Jag hittade ett bra radioprogram om social fobi.

Nu tror inte jag att jag har social fobi men det finns mycket som jag känner igen.

Jag har ju svårt för att ringa ett samtal, alltså till någon jag inte känner som tandläkare och så, svårt för att vara på offentliga platser, fråga personal och så vidare. Känslorna de beskriver i programmet stämmer bra in på panikångest också.

Som att man känner sig liten och svag

Orolig och rädd

Värt att lyssna på!

Klicka på länken för att lyssna (öppnas i nytt fönster)

http://urplay.se/161848

Att åka till Stockholm, när jag först fick reda på det så spenderade jag VARJE DAG till att fundera och oroa mig. En hel vecka innan så var Stockholm det enda jag pratade om. Till slut fick min sambo lov att säga åt mig, att jag måste ta det lungt och inte fundera så mycket.

Men det var kaos i mitt huvud. Jag blir så himla orolig när jag ska till en ny plats och inte vet hur det ser ut. Jag försöker planera i huvudet varje steg jag tar på den nya platsen och vad vi ska göra. Men det blir såklart väldigt svårt när allt är nytt!

Då blir jag orolig, rädd och vill skita i allt.

Men jag åkte dit, och det gick relativt bra.

Efter resan så ville jag bara åka hem. Nu hade jag fått det gjort och ville bara rymma hem till hemmets trygga vrå.

Men jag ville även umgås med familjen några dagar, vi hade ju inte setts på ett tag. Så jag stannade kvar. 

Jag var på besök hos min tjejkompis. Men kände pressen från mamma och lillasyster att de ville att jag skulle komma dit. 

Men jag intalade mig att väl hemma hos min tjejkompis så skulle jag ta det lungt. Jag skulle inte stressa och jag fick vara där hela dagen om jag ville.

Vi tog det väldigt lungt, men min kropp var orolig och stressad. 

Till slut fick jag ont i magen, jag började frysa och till slut började hela kroppen darra och skaka. Min vän bjöd på te och macka. Jag fick pressa ner tuggorna i halsen. 

Till slut började jag prata om min stress, hur sjukt stressad jag är och hur mycket familjen pressar mig att jag inte är där tillräckligt. Jag pratade fortare och fortare och började skaka mer och mer 

Sen, till slut så.....

Bara brast det. Jag la plötsligt ner huvudet mot bordet och började storböla!

Min vän blev jätterädd och frågade hur det var med mig. Jag gick över och kramade om henne och bara grät och grät och grät!

Allt bara lossnade, all press, stress och spänningar. De bara forsade ur mig i tårar. Jag hade härdat och pressat mig själv genom Stockholm och familjens tjat och nu bara grät jag ut allting. Jag trodde aldrig att jag skulle få en panikångest attack hemma hos henne. Vanligtvis så brukar jag hålla ut och sedan få panikångest när jag har kommit hem.

Men hon tröstade mig och sedan gick jag över till mormor där jag skulle sova.

Jag la mig på bäddsoffan i fosterställning och grät ännu mer. Jag kände mig så svag och hjälplös, så trött och ledsen.

Till slut gjorde jag något hemskt. Jag tog fram en Baileys flaska som jag hade köpt på färjan. Jag öppnade korken och hällde upp ett glas. 

Jag ville lugna ner mig, försöka slappna av. Men redan vid första klunken så förstod jag vad jag höll på med.

JAG GJORDE PRECIS SOM MIN MAMMA BRUKAR GÖRA,

LÖSA PROBLEM MED ALKOHOL!

Jag vill inte gå den vägen, jag vill inte bli som hon.

Jag skyndade mig in på toaletten och grät och spydde samtidigt.

Det var en hemsk kväll och jag var helt slut när jag sedan somnade.

Det är så hemskt att man inte kan vara ärlig och berätta för sin familj hur man mår, att de sedan ska förstå och lyssna.

Det gör inte min familj och det tär verkligen på mig! Jag vet inte hur jag ska lösa detta :(

Hej svejs!

Nu är jag tillbaka :)

Vilken omtumlande helg må jag säga!

Jag var ju till Stockholm i helgen, tänkte ta det hela lite kortfattat.

Vi åkte tåg till Stockholm, min värsta madröm, men det visade sig att tåget var det lättaste på hela resan. Jag vågar nästan säga att det var avkopplande :) Vi hade bokat platser och det var inget byte.

På morgonen så var jag så jävla peppad. Nu jävlar ska jag åka tåg!

Så jag bara gjorde det, tvekade knappt utan bara gjorde det!

Väl i Stockholm så blev det en massa spring. Vi hade en massa packning och det var folk överallt. I den stunden så ville jag bara hem. Hem till mitt hus och min sambo. Va fan gör jag i Stockholm?

Men vi tog oss till slut till Gröna lund. Jag åkte några karuseller och det gick bra. Det var bara köerna som var något obehagliga. När man stod där som packade sillar och det skulle bli svårt om man ville vända och gå ut. Men men det gick väl bra.

Nästa aktivitet var att åka färja. Jag hade ställt in mig på att bara jag kommer på färjan så kan jag ta det lugnt. Då har jag en hytt att vara i och jag kan gå på toaletten när jag vill eller bara ligga i sängen om jag inte vill göra något annat. Då blev det enklare att slappna av :)

Bussen hem var jag inte ett dugg orolig över. Det var ju bussen HEM :)

Vi hittade en plats längst bak precis bredvid toaletten, PERFEKT.

Så bussresan hem blev väldigt avslappnad!

Jahapp då har jag klarat ännu en grej som jag inte trodde att jag kunde klara av!

Det går framåt!!!! :D