Andas in och andas ut.........

Morgonen började med gråtkalas. Jag bara grät och grät och grät.

Men jag behövde verkligen släppa på trycket!

Min sambo fanns hos mig och gjorde sedan kaffe till mig <3

Jag försöker vara stark och modig hela tiden. Men det är kaos i mitt huvud. Det är krig och jag vill två olika saker.

Den ena vill bara lägga täcket över huvudet och sova genom livet

Den andra vill leva!

Jag måste hela tiden slåss med mig själv, det är som en psykisk kamp varenda gång jag ska göra något.

Nu handlar det om Stockholm. Jag ska åka tåg, vara på gröna lund och sist åka en dygns färja.

Jag vet att det kommer att gå bra. Men min ångest gör att jag försöker hitta på massa anledningar till att INTE åka. 

Men jag måste åka, för mina syskons skull. Vi gör aldrig något speciellt tillsammans och nu när jag har flyttat så träffas vi knappt.

Jag vill inte tacka nej på grund av min ångest!!!!!

Men idag grät jag och hyperventilerade för att jag är helt jävla livrädd! Jag känner mig tvingad till att åka och det känns inte ett dugg bra.

Jag måste vara stark och modig men ibland så brister det.

Jag är glad att jag grät ut här hemma. Tänk om jag hade hållt det inom mig för att sedan brista mitt på Gröna lund? 

"Hej, här står jag och skriker rakt ut som en jävla galning!"