Hej blogelibloggen!

Jag kan medge att jag har saknat att skriva lite grann. Jag har haft besök hela helgen så har varit lite upptagen.

Jag berättade ju förut om att jag lätt fick panikångest när jag skulle besöka min familj. Jag blev otroligt stressad och pressad, kunde inte lugna ner mig och fick panik och ångest. Att dessutom ofta vara ifrån min sambo när jag besökte familjen gjorde det inte lättare.

Men i helgen så har familjen hälsat på hos mig! Det kändes så otroligt roligt innan de hade kommit. Jag skulle få träffa dom på hemmaplan, äta kakan och ha den kvar, träffas men inte stressa!

Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig det (blir det någonsin som man tänkt sig?)

Vi fick lov att möta dom halvägs och skjutsa hit dom, vilket innefattade en lång bilresa i alla fall. Men det gick väl ganska bra tills vi kom till destinationen...

Vi var trötta, stressade och ville komma hem igen med vårat sällskap innan det blev mörkt. Plötsligt ville alla umgås, äta och diskutera. Ja, de ville skänka presenter och letade igenom förråd och skåp efter saker som de ville ge bort till oss. Några minuter blev till en oändlighet och vi kunde inte ta oss därifrån. Jag kände paniken växa inom mig och jag ville bara skrika NEJ!

Men jag har så jävla svårt för ordet nej, jag bara nickar och ler. 

"Neeh, vi har inte så bråttom"

"Ja, vi kan stanna en stund till"

Jag försökte snällt säga att vi hade bråttom hem men ingen lyssnade. Till slut fick vi i alla fall packa in oss i bilen och det blev en nattsvart resa hem. 

Under helgen har det varit roligt och rörigt. Det kändes som att jag skulle svimma när jag som en bläckfisk försökte laga mat med flera kastruller samtidigt och flera röster som pratade med mig samtidigt.

En stund så la jag mig i soffan, drog filten över huvudet och sa att jag bara skulle vila en stund.

Jag är inte ett dugg stresstålig må jag säga!

Det slutade även med att vi spontant fick lov att även skjutsa hem dom. Kvällen före så kände jag panikångesten. Jag såg inte fram emot en bilresa på över 8 timmar nästa dag. Fan inte nu när JAG skulle slappna av. När det var DOM som hälsade på för en gång skull.

Jag skulle egentligen slippa stressen den här gången, men istället blev det nästan lika mycket bilåkande och ja, det blev stress, ångest i alla fall.

Men men, en go långhelg i gott sällskap. Nu är jag helt slut i kroppen och ska gå och halvdö i sängen.

Imorgon är en ny dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...