Jag gjorde slut med en vän för cirka 2 månader sen. Hon vet inte om det. Jag tänker bara låta det rinna ut i sanden för jag är för feg för att berätta för henne.

Hon har varit min enda vän i flera år. Men jag kan inte kalla henne vän, för hon har aldrig betett sig som en vän. Om det fanns en regelbok för vänskap så har hon brutit varenda regel i den boken. 

Jag har aldrig kritiserat henne, aldrig sagt ifrån när hon gått över en gräns. Varför? Jo, för hon var min enda vän.

Men man måste komma ihåg att inte gå med på vad som helst. Inte tillåta energitjuvar i sitt liv.

Exempel på saker som hon har gjort mot mig:

- Påpekat otaliga gånger saker om mitt utseende som sårat mig, för att höja sin egen självkänsla

- Lovat saker som hon sedan inte håller, inte ber om ursäkt för och inte ens ägnar en tanke åt.

- "Lånat" kläder som hon sedan lånat vidare till andra vänner utan att fråga mig. Den värsta gången var när hon lånade en sak som var arvegods från min avlidna gammelmormor, hon frågade inte ens, sen tappade hon bort den och påstod att jag tappat bort den på egen hand :(

- Säger att hon saknar mig och när vi väl träffas så bjuder hon in massa andra så jag inte får en syl i vädret och "det var den träffen de...."

- Hon gillar att "råka" gå halvnaken hemma inför folk, inklusive inför min pojkvän...

- När jag och min sambo dejtade i början så förstörde hon gång på gång genom att "bjuda in sig själv".

med mera med mera.... om jag skulle gå in på de riktigt sjuka sakerna så skulle jag avslöja för mkt detaljer.

Men i alla fall det värsta någonsin hände senast vi träffades och det var då jag bestämde mig för att "göra slut".

Den här damen är väldigt duktig på att manipulera men jag har lärt mig hur hon fungerar så jag går inte på det. 

Såhär var det..

Jag berättade allt för henne om min ångest, om min kamp och allt som varit svårt. Hon var trots allt min enda vän och jag ville så gärna vara ärlig och dela detta med henne och få lite stöd. Men det hela slutar med att hon försöker vända och vrida på allt och manipulera mig till att jag var olycklig med min sambo och där jag bor!

Hon sa att hon "kände mig" och att det inte passade mig att bo/leva som jag gör.

Inombords gapade jag men mot henne nickade jag bara och sa inget. Hon påstod att efter att jag flyttat ihop med min sambo så fick jag ångest pga det. Att jag var otroligt olycklig och borde "komma hem". 

Alltså jävla f****! Jag har aldrig varit lyckligare. Här hos min sambo är första gången som jag har kunnat slappna av, göra det JAG vill. Vi bor fint, vi har lugnet och naturen. Han är min stora kärlek, han och katterna.

Det värsta som en "vän" någonsin kan göra är att missunna dig lycka! När en vän ser sin lycka före din. När en vän tycker att det är okej att se dig olycklig om det krävs för att hon ska kunna "använda" dig till det hon behöver dig till. En vän ska aldrig tänka så.

En vän får sakna, längta och sörja. Men om en vän får höra att du är genuint lycklig där du är så ska vännen vara lycklig för din skull! Inte försöka manipulera dig till att ge upp allt :(

Många gånger har jag öppnat upp mig för henne, och visat mig sårbar och svag. Allt för ett hopp om att hon kommer att börja visa respekt och bete sig som en riktig vän. Men hon har aldrig ändrats. Jag har bara accepterat henne för den hon är och slutat bli förvånad över hur hon tänker och agerar.

Men jag känner att jag har blivit "vuxen" nu. Jag är ingen förvirrad och lättmanipulerad tonåring som jag var när hon och jag träffades. Jag har en egen vilja och jag har självrespekt!

Jag behöver inte negativ energi i mitt liv. Då är jag hellre utan vänner.