friskochgalen

Alla inlägg den 7 mars 2012

Av MsEvolyn - 7 mars 2012 11:05

Hejsan,


Nu var det ett tag sedan jag skrev. Men har inte riktigt haft lusten till det. Men jag tänkte nu att jag måste ju skriva och berätta hur det gick på det där "läskiga" mötet.


Timmarna innan mötet var jag ganska lugn, eller lugn och lugn, men jag hade bestämt mig och tänkte ta tjuren vid hornen liksom.


Sedan kom jag på att shit jag kommer inte kunna snusa under hela tiden (eftersom jag snusar baksnus)

så jag bestämde mig för att unna mig en portionsdosa så jag kunde snusa i alla fall.


När vi ska åka så tar jag djupa andetag och försöker lugna mig. När vi kommer till affären så flyger jag ut ur bilen. Min sambo försöker prata med mig men jag nickar bara och småspringer in på affären för att köpa snus. När jag kommer ut igen så ber jag om ursäkt för att jag inte hörde vad han sa, jag var tydligen helt virrig i huvudet.


Det visade sig att vi var lite tidiga så min sambo tog en omväg med bilen och vi körde runt lite innan mötet.

Vi pratade och pratade och pratade. Jag försökte peppa mig själv och vara positiv.


När vi kom fram till stället så stod det några bilar på parkerningen. Jahapp nu kör vi tänkte jag.

Min sambo förklarade senare att det kändes som att han skulle lämna sitt barn på skolan på första skoldagen. Han blev lite nervös han också, gulligt!


Men i alla fall, jag går mot byggnaden. Ser lite folk vid sina bilar, tänker att jag borde heja men gör inte det.

När jag kommer in så möts jag av något jag inte var beredd på. Där står ett långbord med bullar och kaffe 


OCH DET ÄR MASSA FOLK


Okej, ta det lugnt nu. Tankarna for runt i mitt huvud. Ska jag sitta här med så mycket folk helt ensam?

Haha, kolla ordvalet..


Jag gick och tog av mig jackan och försökte skärpa till mig lite, le lite och SLAPPNA AV.


Alla gick runt och "minglade". I en perfekt värld så hade det här varit ett skitbra tillfälle att träffa nytt folk och presentera sig. Men jag vågade inte riktigt. Det verkar som att alla går två och två, alla känner någon. Men inte jag jag är helt ensam, vad pinsamt, usch jag vill hem.


Plötsligt hamnar jag bredvid en kvinna. Jag tar mod till mig och får fram en stapplande fråga

- Har du varit med här länge eller är du också ny?

Hon stammar lite tillbaka att hon också är ny.


Hmmm.. inte bara jag som är nervös här kanske?


Jag tar mod till mig igen och säger några meningar till en annan. Jag stammar lite, flackar med blicken och måste koncentrera mig som fan för att se någorlunda normal ut. Alltså jag lovar att det var ingen som såg eller märkte att jag var nervös, det är nog bara i mitt huvud. Men i den stunden när man är så nervös så känner man sig som världens idiot som inte borde finnas bland folk och bete sig konstigt :(


Till slut sätter vi oss ner. Jag hittar en perfekt stol på utkanten av bordet, utifall jag måste gå på toa eller bara gå ut. Jag hamnar också bredvid den nya kvinnan och mittemot sitter hon som jag hade mitt första möte med. Känns bra.


Okej, nu kommer den värsta biten, sitta stilla med främlingar och det är relativt tyst.

Jag grabbar tag i mitt anteckningsblock och försöker koncentrera mig. Vips så hade det gått över en timme!


Sedan var det kaffe och bullar. Jag försökte slappna av och intala mig att det är gott med kaffe, åh vad trevligt med kaffe. Oftast blir jag jätteglad över att fika. Men det är så tråkigt när jag blir så där nervös och inte kan njuta. Jag tog en kopp kaffe i alla fall, försökte njuta. Men kände att nu vill jag hem. Nu är vi klara snart va?


Alla satt och pratade länge, jag smög in ett torrt skämt om att "ja, vi får inte gå hem förens bullarna är slut va"?

Men vadå, jag försööökte i alla fall säga något.. höhö.


Jag hjälpte till med disken och städningen. Jag ville visa att jag ville vara där och att jag är engagerad. Jag hoppades att min nervositet inte skulle tolkas som att jag var ointresserad och surig. Så jag diskade och sprang omkring med hopp om att det skulle väga upp!


När jag tog min jacka och skulle gå ut så kändes det jättebra. När jag kom till bilen och kunde berätta för min sambo om alltsammans så var jag helt lyrisk. Jag var full med adrenalin och jätteglad! 


Min sambo var jättestolt över mig :) När vi kom hem hade han fixat med mer fika och köpt jättegoda cupcakes på affärn. Han är så omtänksam <3


Just i stunden är man jättenervös, men efteråt det är då man ser att "de där var ju inte så farligt". Nästa gång kommer det att gå ännu bättre tror jag :)


Ursäkta för svamlig text, men jag har inte ätit frukost än. Ska göra det NU! :)


 

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards