Direktlänk till inlägg 26 oktober 2011
Jag såg på outsiders nyligen. Där fanns en tjej med som hade fobi för att kräkas. Hon hade svårt för att flyga flygplan och åka tunnelbana bland annat. Dels för att det var krångligt att gå på en toalett.
Jag kände igen mig som fan, skillnaden var bara att när jag blir "nervös" så vill jag ha en toalett i närheten för att jag tror att jag ska bli dålig i magen, alltså problem med hål nummer två ;)
Jag är så jävla nervös över att inte ha en toalett i närheten OM jag skulle få panik och behöva en. Därför har jag undvikit situationer där det kan vara "svårt" att gå på toaletten. Att vara hemma är alltså det stället som jag är mest avslappnad på pga detta.
Nu har jag arbetat bort mycket av detta och klarat av många svåra situationer. Men det styr fortfarande mitt liv.
När jag är hemma så kan hela dagen gå utan att jag behöver gå på toaletten. Men när jag åker på affärer eller bort överhuvudtaget så får jag för mig att jag måste gå på toaletten hela tiden. Det blir väldigt stressigt, frustrerande och man undviker att gå på bio, åka buss, åka hem till karlns kompisar och så.
Jag har verkligen försökt övertala mig själv att det finns toaletter nästan överallt och att det är helt lungt att bara fråga om man får låna en toalett. Men jag är inte riktigt där än.
Nu är det inte så att jag har en fobi. Jag är bara jävligt orolig över att bli dålig i magen och akut behöva gå på toaletten och då inte kunna göra det!
Jag kommer ihåg i gymnasiet, jag gick ut från lektionen flera gånger och gick på toaletten. Ibland struntade jag i att gå tillbaka till lektionen för att jag var rädd för att jag skulle behöva gå på toaletten igen och att det då skulle se dumt ut.
Grejen är inte att jag behöver gå på toa så ofta, allt sitter bara i mitt huvud. Jag måste lära mig att inte oroa mig över det och ta det som det kommer, då kommer jag inte behöva gå på toaletten och kan då göra saker normalt.
Det är drygt att hela tiden, vad man än gör, så kollar jag alltid först vart toaletten är, hur det ser ut och om jag enkelt kan ta mig dit. Om jag är hemma hos någon och dens toalett inte känns trygg (för nära vardagsrummet eller inget toapapper eller liknande) ja då kan jag bli så nervös så jag blir helt apatisk och det är ju tråkigt, man kan ju inte njuta av stunden och ha roligt.
Men jag försöker verkligen säga åt mig själv att det är helt okej att gå på toaletten och inget att bli nervös över.
En gång när jag skulle åka buss så blev jag akut toanödig. Jag sprang hem, gick på toaletten och hann tillbaka. När jag satte mig på bussen så blev jag toanödig igen, alla känner väl igen sig och tycker att det är en hemsk situation men det skrämde mig totalt och jag vägrade åka buss sedan dess. Bara om det är en busstur som tar några minuter och som jag har åkt flera gånger tidigare....
Det har inte varit så här hela mitt liv så det känns drygt att jag inte kan göra samma saker som jag gjort förut innan problemen kom. Det gick ju så bra förut, varför är det så svårt nu?
Men jag jobbar på det, min största bedrift är att jag i år har sovit på ett kalfjäll (där fanns det minsann ingen toalett, inga träd eller buskar för den delen heller)
Men jag klarade det :) och då klarar jag nog nästan allt!
Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte! Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp. Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...
Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!! Gör det aldrig!! Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...
Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...
Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar... I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...
Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!! Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst. Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | 8 |
9 |
|||
10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
|||
17 | 18 |
19 |
20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 |
25 |
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|