Sitter med en klump i magen. Halsen stryps åt och jag har en molande värk i bakhuvudet och ner i nacken.

Känns som jag ska bli galen.... snart...

Tror att det enda jag kan göra är att lägga mig ner, dra täcket över huvudet och hoppas att det försvinner. Men jag sitter kvar och försöker hitta på något att göra, skriva ner skiten brukar hjälpa så det gör jag.

Jag känner mig så stressad av jobbet. Varje ny vecka innebär oftast nya stressmoment. Jag klarar av dom galant och känner att "de där var ju inte så farligt" men sen kommer en ny vecka med nya utmaningar.

Jag orkar inte med utmaningar just nu. Det är inte roligt. Det är bara utmattande.

Det känns som att jag drunknar... sakta...

Jag vill bara fly, jag vet inte vart. Känns som början till utbrändhet faktiskt.

Jag behöver vara ledig i sommar, so baaaad...

Men är även rädd för att vara ledig.. att få stanna upp och känna efter. Tänk om allt kommer ikapp mig då, verkligheten. När man stannar upp och känner efter så kan det bli så. Allt man har förträngt kommer upp till ytan och stressen hinner ikapp en. Då är det lätt att man fortsätter springa, springa för livet för att man är så rädd.

Uscha.. livet...