Jag surade ner mig rejält, tänkte att jahapp det blev en sån där ångest dag fy faan va drygt.

Men jag drog på lite avslappnande musik och andades.

Sedan kom min sambo. Vi låg i sängen och pratade och pratade..

först om ångest och sedan om annat. Han förstår så bra och säger så smarta saker.

Nu mår jag mycket bättre   

Jag älskar dig *******  

   Jag har världens bästa sambo  

Avslappnings musiken som jag lyssnade på:

Imorse vaknade jag vid nio. Bara så där. Jag kollar på mobilen och ser påminnelsen om att jag har möte hos psykologen idag.

Attans!

Jag funderade över att skynda mig upp och snabbt som satan fara in på mötet. Men jag är ju faktiskt förkyld, vore dumt att smitta någon..

Jag skickade iväg ett sms och förklarade att jag ville ställa in (igen)

Psykologen ringde upp som vanligt, alltid lika trevligt att han bryr sig :)

Vi pratade om Sthlmsresan. Han frågade mig hur det gick att åka tåg.

Jag svarade med att det var det enklaste på hela resan och babblade vidare.

Då stoppade han mig. "Hörde du precis vad du sa?" Frågade han.

Nej, jag hade inte hört vad jag sa, jag hade inte ens reflekterat över det. 

"Det var det enklaste på hela resan" snipp snapp slut.

Hur sjukt är inte det?! Jag som var så orolig och nervös, och nu efteråt så hade jag inte ens en kommentar om tåget.

Han försökte få mig att förstå, vilket stort steg det är.

Det är det ju också, varför är det så svårt för mig att berömma mig själv, se det som jag har gjort bra?

Han förklarade att det är en process som tar tid.

Istället för att se stockholmsresan som ett framsteg, att jag faktiskt åkte och hur bra det är, så har jag hela tiden sett det som ett misslyckande.

Jag var ju orolig hela tiden, hade väl lite kul, men inte så kul som jag velat. 

Tankar som

"Men va fan gör du i sthlm med ångest? Åk hem för fan!"

"Du klarar inte av sånt här, du kommer att bryta ihop när som helst!"

"Du skulle aldrig ha åkt, du har ju ångest, du kan inte göra sådana saker!"

de snurrade i mitt huvud hela resan. Därför såg jag det som ett misslyckande. Jag hade ju haft ångest på resan.

Men han försökte förklara för mig att jag visst hade lyckats. Jag hade ju struntat i ångesten och åkt! Jag hade valt det som JAG ville göra och inte låtit ångesten styra mitt liv!

Tänk att det ska vara så svårt att se det positiva.......

Det som jag måste lära mig nu är i alla fall att

det är tanken som föder känslan

Om man mår dåligt så är det för att man har tänkt tankar som får en att må dåligt. Tankar kan man inte styra men man kan välja att tänka andra tankar. Man kan välja vilka tankar som får påverka en.

De där ångesttankarna kan jag inte ta bort, men jag kan låta bli att lyssna på dom för att istället tänka andra tankar som jag vill tänka.

Lev livet som du vill leva det