friskochgalen

Inlägg publicerade under kategorin Ups :)

Av MsEvolyn - 31 mars 2011 20:13

I förrgår natt så låg jag i sängen och kollade på svt play från mobilen.


Plötsligt så stack det till i hjärtat, jag rös över hela kroppen, som om en kall vind blåste genom kroppen. 


Jag blev rädd.


Precis samma sak hände förut och det utlöste en av mina värsta ångestattacker som slutade med en sömnlös natt och den värsta dagen i mitt liv.


Men den här gången fick jag inte panik !! :D


Jag tänkte: "..det var en kille som mejlade mig om att han hade problem med hjärtat, hade dålig hälsa, han var beredd på att han kunde dö av en hjärtinfarkt vilken dag som helst, MEN efter flera år så har han fortfarande inte dött. Därför kommer jag inte heller dö. Jag är frisk och de där va inget att oroa sig över.


FUCK IT!"


Sen låg jag kvar i sängen, kollade på svt play och det kom ingen ångestattack överhuvudtaget! Vilket jävla framsteg! 

ANNONS
Av MsEvolyn - 31 mars 2011 19:59

Hej hej allihopa!


Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Jag har ju som sagt åkt hem till familjen och ska vara här tills på söndag :)


Att åka hem till familjen innebär miljöombyte och ett litet avbryt i vardagen.


Vanligen sitter jag hemma med min sambo mycket. Då blir det mycket tid över till att fundera, stressa upp sig och få ångest. Men när jag är hos familjen så är det mycket fart och fläkt. Varje dag är fullspäckad med saker att göra, människor att träffa, man vill ju hinna med så mycket som möjligt eftersom man bor så långt bort!


Så då hinner jag inte ha ångest helt enkelt. När jag inte hinner "tänka på mig själv" och är upptagen med att tänka på andra så försvinner ångesten för en stund.


Men samtidigt så är det en väldigt stressig situation och jag kan plötsligt börja hyperventilera något smått och känna att ångesten ligger och pyr. Men längre än så går det inte...


...OCH DET ÄR SÅ JÄVLA SKÖNT! 


Varje dag som är något ångestfri uppskattar jag så jävla mycket. Man kan plötsligt andas normalt, slappna av, skratta och le, lägga energi på saker man vill göra istället för att sitta och vara inne i sig själv och fundera.


MEN min semester är inte långvarig. Jag känner att ångesten gör sig påmind då och då. Jag vet att den finns kvar. Humöret går upp och ner men jag är beredd.

ANNONS
Av MsEvolyn - 26 mars 2011 15:33

Idag känns det som en bra dag!


Från att jag har vaknat tills nu så har allt varit helt normalt *phu*


Känner att jag har massa energi i kroppen!


Åt till och med en stor frukost, jag som inte brukar ha någon aptit på morgonen. Men det blev en äggmacka, en macka med messmör, en banan, en kiwi och en kopp varm choklad (med kakao och socker). Göttans!


Nu ska vi städa och tvätta hela dagen. I övermorgon åker jag och min sambo 30 mil neråt till min familj och är där en vecka. Kanske därför jag är på så bra humör?


Hoppas jag kan få en hel dag utan panikångest, det skulle vara underbart!


Skriver mer senare..

Kram på er!

Av MsEvolyn - 24 mars 2011 23:28

Jag sitter och sjunger för full hals med "Gabriellas sång"


Ååååh jävlar va jag tog i vid det höga partiet!


Tur man bor i villa.. haha.


Karln har stängt in sig i sovrummet med sin guitarr. Kanske bäst så.


Men shit va energi jag fick nu då! Lady Gaga är på nu och jag får lust att DANSA!


Jag älskar att sjunga, men har inte gjort det på länge. Kanske ska göra det lite oftare, jag blev ju till och med varm i kroppen av detta.


Woho! Värsta medicinen!  


Bjuder på en skön låt


 

Av MsEvolyn - 24 mars 2011 19:43

Jag och min sambo satt i soffan och såg på film. Jag började fundera över vilka framsteg jag har gjort. Att jag inte längre får panik när jag får mina attacker utan bara mår dåligt en stund.


Helt plötsligt känner jag att en attack är på väg. Det känns konstigt i hela kroppen, som om något är fel fast man vet inte vad. Jag vet att om jag tappar kontrollen så kommer jag att bli rädd, uppstressad och ledsen i flera timmar framåt.


Men då tog jag ett djupt andetag, när jag andades ut så slappnade jag av i hela kroppen. Jag accepterade attacken istället för att spjärna emot, jag tänkte för mig själv att jag "skulle flyta med vågen". Efter några sekunder så var attacken borta!


HAHA! Den försvann! Världens jävla framsteg! 


Med lite träning lyckas man kanske kontrollera det här?


Av MsEvolyn - 22 mars 2011 19:36

 
Ingen bild

D

Tisdag 22 mars 11:55

Hej Anna,


Hittade din blogg inatt då jag inte kunde sova och kände att jag behövde ha mina tankar på annat än att bara tänka på hur jag mår..
Vet inte riktigt hur jag ska börja och var jag ska börja, finns så mycket jag vill säga och berätta, men jag kan iaf säga att när jag läst dina texter är det precis som om jag har skrivit dom, jag känner precis likadant.... du är inte ensam, jag är inte ensam..
I skrivandes stund sitter jag hemma, lille E (son 7 mån) sover, min man jobbar.
Rädslan för att få en "attack" spänningen i kroppen gör att jag känner av det onda i ryggen...
Precis som dig är jag "nybörjare" när det gäller PÅ. Jag har hunnit gå på KBT några gånger, kanske kan mina dagar, mina erfarenheter få dina dagar att bli bättre? (din blogg får mig att bli lugn)


Hälsningar


D





Jag skulle precis lägga mig i sängen för att skriva ett inlägg om min förskräckliga dag. Då ser jag att jag har fått en väldigt speciell kommentar.


Hela min värld vändes upp och ner. Det var min första kommentar som visar att det jag skriver påverkar någon annan. Helt plötsligt såg jag mig själv inte som ett offer utan någon som kan hjälpa.


När jag startade bloggen så hade jag en dröm om detta. Att bloggen verkligen skulle göra nytta. Men jag hade aldrig trott att det skulle påverka mig så mycket.


Här sitter jag och drabblar på om mina hemska dagar, medan en person någonstans i Sverige blir lugn av att läsa mina ord. Det gav mig lycka i hjärtat!

Av MsEvolyn - 20 mars 2011 21:48


Jag kan inte låta bli och le när jag ser det här klippet!

En katt som vill vara en kaninis!   



Av MsEvolyn - 20 mars 2011 19:12

Det var skönt att gråta ut idag. Ibland måste man få vara ledsen och våga vara sårbar. Man kan inte vara stark hela tiden.


Efter mitt bölande så hade jag ingen ångest alls. Bara lite dunkningar i vänsterarmen men det får jag nästan varje dag.


Jag inbillar mig alltså att jag får dunkningar i armen, att det är början på en hjärtattack, men jag har lärt mig att ignorera det nu.


Min sambo ska iväg på ett ärende senare, han frågade om jag ville följa med. Direkt vill jag tacka nej men bestämde mig för att följa med. Jag kan ju inte låsa in mig här hemma varje dag. Jag måste ut och våga göra saker! Sminka mig, sätta på mig vanliga kläder istället för mjukisbyxorna, då mår man bättre! Än att gräva ner sig hemma, inte ens borsta håret och bara må dåligt..

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2016
>>>

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se