friskochgalen

Direktlänk till inlägg 16 mars 2013

Vad jag får ångest av idag - prestationsångest

Av MsEvolyn - 16 mars 2013 23:35

Mycket har hänt och än är det inte klart. Men det ser helt annorlunda ut idag än vad det gjorde för något år sedan.


Idag vet jag vilka mina svaga punkter är:


- stress

- prestationsångest

- träffa nytt folk när jag är nykter


När jag är hemma så är jag bara hemma. Vi åker och handlar ibland såklart men mer än så brukar det inte bli. Jag har inte några vänner här heller så det är jag och min sambo varje dag. Alltså en väldigt ångestfri vardag! Inget läskigt och inget obehagligt som händer.


Men sen...


Så hälsar jag på familjen ibland och där är det skjuts och hålligång minst sagt. Ingen i min familj känner till vart min gräns går eller om jag menar allvar när jag börjar "må dåligt" av stressen. Det är väldigt svårt för dom att förstå och jag engagerar mig inte direkt i att de ska förstå heller...


När jag träffar familjen så vill jag hinna med ALLT. Ibland så ska jag hinna med allt på en vecka och ibland på knappa tre dagar. Varje gång är det samma sak. Alla drar och sliter i mig som om vi inte ska träffas på 10 år efter den träffen. Men det är väl av kärlek får jag lov att tänka?


Men det blir inte mycket kärlek när jag ligger på kvällen och stirrar i taket och bara vill HEM. Hem till lugnet.


En dag hos familjen kan se ut så här:


Jag blir väckt på morgonen och får höra vad jag ska äta, vad jag ska ha på mig, att jag ska bädda sängen och att jag inte ska äta för mycket men inte för lite. Försöker hålla ett leende på läpparna medan jag behandlas som en 7-åring. Sedan kommer min lillasyster som vill göra allt samtidigt, gå på stan, spela kort, leka jaga och gå och bada. Jag orkar kanske EN utav dom sakerna och efter mycket om och men så bestämmer vi oss för stan. Jag tittar på klockan under hela färden till stan för jag ska hinna till affären och hem till en kompis. Min lillasyster trycker på min ömma punkt, gnäller för att jag ska träffa min vän som jag inte sett på 3 månader och för att hon vill att jag ska köpa saker. Jag köper saker till henne som jag inte har råd med för att stilla mitt dåliga samvete. Samtidigt som jag får ett sms från en annan vän som säger "kommer du och hälsar på mig?" samtidigt som pappa är i stan och vill fika en snabbis. Jag skyndar mig in i badkaret hemma och försöker komma ihåg att andas samtidigt som mormor försöker stoppa mig för att det är "ohygieniskt att bada i ett snuskigt badkar", aldrig får man vara ifred. Mamma vill att jag ska komma hem till henne och sova där medan dom förmodligen ska dricka hela kvällen och bete sig illa, trevligt.

Min andra vän som smsade har inte fått svar på sin dumma fråga (hon kan väl lyfta på arselet och komma hit kan man tycka när jag har åkt superlångt och har supermycket att göra) hon forsätter att smsa och ringa varje halvtimme medan jag försöker spela kort med syrran lite snabbt innan jag ska gå ut för att hon har tjatat medan jag försökte duscha. Pappa försöker prata om lägenheter i stan mellan kortläggningen och att jag och min sambo kanske kunde blir särbo?! 

Väl framme hos min vän så har hon struntat i våran tjejkväll och bjudit in massa vänner, jag börjar svettas av folksamlingen och stressen under dagen tar ut sig och jag drar i mig för mycket sprit. Nästa dag ligger jag i bakfyllans helvete medan syrran tittar på mig med sina hundvalpsögon och vill åka och bada. Jag får sjukt mycket dåligt samvete och säger att jag lovar att vi ska bada nästa dag. Mamma ringer och vi åker hem till henne, man kan ju hoppas att hon håller sig nykter en gång. Men det gör hon inte och jag och min syrra drar lika snabbt som vi kom dit. Min vän som smsade fortsätter att smsa och jag svarar till slut med sanningens ord. Farmor vill bjuda på middag och pappa tycker att det är en bra ide men först vill han köpa ett par nya skor till mig för tjejer ska ha högklackat enligt honom... Till kvällen ligger jag och stirrar i taket och intalar mig själv att hålla ut och inte få panik och inte glömma någon och hinna med allt och snart ska jag hem igen och då får jag inte träffa familjen och jag måste hinna och jag får inte gråta och jag gillar min familj och varför mår jag så dåligt och varför förstår ingen, godnatt.

Nästa dag vill syrran bada och jag har ingen lust alls, jag har blivit förkyld och syrran förstår inte vad en sjukdom är för något. Hon vill åka och bada och hon vill bada NU. Det känns som att jag bara har svikit henne i tre dagar så jag följer med och badar och snörvlar och badar. Min syster säger inget, tackar inte, förstår inte.

Efter badet vill hon spela kort igen men jag säger nej och att jag måste vila. Bara vila lite, fem sekunder, snyta mig lite och vila lite. Hon tittar på mig, superbesviken, trots att vi har haft badkalas i 45 timmar för 5 sekunder sedan.


Aldrig är någon nöjd! Och när ingen är nöjd så blir jag besviken på mig själv och får sån jävla ångest!


När jag ska åka hem efter denna cirkus så får jag höra (på ett artigt sätt) hur taskig jag är som åker hem, att jag inte kunnat stanna längre, men ska du verkligen bo så långt bort....


När jag väl är hemma så är jag ett nervvrak. Jag ligger i sängen och stirrar i taket, känns som jag ska dö och telefonen ringer 45 gånger om dagen. Detta är min akilleshäl just nu. Jag har övervunnit mycket med min ångest men att träffa familjen får mig att rysa. Just för att jag går sönder totalt när jag är där på grund av prestationsångesten. Det är läskigt och ingen förstår. Alla gör det av kärlek och jag vill umgås med dom men  jag kan inte stressa på det där viset. Jag pallar inte.



Ett par goda råd jag fick var, gör aldrig något du inte vill göra. Men hur lätt är det när alla blir så jävla besvikna? Men i och för sig, hur mycket har dom gjort för någon annans skull? 


 




 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av MsEvolyn - 19 oktober 2016 12:44

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Av MsEvolyn - 28 september 2016 20:14

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Av MsEvolyn - 17 september 2016 21:03

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Av MsEvolyn - 26 augusti 2016 20:53

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Av MsEvolyn - 18 juli 2016 20:39

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards