friskochgalen

Inlägg publicerade under kategorin Ups :)

Av MsEvolyn - 22 juli 2012 20:54

Det är nog det jag har gjort nu. Jag har jobbat bort ångesten.


Jag har jobbat och jobbat och jobbat. Pass efter pass, morgon efter morgon har jag klivit upp och åkt till jobbet. Jag har jobbat och slitit och inte haft tid till ångest. Jag har haft tid till att uppskatta saker som jag förut inte uppskattat.


Jag har fått vänner, jag har umgåtts, jag har jobbat med kroppen och känt att jag är frisk och stark, jag har tagit initiativ, pratat med främlingar, varit proffsig och serviceminded. Jag har visat mitt leende och varit peppad och glad.


Peppad är en känsla som jag inte har känt på länge. När andra är peppade så är jag livrädd. Men nu har jag varit peppad och förväntansfull flera gånger om!! En underbar känsla som får en att se POSITIVT på nya erfarenheter.


Om ni tror att jag ligger i full gas nu så kan berätta att jag bara har lagt i en högre växel och jag är beredd på att lägga i en ännu högre växel på onsdag.


På onsdag ska jag jobba som diskplockare. JAG SOM DISKPLOCKARE!


Får se nu vad innebär det....


Stress

MASSA MÄNNISKOR

Trängsel


Haha, nu får vi se hur det går för lilla mig. Jag som funderade på social fobi, haft dödsångest, varit jättekänslig för stress och knappt vågat lämna huset.

Nu ska jag jobba som diskplockare och hör och häpna: JAG ÄR FAN PEPPAD!!!! :D


Detta är så jävla sjukt, coolt, roligt, UNDERBART. 


Jag har jobbat bort min ångest så jävla hårt!!!!!!!! Jag är så jävla lycklig för de!!! :D


Det bästa med allt är att jag har ingen aning om vad som krävs av mig som diskplockare, jag har aldrig någonsin varit i närheten av att testa detta. Jag vet inte ens vart alla grejer är, rutiner, eller något överhuvudtaget. Allt detta ska jag få reda på EN TIMME innan mitt pass. 


Men jag är inte livrädd, jag är inte rädd för att tappa kontrollen. 

 

JAG ÄR PEPPAD! :D

 

Detta tog cirka en månad för mig att uppnå. Kan jag så kan du! Jag har kämpat i över ett år, men den här månaden så tog jag stora kliv framåt. Skaffa ett jobb, våga ge dig ut. Se dig själv växa, utvecklas och sakta se att dina rädslor försvinner. 

 

Vare sig du har dödsångest, panikångest, social fobi, eller bara inte vågar lämna huset.

 

Gör som jag, skicka iväg en ansökan mitt i natten när du är förbannad på världen och den där jävla ångesten som aldrig vill försvinna. Kanske får du jobbet och kanske förändrar det ditt liv!

 

 

ANNONS
Av MsEvolyn - 25 juni 2012 23:06

Åh gud vad kul det är att jobba! Jag är så glad över att jag faktiskt tycker att det är kul!!


I stället för att vara livrädd för allt så är jag i stället peppad. Så jävla härlig känsla!


Min sambo har märkt en skillnad på mig. Efter att jag fick jobbet så känns det som att jag klarar av allt annat mycket lättare också. Det blir att man tänker "klarade jag det så klarar jag allt". När vi ska åka på affärn så reagerar jag inte längre med att vara nervös. När vi gör spontana åkturer med bilen så tänker jag inte ens efter. Det är så jävla härligt att bara leva och inte oroa sig eller vara nervös för minsta lilla.


Jag ska jobba hela den här veckan. En sida av mig orkar inte, vill inte, men en annan sida ser det som en utmaning som gör mig peppad och det känns roligt att ta i, jobba och slita. Det är skönt att komma hem och vara trött för att man har jobbat i stället för att vara trött för att man har haft långtråkigt.


Hujedamej vad allt har gått fort, från det ena till det andra.


Men jag är så lycklig att det går framåt. Jag kan se framför mig att jag sakta men säkert blir bättre :)


Bättre självförtroende har jag fått också. Det är så kul att få beröm på jobbet och känna att man duger till något. 


 

ANNONS
Av MsEvolyn - 11 juni 2012 20:42

Jahapp här sitte jag och har fått ett jobb. Helt jävla galet :D


För cirka ett år sedan var jag på mitt första möte hos en psykolog (går att läsa här på bloggen)

och nu sitter jag här och ska gå och jobba i morgon.


Helt sjukt vad fort allt har gått och vad BRA allt har gått :)


Jag var så sjukt nervös på arbetsintervjun. Sedan ringde de idag och sa att jag fick komma och jobba. 

Att de valde MIG :)


Jag är så sjukt nervös nu också men jag har försökt intala mig hela dagen att det kommer att bli kul!

Jag är så rädd för att stå på egna ben, vara med främlingar och att vara på en ny plats. Men det kommer säkert gå fort och vips så kan jag rutinerna och allt går som smort :)


Jag försöker vara jättepositiv och trycka undan alla negativa känslor och rädslor.


Nu kör vi!!!!!!


 

Av MsEvolyn - 4 juni 2012 22:42

Jag gick på en arbetsintervju idag. JAG FICK EN INTERVJUUUUUUUUUUU   


Hahahahahahahah jag är så jävla lycklig just nu och adrenalin sprutar i kroppen!!!


Jag har inte varit på en intervju på ett och ett halvt år. Jag blev så jävla glad när de ville träffa mig. Äntligen kanske kanske kanske jag får ett jobb, en inkomst, mer självförtroende och känna att jag bidrar!


Just nu är jag lyckligast i världen, ganska svårt att komma ihåg hur nervös jag var innan men ska försöka berätta.


Igår natt så fick min sambo ett meltdown. Vi måste hitta jobb på något vis, någon av oss. Jag kunde inte sova och satte mig vid datorn mitt i natten. Då hittade jag ett jobb som lokalvårdare. Ett jobb som jag gärna skulle vilja ha. Så jag skickade iväg ett mejl.


Nästa dag (idag) vid tolvtiden så hade jag fått svar. Jag hoppade till i stolen när jag ser att de vill träffa mig för en intervju på kvällen redan samma dag! Jag blir skitglad och skuttar runt och skriker :D Min sambo gratuelerar mig och jag börjar direkt riva i garderoben efter CV och gamla betyg.


Sedan kom timmarna av nervositet innan....


Jag hade ju några timmar på mig så det var skönt. Men shit vilken nedräkning det blev. Jag tog en dusch och försökte slappna av. Det kändes som att jag skulle bli inslängd till en håla fylld med drakar och bli uppäten. Så rädd var jag.


Minutrarna innan vi skulle åka var värst. Jag ville verkligen inte. Varenda cell i min kropp skrek att jag skulle skita i det, att det inte går, att jag inte kan...


Min sambo sa att nu måste vi åka om vi ska hinna. Jag fick bokstavligt talat ta tag i min egen krage och släpa mig ut från hemmet. I bilen kändes det som om jag skulle kräkas och ju närmare vi kom desto värre blev det. Vi fick lov att svänga in på en mack så jag fick låna toan. Jag var i sådan jävla chock så jag kunde knappt svara på min sambos frågor.


När vi kom fram så tog jag fem minuter i bilen till att andas och lugna ner mig. Sedan gick jag in. De tog mig till ett rum och väl där så försökte jag tänka på att sträcka på ryggen och inte ha armbågarna på bordet hehe..


De frågade om jag ville ha vatten, jag var torr som fan i halsen och sa ja tack. Jag fick en mugg med vatten och lite isbitar, när jag skulle lyfta på muggen så skakade jag så mycket att isbitarna rasslade i muggen. De hörde nog men vad fan ska man göra.. jag skrattade gott åt det efteråt.


Intervjun varade  bara i cirka 10 minuter. Sedan var jag ute i friheten igen. ÅÅH GUD VILKEN FRIHET!

Jag var så glad så glad.


Det lät som att de skulle höra av sig så nu får man sitta på nålar..


Men jävlar vad stolt jag är över mig själv att jag faktiskt åkte dit, att jag vågade trots att jag var jättejättejättejättejätte nervös.

FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!   


 

Av MsEvolyn - 25 maj 2012 16:07

 


Det är sommar och ångesten är som bortblåst. Jag blir på så bra humör när vädret är kanon  

Nästa utmaning är att hitta ett jobb och det är inte det lättaste, speciellt när jag inte har något körkort.


Jag är jättenervös över att börja jobba och träffa folk. Men jag vet att det är det jag behöver nu. Mitt drömjobb vore att jobba på en camping, kanske städa och lite sånt där. Jag hittade en camping här i närheten och kollade upp bussar och sådant. Men chansen är nog liten att de hör av sig. Man måste vara så finurlig när man söker jobb och kolla runt vad som finns. Det går inte att kolla på arbetsförmedlingen.se för där är det bara sälj sälj sälj. 


En webshop hade varit jättekul att ha men jag är så feg och vet inte om jag vågar satsa.


Jag måste hitta ett jobb nu. Men jag har varit arbetslös i mer än två år. Man är lite ringrostig så att säga.

Bra då att jag kan vara på katthemmet och träna upp mig lite, både socialt och ansvarstänk.


Drömmen är nog att bli anställd på ett katthem, men det är de bara att glömma.


Jag märker att jag dras till saker där jag känner mig trygg och har varit med om det förr. Nytt skrämmer mig och jag har väldigt liten tro på mig själv och vad jag klarar av.


Jag som var MVG barn och jag vet att jag klarar av en hel del. Men nu känner jag mig så liten.


Ta hand om er därute!


 





   

Av MsEvolyn - 16 mars 2012 13:54

Jag blev tillfrågad om jag kunde ställa upp på en intervju genom bloggen idag!

Jättespännande tycker jag :)


Det kommer att handla om min panikångest och det ska användas till ett skolarbete sedan.

Jag tycker att det är jättebra att de pratar om detta i skolan,

när jag gick i skolan så fick vi inte lära oss någonting om ångest. Det borde vara obligatoriskt eftersom det är så pass vanligt med panikångest.


De flesta som får panikångest och inte vet vad det är känner sig konstiga, onormala och kan funderar på om man är ett jävla psykfall. Men tänk vad fel man har, om man läser på lite om panikångest så får man reda på att det är jättevanligt, helt ofarligt och att det inte alls är något fel på en.


Därför är det jätteviktigt att informera om vad panikångest är. Det är ett helvete att sitta med ångest och inte veta vad det är som händer med kroppen. Man blir livrädd!


Jag ser fram emot intervjun jättemycket. Så mycket så nu måste jag gå och ta en kopp kaffe och fira! :P



 

Av MsEvolyn - 7 mars 2012 11:05

Hejsan,


Nu var det ett tag sedan jag skrev. Men har inte riktigt haft lusten till det. Men jag tänkte nu att jag måste ju skriva och berätta hur det gick på det där "läskiga" mötet.


Timmarna innan mötet var jag ganska lugn, eller lugn och lugn, men jag hade bestämt mig och tänkte ta tjuren vid hornen liksom.


Sedan kom jag på att shit jag kommer inte kunna snusa under hela tiden (eftersom jag snusar baksnus)

så jag bestämde mig för att unna mig en portionsdosa så jag kunde snusa i alla fall.


När vi ska åka så tar jag djupa andetag och försöker lugna mig. När vi kommer till affären så flyger jag ut ur bilen. Min sambo försöker prata med mig men jag nickar bara och småspringer in på affären för att köpa snus. När jag kommer ut igen så ber jag om ursäkt för att jag inte hörde vad han sa, jag var tydligen helt virrig i huvudet.


Det visade sig att vi var lite tidiga så min sambo tog en omväg med bilen och vi körde runt lite innan mötet.

Vi pratade och pratade och pratade. Jag försökte peppa mig själv och vara positiv.


När vi kom fram till stället så stod det några bilar på parkerningen. Jahapp nu kör vi tänkte jag.

Min sambo förklarade senare att det kändes som att han skulle lämna sitt barn på skolan på första skoldagen. Han blev lite nervös han också, gulligt!


Men i alla fall, jag går mot byggnaden. Ser lite folk vid sina bilar, tänker att jag borde heja men gör inte det.

När jag kommer in så möts jag av något jag inte var beredd på. Där står ett långbord med bullar och kaffe 


OCH DET ÄR MASSA FOLK


Okej, ta det lugnt nu. Tankarna for runt i mitt huvud. Ska jag sitta här med så mycket folk helt ensam?

Haha, kolla ordvalet..


Jag gick och tog av mig jackan och försökte skärpa till mig lite, le lite och SLAPPNA AV.


Alla gick runt och "minglade". I en perfekt värld så hade det här varit ett skitbra tillfälle att träffa nytt folk och presentera sig. Men jag vågade inte riktigt. Det verkar som att alla går två och två, alla känner någon. Men inte jag jag är helt ensam, vad pinsamt, usch jag vill hem.


Plötsligt hamnar jag bredvid en kvinna. Jag tar mod till mig och får fram en stapplande fråga

- Har du varit med här länge eller är du också ny?

Hon stammar lite tillbaka att hon också är ny.


Hmmm.. inte bara jag som är nervös här kanske?


Jag tar mod till mig igen och säger några meningar till en annan. Jag stammar lite, flackar med blicken och måste koncentrera mig som fan för att se någorlunda normal ut. Alltså jag lovar att det var ingen som såg eller märkte att jag var nervös, det är nog bara i mitt huvud. Men i den stunden när man är så nervös så känner man sig som världens idiot som inte borde finnas bland folk och bete sig konstigt :(


Till slut sätter vi oss ner. Jag hittar en perfekt stol på utkanten av bordet, utifall jag måste gå på toa eller bara gå ut. Jag hamnar också bredvid den nya kvinnan och mittemot sitter hon som jag hade mitt första möte med. Känns bra.


Okej, nu kommer den värsta biten, sitta stilla med främlingar och det är relativt tyst.

Jag grabbar tag i mitt anteckningsblock och försöker koncentrera mig. Vips så hade det gått över en timme!


Sedan var det kaffe och bullar. Jag försökte slappna av och intala mig att det är gott med kaffe, åh vad trevligt med kaffe. Oftast blir jag jätteglad över att fika. Men det är så tråkigt när jag blir så där nervös och inte kan njuta. Jag tog en kopp kaffe i alla fall, försökte njuta. Men kände att nu vill jag hem. Nu är vi klara snart va?


Alla satt och pratade länge, jag smög in ett torrt skämt om att "ja, vi får inte gå hem förens bullarna är slut va"?

Men vadå, jag försööökte i alla fall säga något.. höhö.


Jag hjälpte till med disken och städningen. Jag ville visa att jag ville vara där och att jag är engagerad. Jag hoppades att min nervositet inte skulle tolkas som att jag var ointresserad och surig. Så jag diskade och sprang omkring med hopp om att det skulle väga upp!


När jag tog min jacka och skulle gå ut så kändes det jättebra. När jag kom till bilen och kunde berätta för min sambo om alltsammans så var jag helt lyrisk. Jag var full med adrenalin och jätteglad! 


Min sambo var jättestolt över mig :) När vi kom hem hade han fixat med mer fika och köpt jättegoda cupcakes på affärn. Han är så omtänksam <3


Just i stunden är man jättenervös, men efteråt det är då man ser att "de där var ju inte så farligt". Nästa gång kommer det att gå ännu bättre tror jag :)


Ursäkta för svamlig text, men jag har inte ätit frukost än. Ska göra det NU! :)


 

Av MsEvolyn - 9 februari 2012 16:19

 



Äntligen så har solen kommit tillbaka. Därmed är jag mycket gladare och piggare.

Jag har spelat musik i dag, diskat och sjungit för full hals.


Åh vad jag är glad nu! :D


Helvetes mörka vinter skit äntligen är du över!



 

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se