friskochgalen

Direktlänk till inlägg 1 juni 2012

Social fobi

Av MsEvolyn - 1 juni 2012 12:21

Nu har det gått ett och ett halvt år sedan jag fick reda på att jag hade panikångest och dödsångest.


Jag kan kontrollera detta nu och vet vad det är. Men jag känner att jag genom detta har utvecklat någon form av social fobi. Detta för att jag hade varit hemma så mycket. Jag har inte varit ute och träffat folk.


I helgen ska jag till katthemmet igen. Det är min guldstund att vara där. Jag får vara helt ensam med katterna och bara vara. Hemma är jag inte ensam så ofta, bara kortare stunder. Men där på katthemmet så är det en hel dag som jag bara myser med katter, dricker kaffe och lyssnar på rado. Så lugnt och skönt.


Igår fick jag reda på att det inte kommer att bli så lugnt :( Två personer kommer att komma på besök. Attans!

Jag har inte ett dugg lust med detta. Varför ska dom komma just när jag är där?

Ett par ska komma och hälsa på en katt, en katt som jag aldrig har träffat. Känns ju lämpligt...

Sedan ska en annan komma dit och jag vet inte hur länge hon tänkt vara där.


Jag vill verkligen inte träffa folk just nu. Jag har haft en hemma-period just nu då jag har varit hemma vecka ut och vecka in. Första dagen jag ger mig ut så kommer det utmaning efter utmaning. Jag vill helst ha en långsam start.


Jag blir så nervös så jag får svårt att andas. Min prestationsångest bubblar inom mig. Jag vill inte träffa folk just nu.


Jag planerar alltid i huvudet in i minsta detalj när jag ska göra något. Nu föll allt i kras och jag måste tänka ut en ny plan för att känna mig förberedd.


Alltså det där katthemmet är så jävla stort. Det tar kanske 3 timmar innan jag är klar med första vändan och då ska det komma folk. Jag får fan åka dit åtta på morron om jag ska hinna bli klar innan dom kommer. För jag vill bli klar innan dom kommer, annars bli jag stressad som fan.


Helvete, det finns sju dagar på veckan. Jag har inte varit på katthemmet på flera veckor och så måste det komma folk just nu?! :(


Jag är en stor jävla bebis jag vet. 


Såhär blir det när man sitter hemma i ett och ett halvt år. Man blir rädd för människor och minsta lilla enkla grej känns som en stor utmaning. 


 

 
 
Ingen bild

Jenny

2 juni 2012 16:21

Är du säker på att du har social fobi, utan snarare sociala fobiska tankar? Det har nämligen jag haft. Först en sån ångest innan man kommer dit och katastroftankarna flödar hela tiden. Sen när man väl är där så är man först nervös och stel men efter ett tag blir man mer bekväm och avslappnad. Så har det varit för mig förut, känner du igen det på samma sätt?

Kämpa på, kram!

MsEvolyn

4 juni 2012 22:39

Det är precis så för mig också. Allt handlar om tiden INNAN. Då är man jättenervös och tror att man ska svimma, spy och dö samtidigt.

Jag visste inte vad jag skulle kalla det för, så jag kallar det ibland för social fobi eftersom det handlar om sociala situationer.

Men det är precis som för dig. Det är bara innan sedan under är det lugnare.

 
Ingen bild

Jenny

6 juni 2012 16:36

Mm, alltså ja vet exakt vad du går igenom! I dagsläget är jag fri från panikångest, men det har varit en riktig kamp med sina tankar att komma dit jag är idag. Känner mig fri och allmänt glad!
Jag är inte helt säker på att det är social fobi. Om du har det skulle du tex vägrat gå på intervjun (grattis btw, skitkul, hoppas du får det!)alltså du skulle inte våga göra någonting som har med människor och göra. Men nu gör ju du det :) det man får försöka komma ihåg är att det mesta är katastroftankar innan som man inte fattar är fel, egentligen så tror jag att de flesta skulle uppfatta dig som en trevlig tjej? och sen kanske inte tänka på dig så mycket mer, om de bara hejar i en kassa tex :) no offense! Likadant på katthemmet...dom tycker säkert att du är trevlig, sen går de hem och leker med sin katt. Det behöver inte vara så mycket mer än det. Men jag vet ju somsagt, allt sitter i sitt eget huvud. Jag vet hur SVÅRT det här e. beundrar dig mycket som skriver om det här! Det man oxå måste komma ihåg är att det faktiskt gick bra efteråt! fast det kanske du redan vet :) bara o öva in liksom. Men man blir ganska paranoid rent övrigt när man lider av panikångest. Man tror att alla ser det man själv känner. Vilket dom troligtvis inte gör..

Men igen, kämpa på, har jag klarat mig igenom detta (efter flera år av ångest) så klarar du lätt av det!
Stor kram :)

MsEvolyn

11 juni 2012 20:41

Tack för dina ord :)

 
emma

emma

25 juni 2012 22:54

Jag är en tjej på 17 år och jag förstår verkligen var du menar, sånt som alla ser som en självklarhet och sånt som alla gör utan att tänka sig för.. sånt blir svårt, allt blir svårare.

http://forskalle.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av MsEvolyn - 19 oktober 2016 12:44

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Av MsEvolyn - 28 september 2016 20:14

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Av MsEvolyn - 17 september 2016 21:03

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Av MsEvolyn - 26 augusti 2016 20:53

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Av MsEvolyn - 18 juli 2016 20:39

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards