Ja, nu har karln åkt iväg på middag. Jag ville inte följa med.

Han frågade gång på gång om jag skulle klara mig bra ensam. Jag lyckades till slut övertala honom att han skulle åka.

Såklart klarar jag mig ensam, vad är det värsta som kan hända?

Just de...

MEN jag vill inte vara ensam, det är läskigt att vara ensam och man får panik över att tänk om tänk om tänk om tänk om.

Men nu sitter jag här. Har bestämt mig för att slå ångesten på käften om den försöker visa sig. Jävla skit piss ångest dra åt helvete!!!!!!!!!!!!

Jag och min sambo hade ett litet tjafs innan han skulle åka. Till slut fick jag nog och sa:

"Bara så du vet så tänker jag inte ha ångest längre! Jag vägrar!"

Vi får se hur länge de håller..

Funderar på att göra ett litet videoinlägg, ett anonymt sådant, men ändå.

Hoppas ingen känner igen min röst eller retar mig för mitt dalmål bara. Men jag tror att det blir lite mer verkligt med ett videoinlägg där jag berättar om min ångest än bara text. Ja, vi får se om det dyker upp ett senare idag.

Nu ska jag städa, fixa nå käk och sen återkommer jag.

Kramkram!