu ska jag bara sitta och vänta....


När vi kom hem så glufsade vi i oss våra mackor och kollade på naturfilm. Jag funderade och funderade. Till slut bestämde jag mig för att prova en tablett, bara för att se hur de fungerade.


Jag hatar egentligen tabletter, är rädd för dom OCKSÅ.. suck

Jag läste beskrivningen först. Där står det att man kan men väldigt sällan få rubbad hjärtrytm eller något och massa andra saker med hjärtat. Då var det kört.


Jag som är livrädd för de där med hjärtat. Jag tog en tablett och snabbt insåg jag att fan, jag kan inte slappna av! Jag började oroa mig för att just jag skulle få ont i bröstet av tabletterna. Min sambo försökte övertala mig att tabletterna ska hjälpa mig, men det hjälptes inte.


Jag stressade upp mig själv, började frysa som en idiot och till slut brast det. Jag grät och grät och grät. Jag kommer ihåg att jag sa:


"Det är bara skit allting, jag kan inte ta tabletter för att jag är rädd för dom, jag vill ta tabletter för att få bort ångesten på nå jävla sätt. De där jävla påståendena om att man ska ta fotbad och dricka te det skiter jag i. Inte fan kan en jävla tekopp ta bort det här?! Och sen ska man vakna imorgon och allt börjar om på nytt....."


Allt kändes så hopplöst. Samtidigt låg jag och skakade i soffan för att jag frös så mycket. Till slut tog jag mig i kragen och traskade in till duschen, en lång HET dusch. Intalade mig själv att slappna av och att det skulle bli bättre så fort jag slutade frysa. Jag la mig i sängen, varm och skön, skulle skriva i bloggen och kolla på big brother. Kände mig väldigt lugn och var tacksam för de..


Men då ringer telefonen och det som beskrivs nedan händer...........


En skit dag helt enkelt.

Av MsEvolyn - 22 mars 2011 22:39

Förlåt att jag inte har bloggat idag. Men det har hänt en hel del hemska saker.


Jag vet inte vart jag ska börja, jag vet inte ens om jag ska skriva om det. Men den här dagen kan lätt bli kallad för den värsta dagen i mitt liv och det är noll ironi i den meningen.


Jag ska försöka att inte bli för personlig. Jag kanske kommer berätta saker som ligger utanför mitt tema, panikångest. Men jag tror att det är viktigt att jag verkligen skriver ner allt jag är med om för att bearbeta det och för att andra ska få ta del av det.


Min lillasyster på elva år ringde idag och grät. Det har hon gjort flera gånger. Jag bor 30 mil ifrån henne och det skär i hjärtat varje gång jag får ett sådant samtal. Mamma hade druckit alkohol igen. Vilket hon har gjort under hela min uppväxt och som hon nu fortsätter med medan min lillasyster växer upp.


Allt ansvar låg i mina händer efter att min syster ringt mig. Alkoholiserade föräldrar blir som småbarn, trotsiga, okänsliga och bara skriker.


JAG måste fixa det här. 30 mil bort, via telefon. Jag måste ringa till mormor och be om skjuts, jag måste trösta min lillasyster via telefon och skälla ut mamma medan hon förnekar alla misstag hon gjort.


Den här gången ville inte mormor hämta min lillasyster som hon har gjort flera gånger förut. Det var då jag som fick ta smällen. Jag fick berätta för min syster att hon inte hade någon skjuts bort därifrån, jag fick lyssna på min lillasysters sorgsna röst i andra änden. Hon var rädd, hon ville inte bo där, hon ville bo hos mig och mest av allt ville hon hem till mormor nu på en gång.


Om jag hade varit där hade jag hämtat henne på en gång. Men jag fick lov att så gott jag kunde lugna ner henne via telefon.


Detta pågår i tre timmar. Velande fram och tillbaka om mormor ska komma eller ej. Mamma förnekar allt, försöker övertyga mormor om att allt är i sin ordning. Jag kokar inombords och nästan sprängs!


Till slut orkar min elvaåriga syster inte längre. Hon skriker på mamma, mamma skriker tillbaka. Jag ber min lillasyster att låsa in sig på toaletten. Mamma håller fast dörren samtidigt som hon skriker "HON LJUGER HON LJUGER!"


Min lillasyster skriker desperat att mamma ska lämna henne ifred. Jag är helt stum på andra änden, vet inte vad jag ska ta mig till.


Till slut hör jag min lillasyster i ett vrål "JAG ORKAR INTE MER! JAG ORKAR INTE MER!"


Vrålet slutar i gråt... min lilla lilla syster gråter...


Jag börjar också gråta, vi gråter tillsammans och jag vill hålla om henne men kan inte.


Mamma sluddrar på rösten och försöker säga något men får inte fram ett ord. Hon förstod inte, hon kunde inte förstå hur mycket hon förstör med sin alkohol.


Mormor bestämde sig till slut för att hämta min lillasyster. Min syster höll på att somna för att hon var så utmattad, men hon höll sig vaken för att inte missa chansen att få komma därifrån.


Min lilla älskade syster...



När jag var liten som henne så betedde sig mamma precis likadant. Men jag hade ingen storasyster. Jag försöker så gott jag kan med att vara den bästa storasystern i hela världen men ibland känns det hopplöst när man inte vet hur man ska lösa allting.

Av MsEvolyn - 21 mars 2011 21:08

Varje dag den andra lik, ibland har jag tur och mår lite bättre.


Men oftast så sitter jag hela dagen och är rädd..


..rädd för att få en hjärtattack

..rädd för att känna en skrämmande smärta någonstans i kroppen

..rädd för att det ska hända när jag är ensam hemma


Idag har jag suttit flera timmar i sträck och spänt mig. 

Jag har försökt diska, titta på tv, läsa bloggar. Men rädslan försvinner inte!


Jag har blivit helt besatt av det, jag kan inte sluta tänka på det!!!


Jag kan inte sitta hemma och bara chilla :(



GAAAAAAAAAAAAH .. blir helt galen snart!


Sen har jag även ont i ryggen, vet inte varför... suck.


Varje gång jag tar en snus så är jag jätterädd. Jag är rädd för att snusen ska göra så att det gör ont i hjärtat.. Men samtidigt så måste jag ta snusen, för att jag annars blir galen av abstinensen.



Just nu är det så jävla varmt. Jag kollar på termometern och den visar 25 grader vid väggen. Jag som alltid klagar på att jag fryser, nu är det för varmt istället.. suuuuuuuuck!



Snart kommer min sambo tillbaka med sin brorsa. De ska bära in en möbel. Jag har aldrig träffat hans brorsa förut, så är lite nervös, men det ska nog gå bra.



Suck för livet...


Av MsEvolyn - 21 mars 2011 17:11

Något väldigt skrämmande hände idag. 


Min sambo fick "dubbelslag" i hjärtat. Han fick ont i bröstet och jag blev riktigt rädd.


Han har fått dubbelslag tidigare flera gånger, men den här gången fick han flera på rad. Han tog upp telefonen och ringde sin pappa medan jag stod helt hjälplös och visste inte vad jag skulle göra.


Till slut sa jag åt honom att jag ville följa med dom till sjukhuset. Min sambo vet om att jag har det svårt med att åka bil, åka bil långt, besöka sjukhus och umgås med människor (bland annat hans pappa som skulle med, som är jättetrevlig men det är ändå svårt för mig att umgås med andra).


Min sambo sa att jag inte behövde åka med, men jag hade bestämt mig. Jag ville vara där för honom för vi visste ju inte än vad det var som hade hänt.


Vi satte oss i bilen med hans pappa och åkte iväg. All min ångest var som bortblåst och det enda jag tänkte på var hur min sambo mådde.


Efter en del åkande så bestämde vi oss för att åka hem igen eftersom smärtan i bröstet hade gått över.


Men usch va läskigt det var! Det är ju smärtor i hjärtat som jag är så himla rädd för. Min sambo säger jämt att det inte kommer hända, att jag är ung och frisk. Men man blir rädd när det sedan händer honom, mitt framför ögonen på mig :(


Då tänker jag på en gång "Tänk om det händer mig? Fan va ont det måste göra? Fan va rädd jag blir!!"


Att få ont i fingret eller något gör mig ingenting men hjärtat.. det är läskigt. 




Nu ska vi äta lite middag, det blev inte så mycket skrivande i bloggen idag. Jag har hunnit storstäda och sen blev de ju den där svängen som nästan tog oss till sjukhuset.


Vi hörs nog lite senare!

Av MsEvolyn - 20 mars 2011 20:10

Jag upptäckte att jag har varit okontaktbar idag.

Har bara suttit vid datorn HELA DAGEN.


Min sambo har kommit och gått. Sättit sig brevid mig i soffan och pratat.


Jag har lyssnat, men märkt att jag titt som tätt inte hör vad han säger. 

Han har tittat mig i ögonen som om "lyssnar du på vad jag säger eller?"


Jag har svarat med att jag var trött, att jag är lite borta idag.


Så har det fortsatt hela dagen. Jag har varit helt borta i huvudet. Typ varit klistrad vid datorn! Stackars min sambo :(


Jag sa förlåt flera gånger, men han sa att det inte gjorde någonting, att ibland har man dåliga dagar.


Nu är han och handlar. Jag stannade hemma. Varför följde jag inte med?

När han skulle åka så sa jag bara "okej" och försvann in i dataskärmen igen..


Vi glömde bort att laga middag idag, GLÖMDE BORT MIDDAGEN! 


Shit vilken dag, det är som att hjärnan har stängt av sig själv..


Jag mår inte dåligt, jag är inte glad, jag bara sitter och är. Vet inte vad jag känner. Jag skulle ju städa idag.. hur fan blev det med de?


*suck*

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards