friskochgalen

Alla inlägg den 1 april 2011

Av MsEvolyn - 1 april 2011 23:43

Nu när jag panikångest så är jag väldigt ofta, nedstämd, deprimerad och ibland sur och grinig. Jag blir ledsen över hur mitt liv ser ut, jag blir trött och då resulterar det i stora humörsvängningar och ett jävla grinigt humör ibland.


Idag var en dag då min sambo sa ifrån. Han öppnade mina ögon och visade mig hur han upplever det att leva med mig. Det var kanske ett ganska hårt sätt att visa mig på, men det kanske behövdes för att jag skulle fatta.


Min kusin förvarnade oss. Att det nog skulle bli tjafs och bråk. Att panikångesten förändrar en som person både i humör och attityd. Nu när jag har upplevt ett exempel på hur förhållandet kan ta skada av sjukdomen så ville jag skriva om det i bloggen. Jag var glad över att min kusin berättade för mig, om sina erfarenheter, därför tror jag att det kanske finns någon där ute som kan ta lärdom av mitt blogginlägg.


Jag tänkte beskriva händelsen först från mitt perspektiv, för att ni ska förstå hur trångsynt man blir av att må som jag gör. Sedan beskriver jag den i min pojkväns perspektiv, där man verkligen märker skillnaden på hur två personer kan tolka en situation på olika vis.


Min version:


Min sambo sa att han var hungrig och frågade mig om vi skulle stanna någonstans för att äta. 


- Är du hungrig? frågade min sambo

- Jag vet inte, svarade jag

- Men alltså, vill du äta någonstans?

- Men det är väl du som vill äta så då kan vi väl köpa något då.. 

- Om inte du vill äta så behöver vi inte, jag klarar mig.

- Tänker du bara äta om jag vill äta? Du kan väl äta utan att jag äter det spelar väl ingen roll? 

- Men jag frågade om du ville äta..

- Men gud va du tjatar, jag vet inte..

- Va du är konstig? Mår du dåligt? 


Jag blev irriterad när han frågade, eftersom jag inte vill prata om hur jag mår hela tiden. Jag vill inte må dåligt och om han frågar så måste vi prata om det och då blir det värsta stora grejen av det.


- Ja, det kändes konstigt i bröstet och nu mår jag dåligt!

- Men du behöver inte ta ut det över mig, vad har jag gjort för fel?

- Du har inte gjort någon fel jag mår bara dåligt!



Min sambo blev väldigt upphetsad, började gorma över att jag hade en dålig attityd, att han fick ta skiten för att jag mådde dåligt. Att han inte hade gjort något fel och att det alltid är honom jag är sur på bara för att jag mår dåligt.


Jag fattade ingenting. Varför tog han åt sig så himla mycket? 


Jag försökte förklara att jag bara inte visste om jag ville äta eller inte, vad är det för fel med det?


När jag inte fattade vad han menade så skrek han till slut. TA INTE UT DET PÅ MIG. BARA FÖR ATT DU ÄR SUR OCH GRINIG SÅ BEHÖVER DU INTE VARA DET PÅ MIG! JAG ORKAR INTE MED DET HÄR!


Jag blev rädd, rädd för att det var kört. Att han skulle göra slut. Jag började gråta och jag förstod ingenting. Varför blev han så arg? Jag svarade ju bara att jag inte visste vad jag ville äta?




Hans version:


- Är du hungrig? frågade min sambo

- Jag vet inte, svarade jag nedstämt

- Men alltså, vill du äta någonstans?

- Men det är väl du som vill äta så då kan vi väl köpa något då.. sa jag kaxigt.

- Om inte du vill äta så behöver vi inte, jag klarar mig.

- Tänker du bara äta om jag vill äta? Du kan väl äta utan att jag äter det spelar väl ingen roll? sa jag med en irriterad röst

- Men jag frågade om du ville äta..

- Men gud va du tjatar, jag vet inte..

- Va du är konstig? Mår du dåligt?

- Ja, det kändes konstigt i bröstet och nu mår jag dåligt! fräser jag till honom.

- Men du behöver inte ta ut det över mig, vad har jag gjort för fel?

- Du har inte gjort någon fel jag mår bara dåligt!


Vad min sambo än sa till mig så fräste jag tillbaka åt honom. Bara sådär. Helt utan anledning. Jag var instängd i min bubbla och såg inte, förstod inte hur jag betedde mig inför honom.


När han försökte förklara hur jag betedde mig så förstod jag ingenting. Till slut brast det..





Ser ni vilken skillnad det var? I min värld så svarade jag enkelt på några frågor medan i verkligheten så behandlade jag honom som skit, helt utan anledning. Nu efteråt när jag har funderat på allting så märkte jag någonting. 


Ibland stänger jag in mig i en bubbla. Jag börjar må dåligt över något och sedan försvinner världen. Jag behandlar min sambo som luft. Svarar inte på tilltal, min attityd är hemsk och detta ska han leva med varje dag! Jag själv märker inte av det alls. Jag är inne i mig själv, kan inte se hur han känner och om han blir sårad.


Detta är väldigt viktigt att förstå! Att man inte ska ta sitt förhållande för givet bara för att man mår dåligt. Jag öppnade mina ögon idag. Jag får inte ta ut mina aggressioner på min sambo när han inte har gjort något.


Om man är deprimerad, har panikångest eller något annat så är det väldigt viktigt att man PRATAR med den som man är tillsammans med. Man måste alltid förklara hur man mår och om man har problem. Annars kan den andre aldrig förstå och det kan lätt bli att någon blir sårad helt i onödan.


Jag ska försöka komma ihåg att förklara för min sambo i fortsättningen.

"Just nu mår jag dåligt, är lite ledsen, så att du vet det och inte tror att det är dig jag är ledsen på"


Då vet han att jag har en dåligt dag, att han inte ska ta åt sig av min taskiga attityd.







ANNONS
Av MsEvolyn - 1 april 2011 23:09

Jag har dels varit upptagen och dels inte haft någon blogglust. 


Tills nu.


Jag sa precis till min sambo:

- Hur ska jag kunna blogga när jag inte har någon ångest?


Sedan svarade jag på min egen fråga. Såklart ska jag blogga även när jag mår bra! Att skriva om sin ångest handlar ju inte bara om att skriva allt skit man upplever utan också skriva om sina goda stunder :)


Det är bara några få gånger jag har känt av min ångest på flera dygn. Det känns jättekonstigt. Som om jag är immun mot min ångest. Men ibland har jag känt av den, men den har försvunnit lika fort :)


Kanske beror på att jag är hemma hos familjen, har min sambo här och stressen har lagt sig. Stressen att inte räcka till, att alltid göra någon missnöjd.


Jag har druckit en öl, käkat godis och chips, druckit kaffe flera gånger om dagen. Utan att få ångest, utan att tro att jag ska dö. Det är helt otroligt!


Men jag är beredd på att ångesten kanske slår tillbaka när jag åker hem. Förhoppningsvis kommer jag kunna tackla det ganska bra. 



För varje dag som går så känner jag mig starkare och modigare. Min sambo har sett hela min utveckling och tycker att det är otroligt det jag har lyckats åstadkomma på en månad. 


-Jag har suttit vid datorn och läst på om panikångest så jag förstår vad det är.

-Jag har blivit medlem på forum där man kan snacka med andra som ha PÅ.

-Jag har startat en blogg som fått mig att må bättre och få kontakt med andra.

-Jag har lärt mig av mina misstag, utvecklats och försökt löst problemen.

-Jag har kontaktat en läkare trots att jag var jätterädd.


Eftersom min ångest är i ett väldigt tidigt stadium så tror jag att det är enklare att besegra den. Det är tur att jag har tagit tag i det så pass tidigt..


ANNONS

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4 5 6 7 8
9
10
11
12
13 14 15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se