Direktlänk till inlägg 24 maj 2011
Jag ska till kuratorn imorgon. Det blir mitt andra möte. Många tankar i huvudet.
Första gången så visste jag inte alls vad jag skulle prata om så rabblade bara på om mina panikångestattacker, hur dom kändes, vad jag brukar göra när dom kommer och lite bakgrund fast bara några månader bakåt...
Tänkte att jag den här gången kanske skulle berätta lite mer om mitt liv. Det finns ju en massa att berätta.......
Men det känns så konstigt att sitta och berätta sitt innersta för en "främling". Jag får en massa prestationsångest, rädd att göra "fel"..
Vad ska jag berätta?
Vad är aktuellt, relativt?
Tänk om jag berättar onödigt mycket?
Tänk om jag bara rabblar på om saker som inte har med saken att göra?
Vågar jag sitta och berätta om mitt liv?
När jag läser dessa frågor så verkar det inte som att jag ska till en kurator, det låter snarare som en arbetsintervju, som om jag ska träffa någon som har som jobb att dömma mig. Som ska bestämma om jag duger eller ej.. Men det är ju inte sant. Kuratorn finns ju där för mig. Kuratorns jobb är att lyssna på mig och om jag vill prata om något så är det bara att prata..
Suck...
Att jag ska va så jävla nervös!!
Lika bra att göra en checklista över vad jag vill ta upp:
* Min barndom och relationen till mamma, pappa, mormor och lillasyster
* Hur det har blivit när jag har flyttat hem till pojkvännen
* Min oro över att åka hem och hälsa på
* Pressen från släkt och vänner som vill att jag hälsar på
* Oron över att vara ifrån min pojkvän
* Rädslan för att äta vissa saker
* Rädslan för att snusa
* Mår jag bäst av att bara vara hemma eller mår jag bäst av att åka hem till familjen regelbundet?
* Är det verkligen bra för mig att pendla fram och tillbaka?
Dessa saker stressar mig något så otroligt! Jag märkte av det efter mitt första möte hos kuratorn. Då det var dags att börja planera nästa resa ner till familjen. Mitt humör ändrades totoalt! Jag blev deprimerad, stressad, nervös och mådde dåligt.
Då slog det mig!
Jag mår dåligt över att åka ner till familjen hela tiden! Förut misstänkte jag att jag mådde dåligt för att jag hade flyttat från familjen. Men de gångerna jag mår bra är ju när jag är hos min pojkvän och dagarna flyter på. Det är när jag ska åka till familjen som panikångesten sätter igång!
Nu blev det hjärnsläpp, vet inte vad jag mer ska skriva.
Men uppdaterar såklart imorgon efter mötet!
Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte! Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp. Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...
Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!! Gör det aldrig!! Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...
Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...
Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar... I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...
Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!! Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst. Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
|||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
|||
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 | |||
30 | 31 |
||||||||
|