Detta skrev jag när jag började på katthemmet för ett år sedan:

"Ångest/Rädsla/Panik/Oro på en skala 1-10 där 10 är värst

Första gången jag var dit och presenterade mig var jag säkerligen en 9:a. 

Andra gången, introduktion med en tjej en hel dag var det kanske en 8:a 

Tredje gången skulle jag på möte med alla volontärer och då var det en 9:a igen

Fjärde gången, mitt första pass, var min sambo med så då var det kanske en 6:a

Femte gången var jag helt ensam så då blev det en 7:a

Den här gången, ja vi får se, idag dagen innan känns det som en 6:a eller 7:a...

Vi får hoppas att det blir bättre med tiden, bara att kämpa på och inte ge upp!

För jag vägrar ligga hemma i sängen med ångest och inte våga träffa människor eller inte våga göra någonting.

Jag tänker ta mig ur det här, ett steg i taget  :)"

Haha, så det kan gå! Slit lönar sig eller vad säger man? Nästa vecka ska jag på mitt första styrelsemöte och sitta i styrelsen!!!! :D wiiiiieeeee vad jag är duktig!

Så många gånger som jag har varit på möte där och djupandats i bilen för att finna mod att ta mig ur och gå in, så många pass jag har gått på och mött främlingar och skakat i hela kroppen minutrarna innan de knackar på dörren. 

Jag kanske var där och hjälpte hemlösa katter, men katterna hjälpte mig lika mycket tillbaka. Deras lugn och kurrande och blickar fulla med glädje gav mig styrka och fick mig att slita mig från sängen och åka dit. Nu ska jag sitta i styrelsen och ge tillbaka till dom. Massa ideer ska jag komma med som gör livet bättre för de katter som får hjälp på katthemmet <3

Utan katterna kanske jag fortfarande hade legat i sängen hemma?

Jepp, så är det alltså. You never know what tomorrow brings. 

Det gällde mig i det här fallet men det kan lika gärna gälla dig!

I måndags så var jag nere i ett svart hål igen. Jag var så himla deppig och kände mig värdelös. Min sambo kämpar med ekonomin och här sitter jag på arselet och inte hjälper till. Jag sitter och väntar och försöker se vad mitt extrajobb kan leda till. Förhoppningsvis ett sommarjobb men att få 1500 kr i inkomst den här månaden slog ner mig rejält.

Man känner sig så himla värdelös, att man inte bidrar med någonting, vankar av och an här hemma och försöker kompensera med att hålla huset skinande rent, vilket hade börjat bli riktigt tråkigt och enformigt!

Så jag hade börjat fundera på vad jag ska bli när jag blir stor, ska jag plugga, vad? Ska jag söka ett nytt jobb, vad?

Så många frågor och så lite svar, jag hade ingen aning om vad nästa steg skulle bli. 

Att inte vara behövd, det är en hemsk känsla. Att kämpa på med städning hemma och inbilla sig att man gör skillnad på sitt vis. Men deppigheten tar över när man inser att man inte ens har en inkomst och inte har en aning om hur man ska lösa det. Det är hemskt att inte ha ett mål, att inte ha något att sträva efter. Jag har ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor och det kändes som att jag måste ta det valet NU. Annars så kommer jag bara stå och trampa och min sambo får kämpa med att hålla allt uppe.

Så jag hamnade i ett svart hål den dagen. Tankarna blev för många, frågorna för många och jag kände en hopplöshet. Ingen kaffekopp eller snus kunde får mig på lite bättre humör. Jag blev okontaktbar och min sambo frågade gång på gång hur jag mådde och vad som var fel och jag kunde inte svara. En stund låg jag i sängen och kroppen kändes så tung att jag inte kunde kliva upp.

Jag såg månaderna framför mig som en stor lucka som behövde fyllas med något, MEN MED VAD?!

Jag visste då inte att nästa dag skulle ge mig svar på alla frågor.

Jag blir väckt sju på morgonen av att mitt extrajobb ringer in mig. Första passet på över en månad.

När jag kommer dit så får jag reda på mycket.

Hon jag jobbar med frågar eller nästan ber mig om att jag kanske skulle ha lite intresse i att sommarjobba hos dom.

Ööööööhhh jaaaaaa!! Om jag får de?! utbrister jag.

Ja, det har vi redan bestämt, säger hon och ler.

En stor klump försvann i min mage och jag gjorde ett litet glädjeskutt ut från omklädningsrummet när ingen såg.

Fy fan va skönt! Luckan är fylld till bredden! :D

Jag som har kämpat på sedan december och under de fåtal pass som jag fått har jag i alla fall försökt så gott jag kunnat med att göra ett bra intryck och det gick hem. Jag fick sommarjobbet!

När jag kom hem så firade vi med hamburgare, jag sjöng i duschen och allt var plötsligt strålande bra.

Sen idag så får jag ett till mystiskt telefonsamtal. Den här gången från katthemmet. De frågar mig om jag vill sitta i styrelsen!!! Vad är det som händer undrar jag?? :D Jag blir skinande glad igen!

Av alla som de kunde valt så valde de MIG! Ett förtroendeuppdrag som heter duga må jag säga!

I måndags så var jag värdelös och sysslolös

Idag har jag ett sommarjobb på heltid som väntar och ett förtroende hos folk som tycker att jag platsar i en styrelse.

Behövd och uppskattad

Inkomst och sommarsyssla

CHECK!

You never know what tomorrow brings, jag säger bara de!