friskochgalen

Alla inlägg den 26 augusti 2016

Av MsEvolyn - 26 augusti 2016 20:53

Hej igen,

Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...


I alla fall,

dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väldigt svårt att förklara men jag ska försöka.


Tänk dig att solen skiner på himlen och plötsligt så börjar det sväva in moln som skymmer solen. Du kan inte stoppa molnen du kan bara stå  och obeservera hur de sakta men säkert dras över solen och till slut så blir det helt svart. Sen sitter man i det där svarta och väntar, tills molnen behagar flytta på sig och solen åter igen skiner.


Så känns det att ha ångest för mig, när solen skiner så är allt normalt. Men plötsligt så ser man ett moln och ett till och ett till. Här så vet man att shit, nu kommer ångesten. Man kan inte fly, utan man bara är i det, och känner hur ångesten omsluter en. När solen är helt borta då är man i ingenmansland. Jag blir jättedeppig och tyst, som att någon har tryckt på en on/off knapp. Min sambo ser direkt när jag har ångest. Det syns så väl tycker han som är van vid det här laget.


Det känns som att alla glada känslor inte finns längre. Att jag bara kan känna ensamhet, hopplöshet, orkeslöshet och sorg. Jag sitter där och är liksom fast i min egen kropp.


Sen när ångesten är över så är allt normalt igen och man påminds om allt som är bra i livet.


Sen kan man få en vad jag kallar det "ångestpik", eller ja, en ångestattack. Huuuh! Hemskt är det!


Det går till såhär,

först kommer molnen (ångesten) och det blir svart. Men i stället för att det bara blir svart så känner man en svag känsla av att få panik, bli galen, att man blir jagad, att man måste fly. Fast man bara sitter hemma på en stol.


Den känslan grabbar tag i en, och när jag försöker koncentrera mig på att lugna mig, då kämpar den emot och försöker skrämma mig ännu mer. Detta stegras sakta men säkert, kan ta flera timmar ibland!


Nu för tiden när jag har varit med om detta många gånger, då vet jag att, jahapp nu kommer en ångestpik snart!

Detta betyder att känslan kommer stegra sig mer och mer och mer, tills jag vill krypa ur mitt eget skinn, slita av mitt hår, skrika, gråta, tror att jag ska dö! När piken har blivit nådd, när det inte kan bli värre, då skingrar sig molnen och vips så är solen framme igen. Man pustar ut och har "ridit ut stormen".


Det hemska med detta är att när jag vet att en ångestpik är påväg så finns det inget jag kan göra för att stoppa den. Jag vet redan i förväg att det är bara att rida ut stormen, jag kan inte undgå den på något vis. Men jag vet att det kommer gå över när den väl "är färdig".


Som idag när hela dagen gått åt till stegringen. Inget som jag har gjort har hjälpt. Ångesten hade ett grepp om mig hela tiden och blev bara värre och värre. Tills vi satte oss i bilen och åkte en sväng. Där i bilen så kändes det som att huvudet skulle sprängas, att livet sögs ur mig, att jag snart kommer bli galen. Plötsligt drar jag efter andan, lägger ansiktet i händerna och känner att NU är jag i helvetet! Det tar någon minut och vips så känner jag hur kroppen känns lättare, andningen lugnar sig och nu när jag skriver detta så är ångesten till 99 % över!


En bra liknelse är en tornado!

Tänk dig att du är ute på ett fält och en stor kraftfull tornado följer varje steg du tar. Först ser du den långt borta i horisonten, du börjar gå mot motsatt håll försöker ignorera att den finns där, men sakta så kommer den närmare och närmare. Till slut är den precis bredvid dig och blåser och skriker, du får såklart panik och dödsskräck! Plötsligt sköljer tornadon över dig, stormen sliter i dig och du håller i ditt huvud och kan inte göra något samtidigt som du inombords skriker ut din rädsla. Plötsligt sitter du där inuti tornadon. Det finns ingen väg ut, du är helt ensam, ljudet är dovt och du är i ingenmansland. Det tar någon minut och sen sakta så försvinner tornadon uppåt och du vaknar upp på en grön äng som att ingenting hade hänt.


Typ så känns en ångestattack för mig. Samma skräck, hjälplöshet och rädsla! Fy satan!


Lika läskigt varje gång, men bara att rida ut stormen :(


Sorry för rörigt inlägg.

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards