Sista natten håll ut håll ut håll ut.

I morgon kommer min sambo och hämtar mig och jag får åka HEM. Jag längtar hem så det är helt galet. Min trygga plats med min älskade sambo, katterna, lugnet. Jag längtar till och med efter att städa hemma!

Det har gått ganska bra ändå att vara hos familjen så pass länge. Men kvällarna är värst. Min dödsångest har kommit tillbaka eller hjärtfokuserad ångest kanske det heter?

I alla fall jag ligger och funderar på att mitt hjärta ska sluta slå, att jag ska få ont i hjärtat, att snart snart så kommer jag kanske få en sjukdom och dö en smärtsam död. Jag ligger och funderar och funderar till slut är jag helt vettskrämd och kan inte lugna ner mig.

När jag är med min sambo så går det bra. Men när jag är borta är det ett helvete när dödsångesten kommer.

Huuuh, hatar kvällarna här. Jag har jättesvårt för att somna så jag ligger och blundar i cirka en timme eller två samtidigt som jag har dödsångest och hoppas att jag ska somna så snabbt som möjligt.

Tankarna styr vad vi känner, så om man ändrar tanken så kan man också ändra känslan.

När jag tänker intensivt på mitt hjärta så jag blir jätterädd så gör det ont i magen och man blir liksom nervös. Jag försökte ändra tanken och kom på att ontet i magen kan liknas med fjärilar i magen när man är kär. Varje gång jag blev rädd och det kändes i magen så tänkte jag tanken "åh vad kär jag är i min sambo det pirrar i magen" Då blev pirret en positiv sak och jag började tänka positiva tankar som i sin tur ledde till positiva känslor i stället för rädsla.

Hehe, jag vet inte om det fungerade så där jättebra men jag blev i alla fall lite mer avlslappnad när jag försökte tänka så :)

Åh jag längtar hem jag längtar heeeeem!!!

Varje gång jag tänker för mycket på hjärtat så försöker jag upprepa "Det är bara en tanke och tankar är inte farliga" som jag lärde mig på KBT:n men fan det är så svååårt.

Det är svårt att förstå hur allt kan hänga ihop. Hur kan jag börja bli rädd för hjärtsjukdomar för att jag är stressad över min familj? Det har ju inget med varandra att göra, men tydligen har de det.

När jag var hemma i 3 mån utan att träffa min familj så hade jag nästan noll panikångest. Glad och lugn för det mesta.

Sedan när jag åker ner till familjen så kommer ångesten tillbaka steg för steg. Nu har till och med dödsångesten kommit tillbaka vilket jag brottades med mest i början av året, känns konstigt att den kom tillbaka nu men det är som att när jag blir stressad så kommer ångesten tillbaka och blir värre och värre ju mer jag pressar mig själv till stress.

En lista på symptom jag får när jag blir för stressad.

Den första är det minsta och den sista är det värsta och mest hemska.

Blir otroligt trött och nedstämd

Blir tyst och lite apatisk

Gråt attacker, andas häftigt

Vågar inte snusa, dricka kaffe, fet mat, för mycket socker

Dödsångest - tror att jag ska dö och kan inte tänka klart

Panikångest attack

Man kan säga att ju mer stressad jag är desto fler av symptomen visar jag. Förra gången jag var hos familjen så kanske jag bara hade ettan och tvåan. Men den här gången så har jag haft allihop.

Det kanske är kroppens sätt att säga åt mig att ta det lugnt eller något. Eller så är det jag som måste ändra mitt tankesätt så jag inte blir så himla stressad. Klurigt de där...