Mitt första egna receptionspass :)

Den började lugnt med att räkna kassor och prata med chefen. Sen så ser jag att jag har tre omgångar med konferansfika att göra i ordning...

Jag hade ingen aning om hur man lägger upp det fint, vad det ska innhålla eller vart det ska stå. HAHA bra!

Jag tittade på klockan och ville inte att den skulle ticka framåt men det gjorde den såklart.

Jag tog papper och penna och tänkte att jag skriver upp antal av allt bröd och gottis. Men när jag stod där så var det helt tomt i huvudet. Jag bara stod där helt stilla och visste inte vart jag skulle börja. Men till slut kom jag igång och gissade mig till vad jag skulle göra haha.

Jag dukade upp i korgar och grejade. Tio minuter innan så frågade jag om allt var rätt, nehej, de va tydligen fel. Bara att springa och ställa om allting. Som tur var hann jag i tid! Phu!

På frukosten försökte jag andas och prata med folk. Sedan skulle jag hjälpa till i matsalen och vips så kom de första lunchgästerna. Hej hej nu blev jag servitris igen! Jag visste inte hur man knappade in beställningen på datorn så jag traskade vackert in i köket och sa till kockarna att de hade fått en beställning, haha. Improvisation!

Men sen blev det ett jävla spring och stress. Jag rev och slet i servitriserna efter hjälp medan dom sprang arselet av sig. Men vad skulle jag annars göra? Samtidigt som cafet och repan skulle vara under uppsikt. Jag kände mig bara i vägen och inte till så mycket hjälp. När jag tog en beställning så kunde jag inte knappa in den, när jag tog betalt så kunde jag inte knappa in det och när någon ville ha en cappuccino så fick jag ropa på hjälp. Stackars servitriser haha!

Till slut försökte jag hålla mig i bakgrunden så fort det fanns något att göra där. Fixade i disken och tog betalt i cafet. Sen blev de massa in och utcheckningar. Massa förvirring..

Hon som visade mig i repan visade fel saker och lärde mig en grej som man egentligen inte fick göra. När jag sedan gjorde exakt som hon hade gjort så fick jag skäll. Men jag ville inte "skylla på henne" utan sa bara att jag inte visste. Surt att få kritik för något som man lärt sig som var fel... suck.

Många gånger när de lär ut så vill de snabba på och gör inte rätt. Sedan kanske de vet hur man gör egentligen men de lär ju ut fel till mig, och det enda sättet för mig att inse att det var fel det är när en gäst blir fel behandlad eller när det påverkar någon annan. Då kommer de till mig och säger "sådär får du inte göra". Man bah: okej då vet jag. Jag skulle aldrig kunna säga: Ja men de var så de lärde ut till mig. Känns bara som man skyller ifrån sig (trots att det är sant)

Det är detta som har gjort att jag har blivit så himla nervös av mig för att göra fel. Jag försöker fråga och fråga och fråga och hoppas att jag lär mig rätt. Men gång på gång så är det saker som jag har missat. Drygt.

Men men.. nu bryr jag mig inte längre, eller mindre i alla fall. Jag tänker att de är dom som får skylla sig själva. Det är dom som förlorar på det. Om de inte lär ut rätt så är det inte jag som ska skämmas när jag står där och gör fel, det är DOM.

Exempel:

En konferans skulle äta lunch. På datorn står det "konferanslunch 12,00" Jahapp tänker jag, inget som jag ska fixa. Sedan vid typ tolv så får jag höra "har du ställt fram kaffe till konferansen" Vadå, tänker jag, det stod inget om fika? Men tydligen så ska de alltid ha fika efter lunch, något som inte jag visste. Där kunde det gått riktigt fel. Men som tur var så hann jag dit med fika. Men man blir himla spänd och tänker på om man har missat något viktigt som de har struntat i att informera mig. Men det skiter jag i nu. Det är de som får stå för deras dåliga upplärning!

Hejdå prestationsångest! Jag vet att jag alltid gör mitt bästa efter det jag har lärt mig.