Jessica

1 december 2012 18:13

Hej jag har börjat läsa din blogg lite då och då på senaste tiden för det ger mig lite kraft, och tron om att jag inte är ensam ökar. Jag är en 18 årig tjej som fick en panikattack för ca 8 månader sedan, jag fattade inte riktigt vad det var och blev jätterädd sen kom det en ny någon månad senare, sommaren gick bra och sen började jag trean på gymnasiet och attackerna kom allt oftare.. Har nu varit hemma från skolan i 5 veckor och vågar knappt göra någonting. Jag hat varit på flera läkarbesök och träffat en överläkare på psykavdelningen och för två veckor sedan fick jag diagnosen.. Paniksyndrom med agorafobi :( jag som alltid älskat att festa, gå i stan, shoppa fika och allt som en tjej i min ålder brukar göra känner mig nu instängd i mitt hem, den enda trygga plats jag har dvs så länge någon är hemma med mig.. De sa att det effektivaste är kbt kombinerat med medicinering. Jag vill verkligen försöka klara det utan medicinering jag vet inte varför jag är så emot det, kanske för stt det skulle få mig att känns mig ännu mer onormal och misslyckad än vad jag känner mig nu. Men allting tar sån tid har ännu inte fått någon psykolog, kbt... Hur lång tid tog det innan du fick hjälp och har du några tips på vägen. Kram!

MsEvolyn

6 december 2012 00:32

Hej jessica. Vill först skicka en stor kram till dig för att du är så stark och som tar tag i det på en gång och försöker bli frisk :-) jag känner igen det som du har gått i genom. Jag var också ute och festade, var med vänner, åkte buss och så. Sen så ändrades allting och jag hamnade i ett svart hål. Men nu är det bättre men det tog nästan två år att komma ur det. Jag kan rekommendera kbt. Man fick lära sig massa trick för att lura ångesten. Sen är det skönt att prata också. Jag började gråta en gång där för jag ville inte dit, hade en dålig morgon. Men jag tvingade mig dit och efteråt kändes det jättebra! Så när du börjar på kbt, försök och gå på varje möte, det ger så mycket tillbaka. Det tog tyvärr 3 mån för mig att få kbt. Från första dagen jag ringde till vårdcentralen tills jag hade möte. Hoppas det går fortare för dig!
Kom ihåg att du inte är onormal eller misslyckad. Man är inte mer än människa och ingen kan rå för eller styra om man får panikångest en längre tid.

Gå in på forumet sps.nu där finns massa trevligt folk att prata med om ångest och sånt :-)

Mika

20 december 2012 12:01

Vad kul! Skönt att det inte tog så många ansökningar innan du fick din plats. :)

Emma

9 april 2013 11:47

Jag behövde läsa detta. Tack snälla du för att du delar med dig. Jag har också panikångest och har själv bestämt mig för att gå in på ett ställe och söka jobb idag. Jag är så nervös så jag mår illa! Men det känns som att om jag inte gör det så kommer jag må sämre. Såg igår att dom sökte sommarvikarier då dom skyltat om det i butiken och jag VILL men motivationen går upp och ner varje sekund. Kan tänka "nu jävlar!" och sedan "nej, tänk om, tänk om...". Jag ska göra det! BARA GÅ IN! Tack.

MsEvolyn

9 april 2013 17:54

wohoo! Jag önskar dig all lycka till :-) du kommer att må så bra efteråt och bli jättestolt över dig själv, jag lovar :-)