... så det får bli ett litet nattblogginlägg hehe.

Idag skulle vi åka och köpa lite gottis på kvällningen. När vi sitter i bilen så frågar jag om vi ska till ICA,

nej säger karln, vi ska till tempo.

* Bam bam bam bam! *

Mina tankar började rusa och jag såg framför mig hur jag gick lov att styra om hela planeringen som jag hade i huvudet, vilken väg skulle jag ta genom affären? Hur ser affären ut? Hur lång tid tar det att åka dit?

Men sedan hejdade jag mig, nej fy fan, jag tänker inte sitta och fjanta över saker som jag hade svårt för förut. Idag klarar jag ju det här galant, det gäller bara att spräcka gamla rutiner och tankesätt.

Så jag började sjunga, nynna, tittade i kors så allt blev suddigt, allt för att göra mig okoncentrerad så jag inte kunde tänka på att jag miste kontrollen när vi plötsligt bytte affär.

Jag tror nämligen att det har blivit så med mig att när jag fick panikångest så kände jag att jag inte kunde kontrollera det. Det gjorde mig vettskrämd så för att inte få panik så försökte jag kontrollera allt annat. För att känna att jag hade en viss kontroll ändå.

Jag planerade allt i huvudet i minsta detalj. Om vi skulle åka någonstans så hade jag redan 3 timmar före planerat i huvudet exakt hur allt skulle gå till, när jag skulle sätta på mig skorna, när jag skulle gå på toa innan, hur affären såg ut, vad jag skulle köpa, hur jag skulle gå i affären, hur lång tid det tog innan vi var hemma igen.

När jag hade planerat klart så kände jag mig relativt lugn, men om det kom något, minsta lilla som rubbade allt, då bröt en viss panik ut. Till exempel om karln byter affär, om vi ska åka någon annanstans efter affären innan vi åker hem, om han byter tid så vi måste åka tidigare. Då blir jag lite panikslagen och reagerar med aggressivitet. Då tycker jag synd om min karl, det är ju inte hans fel. Men när man blir rädd så reagerar man oftast i försvar och det blir ungefär:

Men varför då?!

Varför säger du det NU?!

Men är det inte längre sträcka att åka dit?!

Jag liksom svarar aggressivt och det är något jag måste sluta med och i stället tänka mer att det är okej, att det är småsaker, inget att reagera på. Jag vet ju redan att det är småsaker men jag har vant in mig i en rutin och då är det lite lurigt att försöka ta sig ur den. 

Det är därför det är så svårt för mig att prova nya saker, nya vägar, nya affärer, träffa nya människor på nya platser. För då är det omöjligt för mig att planera i förväg, jag har ju ingen aning om hur det ser ut eller hur det kommer att bli och då känns det läskigt och som att jag helst hoppar över det.

Men då måste jag bara påminna mig om att det är inget att vara orolig för. Det är inte farligt för guds skull!

Tänk om man skulle sitta hela livet och aldrig göra något nytt. Gå på samma affärer, åka till samma badplatser, åka samma vägar och vara med samma människor. Tänk vad mycket man skulle missa!

Men jag tycker att jag har kommit så långt nu så jag skäms faktiskt av att jag har ett sånt där fjantproblem kvar. Men skillnaden nu från då är att jag nu förstår vad problemet sitter i och hur jag ska hantera det :)

Jag har ju åkt tåg till sthlm, då kunde jag inte planera alls eftersom jag aldrig har gjort det förut. Men jag gjorde det ändå och utmanade min rädsla. Men det krävs tydligen tusentals tillfällen att utmana sin rädsla innan man övervinner den. Sakta men säkert så känner jag att jag går framåt i alla fall och det är väl det som är huvudsaken :)

 

Isabella- photography

26 november 2011 17:22

Bra blogg! Jag är själv bara 13 år, men lider av panikångest.. det värsta som finns. Har förstört hela mitt liv! Men jag kämpar, och hoppas att den försvinner snart!

http://iisabellaeriksson.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...