Imorgon ska jag på ett slags informationsmöte, det kommer vara ca 10 personer där tror jag.

Nu dagen innan så börjar jag bli nervös och hela kroppen skriker att jag ska skita i det och stanna hemma.

MEN JAG VILL DIT, jag är jättenyfiken på informationen, jag har massa frågor och jag vill faktiskt träffa de här personerna och jag vill att de ska träffa mig också.

Men jag har bara träffat två stycken en gång var tidigare. Alltså det är ca 10 främlingar jag ska träffa och detta i den värsta tänkbara situationen för mig.

Alltså:

Sitta stilla, vid ett bord och prata.

Jag känner mig så utsatt i den situationen med främlingar, jag blir jätte nervös. 

Jag försöker nu intala mig själv att jag faktiskt inte ska dit och hålla tal eller något. Jag behöver inte säga ett ord egentligen. Jag ska ju dit och bara lyssna och kanske anteckna. Vi är så många så jag kommer nog inte ens märkas.

Jag försöker intala mig själv att jag vet var toaletten är, det är bara att gå in på den om jag behöver.

Men ändå så känner jag mig instängd när jag tänker på det. Som om jag ska hålla tal inför 100 personer och alla kommer skratta åt mig och tycka att jag är KONSTIG.

Jag vill inte vara konstig.

Jag vill vara normal, öppen, trevlig, pratsam och glad.

Men jag är rädd att jag ska vara konstig, tyst, obehaglig och otrevlig.

Jag vill verkligen gå på det där mötet, jag brinner för detta, jag tycker att det är jättekul. Jag vill inte att de ska tro att jag tycker att det är tråkigt och att jag är ointresserad bara för att jag är så fucking nervös och sitter helt tyst.

Jag ser mig själv som ledare en dag. En dag vill jag starta eget och vara den som håller dessa möten och annat.

Men hur ska det gå till när jag nästan inte ens vågar närvara vid ett vanligt möte?

Jag blir så arg på att min oro och nervositet ska förstöra för min framtid.

VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA RÄDD?!

JAG ÄR LIVRÄDD FÖR VANLIGA SAKER SOM FOLK GÖR HELA TIDEN!

Jag kommer att gå dit i morgon. Jag kommer ta tag i mig själv och dra mig dit! Hehe.

Jag försöker tänka att om det värsta tänkbara händer, vilket jag inte ens vet vad det är, men om det händer, om jag gör bort mig totalt, så behöver jag faktiskt aldrig mer gå dit om jag inte vill. Jag behöver aldrig mer träffa de där personerna. Inget att förlora alltså.

Men jag vet, det kommer gå skitbra. Stunden innan mötet kommer jag nästan att sprängas och hyperventilera, kommer gå på toaletten 100 gånger innan vi åker dit. 

Men sen, sen när jag går in genom dörren så kommer allt kännas bättre, jag tror det, jag hoppas det.

Man måste våga för att vinna, eller hur säger man?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...