Nej jag jobbar inte ihjäl mig, vet andra som har det värre.

Men det blir liksom allt ihop blandat som gör det hela värre. All den här psykiska pressen. Att jag startade från noll och sen har allt gått i rasande fart och jag har bara kört på.

I början av sommaren var jag livrädd för att jobba och nu står jag och gör tusen saker helt själv som jag aldrig skulle trott att jag kunde klara av.

Och på det så jobbar jag JÄMT. Jag är fan aldrig ledig. Trodde att det skulle lugna sig efter sommaren men september har fan varit värsta månaden hittills, augusti också. Jag är ledig en dag i taget. EN GÅNG fick jag två dagar ledigt i sträck. Då gick jag och min sambo ut i skogen och njöt av lugnet i flera timmar. Jävlar vad skönt det var. Men jag behöver mer ledighet.

Pass på pass på pass. Och huset ser förjävligt ut. Ingen av oss hinner med någonting. Phu..

När jag har lediga dagar så är det ingen ide att se dom som lediga, för nio av tio gånger så ringer dom och vill att jag ska jobba.

Idag kände jag en ångestattack i halsen, den ville komma ut men var inte riktigt redo än. När det känns så, då krävs det ytterst lite för att jag ska spricka. Min sambo sjöng i  bilen och om han inte hade slutat på sekunden så hade jag sprängts.. jag kände det.. att nu går jag under.. jag klarar inte mer..

Jag behöver ledighet. Snälla tre dagar.. snälla. Är nöjd med två men helst tre och förväntar mig att det blir en dag som bäst -.-

Jag sover i alla fall bra, tillräckligt många timmar MEN under dagen känns det som att jag inte sovit alls. Det är som att kroppen inte hinner återhämta sig under natten och nästa dag är jag lika trött som jag var dagen innan när jag kom hem. 

Det känns som att jag inte får någon luft. Som om jag måste ta extra djupa andetag ibland. Har svårt att fokusera och jag hör extremt dåligt :(

Den här helgen.. fy fan.. kommer bli den värsta. Och jag jobbar på måndag OCKSÅ.. fy fan.

Jag vill bara att säsongen ska vara över, att det ska lugna ner sig, att jag kan pusta ut och tänka "yay jag klarade det" men det finns liksom ingen ände på det. Jag jobbar fortfarande lika mycket eller mer som om det vore högsäsong.

Aldrig ledig...

Jag har inga problem med att jobba heltid. Det är inte där skon klämmer. Det är bara det att jag aldrig får två dagar ledigt. Det blir en dag här och en dag där. Man hinner liksom ingenting. Man hinner knappt andas.

Åh gud jag känner ångesten, som om jag bara vill skrika rakt ut. Men det går inte. Jag har fan fyra dagar kvar. Sen om de är snälla så borde jag få en dag ledigt (helst flera!!!)

Håll ut håll ut!

Det värsta är att det finns ingen chans till sjukanmälning för det är jättesvårt att hitta ersättare. Den pressen alltså, att alltid finnas och vara på topp.. fy fan.

Men men bara att le och se glad ut. Pengarna rullar in och i vinter kommer jag tacka mig själv för de. För jag har ingen aning om hur länge det här jobbet håller igång eller ens om jag får fortsätta. Bara att jobba in så mycket pengar det går just nu.

Vila kan man göra i graven...

Synd bara att ångestattacker har sättit igång igen...