friskochgalen

Direktlänk till inlägg 1 april 2011

Att vara tillsammans med någon som är sjuk // Frisk&Galen

Av MsEvolyn - 1 april 2011 23:43

Nu när jag panikångest så är jag väldigt ofta, nedstämd, deprimerad och ibland sur och grinig. Jag blir ledsen över hur mitt liv ser ut, jag blir trött och då resulterar det i stora humörsvängningar och ett jävla grinigt humör ibland.


Idag var en dag då min sambo sa ifrån. Han öppnade mina ögon och visade mig hur han upplever det att leva med mig. Det var kanske ett ganska hårt sätt att visa mig på, men det kanske behövdes för att jag skulle fatta.


Min kusin förvarnade oss. Att det nog skulle bli tjafs och bråk. Att panikångesten förändrar en som person både i humör och attityd. Nu när jag har upplevt ett exempel på hur förhållandet kan ta skada av sjukdomen så ville jag skriva om det i bloggen. Jag var glad över att min kusin berättade för mig, om sina erfarenheter, därför tror jag att det kanske finns någon där ute som kan ta lärdom av mitt blogginlägg.


Jag tänkte beskriva händelsen först från mitt perspektiv, för att ni ska förstå hur trångsynt man blir av att må som jag gör. Sedan beskriver jag den i min pojkväns perspektiv, där man verkligen märker skillnaden på hur två personer kan tolka en situation på olika vis.


Min version:


Min sambo sa att han var hungrig och frågade mig om vi skulle stanna någonstans för att äta. 


- Är du hungrig? frågade min sambo

- Jag vet inte, svarade jag

- Men alltså, vill du äta någonstans?

- Men det är väl du som vill äta så då kan vi väl köpa något då.. 

- Om inte du vill äta så behöver vi inte, jag klarar mig.

- Tänker du bara äta om jag vill äta? Du kan väl äta utan att jag äter det spelar väl ingen roll? 

- Men jag frågade om du ville äta..

- Men gud va du tjatar, jag vet inte..

- Va du är konstig? Mår du dåligt? 


Jag blev irriterad när han frågade, eftersom jag inte vill prata om hur jag mår hela tiden. Jag vill inte må dåligt och om han frågar så måste vi prata om det och då blir det värsta stora grejen av det.


- Ja, det kändes konstigt i bröstet och nu mår jag dåligt!

- Men du behöver inte ta ut det över mig, vad har jag gjort för fel?

- Du har inte gjort någon fel jag mår bara dåligt!



Min sambo blev väldigt upphetsad, började gorma över att jag hade en dålig attityd, att han fick ta skiten för att jag mådde dåligt. Att han inte hade gjort något fel och att det alltid är honom jag är sur på bara för att jag mår dåligt.


Jag fattade ingenting. Varför tog han åt sig så himla mycket? 


Jag försökte förklara att jag bara inte visste om jag ville äta eller inte, vad är det för fel med det?


När jag inte fattade vad han menade så skrek han till slut. TA INTE UT DET PÅ MIG. BARA FÖR ATT DU ÄR SUR OCH GRINIG SÅ BEHÖVER DU INTE VARA DET PÅ MIG! JAG ORKAR INTE MED DET HÄR!


Jag blev rädd, rädd för att det var kört. Att han skulle göra slut. Jag började gråta och jag förstod ingenting. Varför blev han så arg? Jag svarade ju bara att jag inte visste vad jag ville äta?




Hans version:


- Är du hungrig? frågade min sambo

- Jag vet inte, svarade jag nedstämt

- Men alltså, vill du äta någonstans?

- Men det är väl du som vill äta så då kan vi väl köpa något då.. sa jag kaxigt.

- Om inte du vill äta så behöver vi inte, jag klarar mig.

- Tänker du bara äta om jag vill äta? Du kan väl äta utan att jag äter det spelar väl ingen roll? sa jag med en irriterad röst

- Men jag frågade om du ville äta..

- Men gud va du tjatar, jag vet inte..

- Va du är konstig? Mår du dåligt?

- Ja, det kändes konstigt i bröstet och nu mår jag dåligt! fräser jag till honom.

- Men du behöver inte ta ut det över mig, vad har jag gjort för fel?

- Du har inte gjort någon fel jag mår bara dåligt!


Vad min sambo än sa till mig så fräste jag tillbaka åt honom. Bara sådär. Helt utan anledning. Jag var instängd i min bubbla och såg inte, förstod inte hur jag betedde mig inför honom.


När han försökte förklara hur jag betedde mig så förstod jag ingenting. Till slut brast det..





Ser ni vilken skillnad det var? I min värld så svarade jag enkelt på några frågor medan i verkligheten så behandlade jag honom som skit, helt utan anledning. Nu efteråt när jag har funderat på allting så märkte jag någonting. 


Ibland stänger jag in mig i en bubbla. Jag börjar må dåligt över något och sedan försvinner världen. Jag behandlar min sambo som luft. Svarar inte på tilltal, min attityd är hemsk och detta ska han leva med varje dag! Jag själv märker inte av det alls. Jag är inne i mig själv, kan inte se hur han känner och om han blir sårad.


Detta är väldigt viktigt att förstå! Att man inte ska ta sitt förhållande för givet bara för att man mår dåligt. Jag öppnade mina ögon idag. Jag får inte ta ut mina aggressioner på min sambo när han inte har gjort något.


Om man är deprimerad, har panikångest eller något annat så är det väldigt viktigt att man PRATAR med den som man är tillsammans med. Man måste alltid förklara hur man mår och om man har problem. Annars kan den andre aldrig förstå och det kan lätt bli att någon blir sårad helt i onödan.


Jag ska försöka komma ihåg att förklara för min sambo i fortsättningen.

"Just nu mår jag dåligt, är lite ledsen, så att du vet det och inte tror att det är dig jag är ledsen på"


Då vet han att jag har en dåligt dag, att han inte ska ta åt sig av min taskiga attityd.







 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av MsEvolyn - 19 oktober 2016 12:44

Sitter ensam hemma. Tror att jag ska dö hela tiden. Gaaah, orkar inte!   Tror att det ska ske en olycka, att ingen kan hjälpa mig, eller den där gamla favoriten: hjärtstopp.   Känner en konstig huvudvärk på en speciell punkt. Tänker att d...

Av MsEvolyn - 28 september 2016 20:14

Åh tack så mycket tack så jävla mycket. Nu sitter jag och tackar mig själv  för att jag är så jävla dum i huvudet som googlar symptom!!!   Gör det aldrig!!   Om man är riktigt orolig över något med sin hälsa så ska man ta tag i det, ringa vår...

Av MsEvolyn - 17 september 2016 21:03

Har precis kollat på två avsnitt på svt play. Åh herregud vad man kände igen sig! Började gråta när CC hade ångestattack. Så många gånger som man har sagt dom orden som hon sa: "Hur kan man gå från att vara en fullt fungerande människa, till det ...

Av MsEvolyn - 26 augusti 2016 20:53

Hej igen, Idag har jag haft ihållande ångest sedan klockan tre eller nått. Underbart! Flera timmar...   I alla fall, dagen började helt normalt. Sen plötsligt så "fick jag ångest". Ja, det heter väl så, och vad innebär det då? Jo, det är väld...

Av MsEvolyn - 18 juli 2016 20:39

Spenderar denna ljuvliga sommar med hypokondri. Fy fan vad jävulsk den är!!   Tror att jag ska dö när som helst, tror att jag har cancer överallt, och tror att jag ska tuppa av när som helst.   Vissa dagar, timmar, minuter känner jag mig ...

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

RSS


Skapa flashcards