friskochgalen

Alla inlägg den 29 maj 2011

Av MsEvolyn - 29 maj 2011 13:38

Jag drömmer så gott som varje natt. Väldigt konstiga drömmar, det händer väldigt mycket och allt är så detaljerat och tagna ur en vild fantasi.


Det säger mig att jag inte sover så bra. Om man kommer ihåg en dröm så betyder det att man har vaknat någon gång under natten och inte sovit så djupt. Jag tänkte berätta lite om vad jag har drömt och sedan googla fram lite tolkningar.


Förut drömde jag mycket om spindlar, jag hatar spindlar! Oftast så fastnade jag i nätet och spindlarna kryllade över min kropp. Jag skrek på hjälp men ingen hjälpte mig. Jag drogs mot ett nystan av spindelägg tills jag hade hela kroppen tryckt mot äckelsäcken. Jag kunde inte komma loss och jag skrek och skrek.


När jag ropade på hjälp så stod min pojkvän och bara tittade på mig. Jag kände mig så hjälplös och svag och kunde inte styra min kropp.


Nu har jag drömt två dagar i rad att jag är med i ett sorts krig. Det konstiga med drömmen är att det är jag som är hjälten som försöker rädda allihop. Jag kan springa jättefort, hoppa jättehögt och jag känner hur modet pulserar i mina ådror. Jag är vanligtvis rädd och blyg och känner inte alls igen tjejen som jag är i drömmen.


Jag bär på kattungar och barn, försöker rädda allihop och trampar på konstiga monster som försöker stoppa mig. Jag hoppar från höga höjder och klarar mig galant. Jag är lite rädd men ändå så slår jag ner fienden med mina bara händer.

Jag har magiska krafter och kan gömma mig i smala vaser genom att förminska mig själv. Det är jag som kommer på alla ideer och smarta saker för att vi ska överleva. Det är jag som ser fienden i ögonen utan rädsla och trots att jag inte har något vapen så slår jag tillbaka utan att blinka.


När jag springer och försöker fly så kastar fienden knivar efter mig. En av dom träffar mig i ryggen och det kändes helskumt i drömmen. Jag ramlar ner på backen och kan inte röra mig, men jag lever fortfarande.


Jag hamnar i ett rum som fylls med vatten, taket sjunker och jag gömmer mig under ett bord för att inte bli krossad. Jag har en burk med godis med mig och suger ut luftbubblorna ur burken för att inte drunkna.


Sedan är jag i Paris, på en gata brevid ett cafe. Jag är klumpig och går in i saker. Folk skrattar åt mig och tycker att jag ser dum ut. Men jag skrattar tillbaka och känner mig inte alls generad. Jag känner mig glad, stolt och sprudlande. Jag tänker att jag vill flytta till Paris, att jag är en ny människa som vågar saker, en människa som vågar göra bort mig utan att för den skull skämmas.



Tolkningar

Spindlar: brukar oftast betyda något med pengar. Att pengar är på väg.

Bli överfallen: blev överfallen av spindlar och ett flertal gånger när jag drömde om att jag var med i ett "krig". Tyder ofta på att man är rädd för något.

Vit eller randig katt: Trivsel i hemmet

FALL: Du drömmer att du faller. Enligt Freud är detta en vanlig dröm med ångestkaraktär och kan tydas som att drömmaren är rädd att begå ett moraliskt felsteg, förlora sitt goda anseende. När jag reste mig efter fallet så skulle det tyda på "ovänta nöje"

TRAPPA: Jag hoppade nerför en hög trappa. Att drömma om trappor har anknytning till de två stora drömsymbolerna stiga och falla. Trappan ger oss möjlighet att "byta nivå" i överförd bemärkelse. Vi kan stiga uppåt, d.v.s bli bättre och andligen rikare människor, men även övervinna svårigheter och höja oss över mängden. Men det kan också gå "utför".

KNIV: Jag fick en kniv i ryggen. Att drömma om vassa föremål betyder ofta besvikelse i kärlek. Skära sig på betyder svikna förhoppningar. I drömmen så var det flera personer som kastade knivar. Det kanske tyder på att jag har blivit sviken av flera personer (släkt och vänner) ?

ÖVERSVÄMNING: Jag är fast i ett rum som fylls med vatten. En mycket symbolisk dröm. Vatten svämmar över alla bräddar och hotar dig. Den sortens drömmar är en varningssignal och betyder ofta att vår inre harmoni är bruten och att det är något i vårt undermedvetna som hotar att "dränka", det vill säga ta överhand över vår personlighet.

SLOTT: Fienden reser ett slott ur marken i drömmen. Slott betraktas som en mycket viktig drömbild. Slottet representerar den egna personligheten, vårt innersta, som vi önskar skulle stå höjt över vardagens trivialiteter och vara säte för upphöjda personer - det vill säga våra känslor, som vi innerst inne önskar skulle vara ädlare och rikare. Det är alltså en mycket symbolisk dröm och det anses vara ett gott tecken att ett stort och praktfullt slott visar sig i drömmen. Men i min dröm så är slottet svart, det väller ut monster och fladdermöss. Lät inte så himla positivt om det är det som symboliserar MIG.


Samanfattning av tolkningen:

Pengar är på väg

Jag är rädd för något

Trivsel i hemmet

Rädd för att begå ett moraliskt felsteg, förlora mitt goda anseende - oväntat nöje

Det går utför i mitt andliga jag, jag har svårt för att övervinna svårigheter

Besvikelse i kärlek, svikna förhoppningar

Varningssignal - min inre harmoni är bruten

Den egna personligheten visar sig - mörk och det väller ut monster


Ska fundera lite mer över detta. Det är inget som man ska ta på allvar kanske, men en del stämmer ju ganska bra.


Tolkningar är tagna från 

http://www.anna-lena.se/symboltolkning/stortdromlexikon.html

ANNONS
Av MsEvolyn - 29 maj 2011 12:59

Svårt att skriva en rubrik idag, men hoppas att ni fattar vad jag menar.


Jag tänkte alltså prata om hur det är att ha panikångest när man är i ett förhållande.


Min sambo umgås med mig varje dag. Han får se alla ups and downs, alla utbrott och lyssna på alla funderingar och tankar. 


Han är väldigt omtänksam och jag känner mig väldigt trygg hos honom. Det tror jag är superviktigt, att man känner att man kan lita på varandra. Min panikångest handlar mycket om att jag känner mig otrygg, så att ha ett stöd som man kan lita på hjälper mig väldigt mycket.


Men ibland kan det bli för mycket. Min sambo vill vara snäll och han vill att jag ska må bra. Men ibland så märker jag att det går ut över honom. Såklart så måste han väl anpassa sig lite grann ibland det går ju inte att undvika. Men ibland ser jag att det går för långt.


Jag vill att han ska kunna göra som han vill.


Om han vill ta en promenad så ska han kunna göra det

Om han vill dra hem till en kompis en kväll så ska han kunna göra det


osv....


Ibland märker jag att han stannar hemma FÖR MIN SKULL. För att jag inte ska må dåligt. Men då säger jag till honom att det inte fungerar så. Vi kan inte leva ett liv där han ska vara "barnvakt" åt mig hela tiden och åsidosätta sig själv.


Till exempel just nu..


Han är ute på en promenad och det märktes att han fick jättedåligt samvete innan han gick. Han frågade mig 100 gånger om det var okej, om jag skulle klara av att vara ensam hemma.


Jag sa att det var helt okej, att han inte behövde oroa sig.


Men egentligen ljög jag. Jag hade en dålig dag och ville att han skulle stanna hemma, jag kände mig konstig i kroppen, orolig och det kändes som att "någonting var på gång". Men jag drog en vit lögn för jag VET att det kommer hända igen. Han kommer ta tusen promenader till och jag KAN INTE tvinga honom att vara hemma varenda gång bara för att jag mår dåligt.


Livet måste ju rulla på, jag vill att vi ska ha ett "vanligt" liv och att allt inte ska anpassas efter min sjukdom. Så då är det bara att gilla läget och härda ut fast man är rädd. 


Så jag ljög, för hans skull, för min skull.


Jag la till att det skulle bli lite kognitiv beteende terapi för mig om han tog en promenad. Sedan sa jag "ingenting kommer ju att hända"


Han påpekade att han hade mobilen med sig och att det bara var att ringa om de va något.


Han är så söt och snäll och rar min karl. Men ibland måste jag övertala honom att trots att jag är rädd och mår dåligt så kan han inte alltid finnas där. Ibland måste jag ta tjuren vid hornen och övervinna rädslan själv.


Idag var en sådan dag, och det kommer komma 100 dagar till då jag absolut inte vill vara ensam men helt enkelt måste vara det. Om vi ska ha ett vanligt liv så måste jag övervinna detta.


Som sagt "ingenting kommer att hända". Det är så sant. Men rädslan bara finns där inom mig, den vill inte försvinna. När den väl greppat tag så finns den bara där tills den själv har valt att försvinna, det är inget jag kan styra över just nu. 


Men jag har lärt mig att det inte är en "äkta rädsla", den är bara på låtsas och bara för att jag känner mig rädd så betyder inte det att jag behöver känna mig rädd, det finns ju inget att vara rädd för egentligen!


ojj, svårt att förklara men....


Man får helt enkelt lära sig att ignorera de falska känslorna som kommer upp utan någon vettig anledning.

ANNONS

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se