Hejsan,

nu har jag varit lite seg med uppdateringen, men jag gissar att de flesta av er förstår hur det är med att ha dåliga dagar och dåliga perioder, ibland orkar man inte bara :/

Nu sitter jag här med en kopp kamomill-te (favorit!) massa honung såklart..

I alla fall, jag tänkte dra lite kort om hur det gick på katthemmet!

Jag skulle ju ta emot en katt och lämna en katt, alltså träffa två nya människor och utföra procedurer och fylla i papper, något som jag aldrig har gjort förut och som sagt, kontrollbehovet i mig höll på att sprängas!

Jag hade med mig mina listor och jag försökte lugna ner mig och göra allt, en sak i taget.

Men jag tittade på klockan var femte minut och blev bara nervösare och nervösare!

Minutrarna innan första kunden skulle komma så fick jag lov att sätta mig ner. Hela mitt huvud snurrade och jag tänkte att nu blir jag galen, nu skiter jag i det här, jag ger upp, jag kommer få en black out när de är här, jag kommer att svimma.

Jag var så otroligt rädd och jag vet inte vad jag var rädd för. Jag bara är det. Jag är nog rädd för att göra fel, rädd för att göra bort mig, rädd för att bete mig konstigt och nervöst. Att det ska bli en obehaglig stämning för att jag är så nervös och blyg av mig?

Jag tror det är därför...

Men som nästan alltid, när jag väl står där och slängs in i situationen, då går allt ganska bra.

Jag är normal, jag pratar, stammar kanske lite, men det märks knappt..

Allt gick jättebra. Jag hann med allt, alla papper blev rätt och jag sa tack och hej i dörren till dom.

Då borde jag väl nu efteråt känna "ja, då vet jag det, då behöver jag inte vara nervös".

Men ändå så är jag nervös nästa gång och nästa gång.

Framstegen består i att jag inte ger upp, att jag fortsätter,

men jag är fortfarande lika rädd och nervös som förut.. när ska det försvinna?

Jag vill se en skillnad, att jag inte är lika rädd längre.

För det mesta så handlar det om platsen där jag är. Är jag hemma hos familjen så är jag nästan inte alls rädd för nya människor. Är jag hemma hos mig, njaaa,, då är det lite sisådär. Är jag borta ja då är jag alltid rädd!

Men jag har märkt att jag kan vänja mig in i nya situationer, som på katthemmet. Nästa gång kommer det nog gå som på räls. Men det är tråkigt att jag inte kan göra samma sak fast på en annan plats.

Allt handlar om platsen, om jag känner mig trygg där, då blir jag modigare.

Det är så tråkigt eftersom det är så svårt att vara spontan och åka till nya platser.

Ursäkta om mina inlägg är lite röriga men jag skriver utan att redigera. Alltså jag bara skriver på till sista punkten och sen får det vara så. Jag tycker inte om att sitta och redigera och ta bort saker, det triggar bara min prestationsångest, att det måste vara perfekt. Då låter jag det hellre vara lite rörigt och att det kommer från hjärtat.