friskochgalen

Alla inlägg den 20 mars 2011

Av MsEvolyn - 20 mars 2011 21:48


Jag kan inte låta bli och le när jag ser det här klippet!

En katt som vill vara en kaninis!   



ANNONS
Av MsEvolyn - 20 mars 2011 21:26

Fan helvete. Sitter och mår illa, fryser och ja, sedan går det utför. Jag mår piss.


Så fort jag mår liite dåligt på något sätt så går det utför.

Jag blir apatisk, bara sitter som en staty och mår dåligt.


Så jävla skönt med bloggen då. För nu känner jag jämt att jag ska skriva i bloggen så fort jag mår dåligt. Då aktiverar jag mig. Jag gör något.


Oftast har det gått över när jag har skrivit klart inlägget :)


Jag är så besviken på den här dagen. Jag har bara kastat bort den och jag kan inte sluta må dåligt över det. FAN VA JAG ÄR NEDSTÄMD HELA TIDEN!


Känns som att det inte finns något att vara glad över.. allt är bara skit.


Jag blir så ledsen när jag tänker så ibland. Jag SKA inte tänka så!


Jag har världens underbaraste pojkvän, fint hem, jobb och massa saker att se fram emot!


Men likt fan så sitter jag och surar ner mig. Dagarna släpar sig fram..........


Jag borde städa, jag borde duscha, jag borde fixa och dona, jag borde göra något vettigt! Jag vill göra något vettigt!


Men ändå sitter jag här och det känns som att jag inte gör någonting.


Min sambo är så kärleksfull, så omtänksam. Han lyssnar och frågar hur jag mår hela tiden. Jag får dåligt samvete för att jag mår dåligt hela tiden. Det kan inte vara kul att vara tillsammans med mig just nu. Men han säger att det är så det är, ibland mår man dåligt, att man ställer upp för varandra i vått och torrt. Han är helt underbar! Jag älskar honom så himla mycket! Det känns som att vi har varit tillsammans i flera år. Vi förstår varandra och ställer upp för varandra. Fast vi har bara varit tillsammans i några månader :)


Fan det känns som att jag har vuxit fast i soffan.. fastlimmad med arselet, kan inte resa på mig och få något gjort.


Allt för den där låten jag hörde tidigare idag. Jag skulle ju bara sätta på musik på datorn och sedan börja dona här hemma. Men så hörde jag den där sorgliga låten, började gråta, och sen dess har jag suttit här i soffan.


Det blev en tung dag i dag..

ANNONS
Av MsEvolyn - 20 mars 2011 20:10

Jag upptäckte att jag har varit okontaktbar idag.

Har bara suttit vid datorn HELA DAGEN.


Min sambo har kommit och gått. Sättit sig brevid mig i soffan och pratat.


Jag har lyssnat, men märkt att jag titt som tätt inte hör vad han säger. 

Han har tittat mig i ögonen som om "lyssnar du på vad jag säger eller?"


Jag har svarat med att jag var trött, att jag är lite borta idag.


Så har det fortsatt hela dagen. Jag har varit helt borta i huvudet. Typ varit klistrad vid datorn! Stackars min sambo :(


Jag sa förlåt flera gånger, men han sa att det inte gjorde någonting, att ibland har man dåliga dagar.


Nu är han och handlar. Jag stannade hemma. Varför följde jag inte med?

När han skulle åka så sa jag bara "okej" och försvann in i dataskärmen igen..


Vi glömde bort att laga middag idag, GLÖMDE BORT MIDDAGEN! 


Shit vilken dag, det är som att hjärnan har stängt av sig själv..


Jag mår inte dåligt, jag är inte glad, jag bara sitter och är. Vet inte vad jag känner. Jag skulle ju städa idag.. hur fan blev det med de?


*suck*

Av MsEvolyn - 20 mars 2011 19:12

Det var skönt att gråta ut idag. Ibland måste man få vara ledsen och våga vara sårbar. Man kan inte vara stark hela tiden.


Efter mitt bölande så hade jag ingen ångest alls. Bara lite dunkningar i vänsterarmen men det får jag nästan varje dag.


Jag inbillar mig alltså att jag får dunkningar i armen, att det är början på en hjärtattack, men jag har lärt mig att ignorera det nu.


Min sambo ska iväg på ett ärende senare, han frågade om jag ville följa med. Direkt vill jag tacka nej men bestämde mig för att följa med. Jag kan ju inte låsa in mig här hemma varje dag. Jag måste ut och våga göra saker! Sminka mig, sätta på mig vanliga kläder istället för mjukisbyxorna, då mår man bättre! Än att gräva ner sig hemma, inte ens borsta håret och bara må dåligt..

Av MsEvolyn - 20 mars 2011 13:10

Jag hittade en låt på http://panikplaneten.blogg.se/



...och nu kan jag inte sluta gråta. Jag bara gråter och gråter och gråter!!   

Man försöker vara stark, man försöker kämpa, men INGEN förtjänar ett liv med ångest. Det är ett jävla helvete och jag blir så jävla förbannad och ledsen. Man är rädd varje dag, man är ledsen varje dag. Jag vill också leva livet, gå på bio, åka buss... fy fan kan inte sluta gråta.


Den här låten beskriver ALLT, allt i texten stämmer. Jag började fan gråta vid första textraden och nu kan jag inte sluta gråta.


Igår såg jag ett stjärnfall, jag önskade att ångesten skulle försvinna.

Sen nu så sjunger dom i låten: "Fast du önskar varje gång som ser upp och ser ett stjärnfall"


Jag bara brast i gråt ännu mer. Fy fan för detta liv, hur fan ska man orka vara stark heeeela tiden?!?!?!   








Reff

Sweet darling, you worry too much, my child
See the sadness in your eyes
You are not alone in life
Although you might think that you are

Vers1

Har du nån gång känt dig ensam, utan nån att hålla om
Då ångesten kom bakifrån och ingen här vet hur du mår//
Då skuggan rör sig överallt, då rummet krymper och sen pang
Ligg du där vid elementet för du fryser som ba fan//

Och benen går åt var sitt håll och det blir svårt att stå
Får en fysisk reaktion, fast läkaren hittar inget fel ändå//
Man lever så begränsat, Tankarna dom cirkulerar
Känner sig så ensam, tänker att man inte orkar mera//

Måste hyperventilera, För att få ha luften kvar
och hjärtat börjar dunka snabbt, de känns som man ska tuppa av//
De känns som någon sticker 1000 nålar i kroppen
och man gråter själv för att de känns som man tappar hoppet//

För att allt är svart, fast alla andra ser ljuset
30 grader varmt fast man själv ligg där stel frusen//
Och man tänker att det aldrig kommer vända
Men ta dig i kragen för att du är inte ensam//

Reff

Sweet darling, you worry too much, my child
See the sadness in your eyes
You are not alone in life
Although you might think that you are

Vers2

Har du nån gång känn dig ensam, Utan känslan av att älska
Och då gråter av en längtan och du svimmar utav rädslan//
Av att aldrig kunna ta de andetag som du förtjänar
Fast du önskar varje gång som ser upp och ser ett stjärnfall//

Och du tänker på den dan då hela livet blev förändrat
Så du ligger där och ber om att tabletterna ska hjälpa//
Faller in i apati, de känns som om,, man saknar hjärta
Och man hittar inte meningen med att fortsätta kämpa//

- Som en blixt från himlen, kom från ingenstans
Får panik försöker fly men fötterna dom sitter fast//
De regnar överallt i själen, fast vädret lyser klart
och Man visste vart man skulle tills att vägen viker av//

Man lider av en känsla som man aldrig kom ifrån
Sanningen tystnar för man tror inte på orden man får//
- Och man tänker att det aldrig kommer vända
Men ta dig i kragen för att du aldrig ensam//

Reffx2

Av MsEvolyn - 20 mars 2011 12:27

Ja, nu är det inte många dagar kvar tills jag ska på mitt första läkarbesök.


Nu börjar jag bli nervös istället för förväntansfull..


Jag har hört att kognitiv beteendeterapi fungerar bra mot ångest. Vad jag har hört så går det ut på att man utsätter sig för just de situationer som man tycker är läskigt för att sedan inse att det inte var så farligt.


Då får väl jag lov att gå på bio kan jag tänka mig. Fy fan va hemskt :( 

Jag undviker att gå på bio. Sist jag gick på bio var ca ett år sedan. Det var sex and the city filmen. Jag tvingade mig dit eftersom jag älskar sex and the city. Det var jätteläskigt och jag var nervös som fan, men det gick ju bra till slut, såg hela filmen och överlevde :)


Problemet med bio är att man tränger ihop sig med massa andra människor i ett trångt rum och ska sitta där i flera timmar. Då får jag för mig att jag inte kan gå ut därifrån, att folk blir störda och att jag MÅSTE sitta kvar. Just därför så vill jag gå ut hela tiden, får för mig att jag är pissnödig heeeela tiden.


Mardrömmen vore om man satt i mitten av salen och verkligen måste krångla för att ta sig ut, då skulle jag få panik! Men om jag skulle boka en stol längst bak i hörnet så kanske det skulle fungera..


Men aja, jag går aldrig på bio. Det är vanligt att jag skyller ifrån mig istället för att bara inse att det beror på ångesten. Jag brukar hitta på massa anledningar till varför bio är så jävla dåligt. 


Varför gå på bio när man kan sitta hemma i sin egna soffa, äta vad man vill, pausa när man vill och slippa trängas med folk och betala massa pengar?


Hmm..


Nu ska jag slå på lite musik och sen blire städning och pajbakning. Jag har fått igång en rutin att efter frukosten så ska jag alltid hålla mig sysselsatt! Jag springer omkring och fixar och donar. Annars är jag rädd att jag ska sitta och fundera för mycket.


Solen skiner, det gör mig alltid lite gladare, det känns lite som att ångesten kommer att försvinna i och med att vintern försvinner, men det vet man ju aldrig.



Kram på er!

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Mitt motto:
När du känner att rädslan sätter stopp, att ångesten trycker upp i halsen och kroppen fryser till is. Det är då du ska ta tag i din egen krage och härda. För varje gång du vunnit, desto lättare blir det. Jag lovar :)

Fråga mig

11 besvarade frågor

Omröstning

Klicka gärna och svara, skulle vara kul att veta hur många läsare jag har :)
 Jag är inne här regelbundet :)
 Jag är här ibland, men sällan
 Det är min första gång jag är här nu och gillar det jag ser :)
 Jag råkade bara klicka förbi ;)

Följ bloggen

Följ friskochgalen med Blogkeen
Följ friskochgalen med Bloglovin'

 

Det finns hjälp att få ♡

Behöver du prata om det du inte kan prata om?

Länkar

Skriv i min gästbok!

Kategorier

Senaste inläggen

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28
29
30
31
<<<
Mars 2011 >>>

Sök i bloggen

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se