Jag har inte haft någon lust till bloggandet på ett tag nu. Har inte lust med någonting egentligen.

Jag är så trött hela tiden, så nedstämd. 

Jag sover tills jag vaknar, alltså borde jag vara utsövd. Men ändå så är jag seg när jag ska upp. När jag har ätit frukost så är jag fortfarande trött.

Jag har några timmar på eftermiddagen då jag känner mig ganska pigg men sen går det neråt igen. Jag känner mig trött hela tiden! :(

Jag tänker på allt jag borde göra, jag tänker på hur mycket jag skulle hinna med under en dag om jag bara tog mig i kragen. Men ändå så sitter jag fast.

Jag tänker på städning. Jag ser mig omkring och det behövs dammas, tvätta, torka golvet, sortera mina kläder. Jag har inte ens plockat ur min väska som jag hade med mig ner till familjen än!

Dagarna bara släpar sig fram och inget blir gjort. Jag sitter och klankar ner mig själv, att jag är så himla lat, och sen sitter jag och mår dåligt.

VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT ATT TA TAG I NÅGOT?

Jag är så trött, helt slut i kroppen. Jag spänner mig hela dagarna, funderar och oroar mig. Klart att kroppen inte orkar med mycket då..

Jag försöker äta bättre, vi äter regelbundet, försöker få i mig nå slags grönsaker och dricker juice om vi inte har frukt hemma. Men jag känner att det inte hjälper.

Jag vill gå upp på morgonen, klä på mig, ta en promenad, vara glad över solens strålar och torka golven medan jag trallar på en sång.

Men jag sitter bara här på arselet.. vissa dagar mår jag bra men oftast så är det bara tillfälligt.

Terapeuten har inte ringt mig än och jag börjar bli less på det här...

så går det när man ber om hjälp, man får bara vänta..