Idag var jag på möte hos psykologen för KBT.

Jag började mötet med att berätta att jag minsann ska åka på tältsemester i veckan. Vilket innebär en massa situationer som jag aldrig någonsin skulle våga utsätta mig för tidigare.

Psykologen frågade mig om jag förstod hur långt jag har kommit, vilka framsteg jag har gjort och hur otroligt fort det har gått.

Jag berättade att min sambo var väldigt stolt över mig. Men att jag själv inte riktigt har förstått det hela. Panikångesten försvann bara av sig själv eller?

Min psykolog sa att det var väldigt viktigt att förstå att ångest aldrig försvinner av sig självt. Det handlar om hårt jobb. Jobb som bara jag själv kan åstadkomma. Ingen kan ta bort min ångest åt mig, det är bara jag som med mitt egna blod, svett och mina tårar kan åstadkomma framsteg.

Jag hade tagit åt mig de tips som jag fått från honom. Jag hade jobbat och lärt mig HANTERA MIN ÅNGEST, och det är något som jag ska vara riktigt stolt över!

Vi pratade om buss metaforen:

Mitt liv är en buss. Jag sitter vid ratten och styr mot mitt mål. Vi kom fram till att mitt mål var:

"Leva mitt liv på det sätt som jag vill leva"

Det passade väldigt bra. Eftersom när min ångest var som värst så tänkte jag hela tiden "Det här är inte jag, jag vill inte leva såhär".

Mitt mål är alltså att leva mitt liv som JAG vill leva det!

Men i bussen finns det även passagerare, passagerare som står för mina tankar. Det finns dumma och snälla passagerare/tankar. De dumma "ångest-tankarna" kommer att försöka få mig att köra i diket. De kommer att tjata och gnata och försöka förstöra för mig. Det viktiga då är att jag håller fast i ratten och fortsätter köra mot mitt mål! Men de dumma passagerarna kan även vara förklädda, vara väldigt vältaliga och till och med låta kloka. Men jag ska inte lyssna på dom. Jag ska passa mig för dom och inte låta dom förstöra för mig.

Det var en bra metafor tycker jag :)

Jag fick behålla de återstående bokade tiderna och sedan höra av mig när det är dags, om jag vill komma eller inte.

Det är ju sant det som psykologen sa, jag mår bra nu, men jag är ändå mitt i en process till att bli frisk. 

Men jag är på god väg  

Nästa uppdatering blir efter tältsemestern om hur det gick!